måndag, juni 8

Det här med att leva med män

Jag är så arg på min man just nu. Satt uppe i rent VRES till klockan 3 inatt och nej, det är väl inget direkt straff mot honom för det är ju jag som sitter här och känner mig bakfull så här dagen efter, men jag hade så hård hjärtklappning igår så det tog säkert två timmar att komma ner i puls och sen kunde jag bara inte förmå mig att gå och lägga mig i samma rum. Så jag satt uppe och kollade på How to get away with murder och spelade My block på telefonen. Sen blev det ljust ute och en harkrank kom och studsade i taket så då gick jag och lade mig och sov så långt ut på kanten jag bara kunde. Det värsta obarnrelaterade som finns med att ha barn är ju att man inte kan långtidsbråka på riktigt. För när morgonen kommer måste man ju ändå samarbeta om frukost och väckning och påklädning och vem ska hämta vem ska lämna och så får man sitta där och försöka hålla tillbaka irritationen i rösten så inte barnen ba sluta bjåka mamma och pappa! (vilket ju har sagts vid nåt tillfälle, absolut).

Förresten, vet inte om nån mer här har varit nära "väggen" eller kanske till och med gått in i en utmattningsdepression, men sen 2012 när jag jobbade dygnet runt och min mamma höll på att dö så har jag ca noll stresströskel. Det manifesteras såklart i humöret genom lättirritation, tankar i tusen kilometer i timmen osv, men främst är det en fysisk reaktion nu för tiden. Jag får hög, eller framförallt STARK, puls. Jag blir varm och röd i ansiktet och om öronen. Och efteråt mår jag nästan som illa. Hade det inför stormötet förra veckan (lite oklart varför för så jobbigt var det inte) och fick det igår när jag blev så förbannad så jag helst bara hade velat skrika MEN DU ÄR JU VÄRLDENS STÖRSTA JÄVLA IDIOT och typ kasta nåt eller slänga lite i dörrar, men det gjorde jag ju inte eftersom jag har lärt mig att tygla min ilska och istället försöka säga jag upplever att.... Det kanske är nåt med det tillbakahållna som gör att jag får så stort fysiskt påslag? Är det nån annan som känner igen sig?

Och nu kommer vår städerska om typ en timma för sista gången och vi har inte köpt nån avskedspresent eller fixat nåt fint till henne. Men jag lär väl få sätta mig i bilen och åka och fixa det eftersom jag annars kommer skämmas ihjäl och få ångestpåslag över det istället.

Jag är så JÄVLA trött på män just nu. Alla män. Precis varendaste liten man är jag trött på, men främst min egen. O-originella är dom också i sin uselhet. Pratade av mig med min bästis imorse och hon var precis lika trött, om än pga slightly andra detaljer, men det övergripande är samma. Att det ska vara ett sånt jävla härj och slit att försöka leva jämställt? Att själva efterlevandet på nåt sätt OCKSÅ ska falla på kvinnor att projektleda? Väste minsann att jag skulle SKITA I ATT FIXA NÅT! framöver, men ändå sitter jag här och har pratat med barnens BVC-sköterska för att få tag i deras journaler inför flytten, säger upp abonnemang och kollar på alternativ och ja, just det - ska åka och fixa present till en jättefin person som har jobbat hos oss i flera år. För trots att min man verkar tro att saker "händer även om inte du fixar dom" så är det förutom förminskande också faktiskt osant.

10 kommentarer:

SARA sa...

Ja du är ju inte ensam om man säger så... Mvh jävligt arg jävligt ofta -82

Är så trött på att projektleda att jag vill kräkas och tror ibland att något ska gå sönder inuti huvudet mitt. Det är sä jävla jävla svårt att försöka leva jämställt med handlingsförlamade män. :((((

LoHe sa...

Blev just sugen på att dricka alkohol p g a igenkänning. Är det en normal reaktion?

Jag har så svårt för att bestämma mig om det här projektledandet. Ur min synvinkel exakt din. Ur hans synvinkel: "Bryr mig inte". Alltså allt det jag tycker är viktigt, att hålla relationerna goda och detaljerna välordnade skiter han fullständigt i. Han tycker inte att det är viktigt. Han hade inte brytt sig om städerskan fått en blomma eller inte. Så frågan är, ligger det på hans ansvar att börja bry sig? Säger inte att det inte gör det, men om man zoomar ut och tänker sig att han tyckt att något var jävligt viktigt, som jag tycker är helt oviktigt, som att gräsmattan är fri från mossa - han han rätt att bli irriterad på mig för att jag inte tycker att det är ett problem att gräsmattan är full av mossa och därmed inte aktivt och på eget initiativ vidtar åtgärder för att få bort mossan? Alltså "Det är alltid bara jag som åter och handlar mossmedel! Vi är väl ändå två om den här gräsmattan?" - "Ja, men jag har faktiskt inget emot mossan. Den stör mig inte." - "Vad är det för fel på dig?! Hur kan du nte störa dig på mossan?! Jag förväntar mig att vi från och med nu tar ett delat ansvar kring att få bort mossan för jag tänker fanimej inte dra det lasset själv längre, nu tänker jag inte åka och handla en enda dunkmossmedel till om inte du också visar att du tycker att det är viktigt!"

Typ så.
Vet inte. Det är såååå mycket jag känner så inför, att det är jätteviktigt, och som han skiter fullständigt i. "Det löser sig" tycker han och det gör det ju men jag ser det som ett misslyckande när "det löser sig" och man inte har mitigerat innan "det löser sig".

Vin, någon?

Åsa sa...

100% igenkänning på den. Stångar huvet i väggen och vill bara skrika att "det är fan inte rättvist att du alltid väljer att laga middag (och kan paxa den för du är hemma först) och sen ska jag diska och dammsuga och fan allt annat för du har ju faktiskt stekt köttbullar!!!!"
Och jag har sen länge slutat tvätta hans kläder, sorterar ut dom i protest, vilket också tar tid... men jag tvättar ju ändå barnens kläder och gahh... samma sak där, han tror att om jag bara slutar tvätta så ofta så löser det sig, då får dom väl ha lite skitiga kläder ibland, det är väl ingen fara? Nä, kanske inte. Men det är inte heller det som är poängen, jävla kork!

Linn sa...

SARA: men hear hear. Återkommer ofta till tanken att det hade varit lättare att uthärda att göra mycket mer om det också hade varit uttalat att bägge liksom ERKÄNDE och kanske UPPSKATTADE det istället för att också behöva debattera sanningshalten i faktan att jag gör mer. Kan lite liksom känna att jag nog skulle bli mindre sur som individ (dock fortfarande vara strukturellt sur) om Andreas istället för att bebissura när jag påpekar att det inte direkt är jämställt här hemma skulle liksom stå för det, typ köpa blommor och uppvakta med tacksamhet. Det är ju som att åka 50 år tillbaka i tiden och anamma lilla frugan-grejen, men also: skulle ändå få kredd för det? Skulle få ett tack istället för ett "tror du inte det blir gjort om inte du gör det eller?".

FY FAN vad svårt det är att hantera livet ibland alltså.

LoHe: Skulle nästan vilja svara på det här i ett eget inlägg. Jag ska göra det tror jag.

Åsa:Jag tycker att du ska skrika det. Absolut att du har rätt att skrika det rakt ut. Det är ju FÖRJÄVLIGT att ta diskussionen, men det kan ju också leda till viss förändring. Andreas lade sig helt platt igår med världens största ursäkt för att han var ett svin i diskussionen i förrgår så det funkar ju uppenbarligen ibland.

SARA sa...

LINN: Jag vet inte jag. Min man lägger sig platt JÄMT, han håller liksom med i sak, ber om ursäkt och lovar bättring. Men tror du att det kommer någon bättring va va va?!!! Svaret är nej, nope, nada. Vi har bråkat om samma saker (envägsbråk, jag bråkar på honom) i snart tio år! Gud hjälpe mig. Så fast i strukturen och så evinnerligt förbannad på alltihop.

Malin sa...

Relaterar till tusen procent. Jag och min man har ett hushållskontrakt (som nu efter några år flyter på utan att vi tänker på det) och då skrev jag faktiskt ner ALLT projektledande jag kom på (som jag gör), in i minsta detalj. Det blev, som du förstår, en jävligt lång lista. Visade den för honom och sa att, ey hur väger vi upp att jag gör allt detta? Så nu är jag uttalad projektledare (och får oftast cred för det) och han gör väldigt mycket mer "praktiska" saker som matlagning, städa förråd, åka med skräp - ja du fattar. Men bara att det är uttalat och att jag får cred gör att det ju känns mycket bättre! Att göra allt det där som man gör, helt osynligt, gör ju att man blir helt jävla galen! Heja dig och heja er!

LoHe sa...

Ser fram emot det :-)

Sedan får jag, lite till min makes försvar, tillägga att jag får massor (!) av cred från honom för allt jag gör, allt projektledande, de sociala relationer jag underhåller och allt pyssel jag gör hemma. Han uppskattar det verkligen och säger det ofta, att han är tacksam att jag gör det för annars hade det inte blivit gjort. Det gör mycket mer okej, men inte allt.

Poängen är/var i alla fall att jag tror att en orsak till snedfördelningen är att män i allmänhet och i ganska stor utsträckning inte tycker att det är ett problem om det inte blir gjort medan kvinnor mår nästan fysisk dåligt om det inte blir gjort. Håhåjaja.

Linn sa...

Sara: Det är väl samma här egentligen. Andreas bad verkligen helhjärtat om ursäkt för sitt beteende och han håller också med om att jag gör mer och att han uppskattar det blabla. Och sen blir det bättring..ett tag? Sen är det dags för MIG igen att ta upp det und so weiter i all evighet. Tycker den värsta känslan är maktlösheten. För vad KAN jag göra förutom att tjata och tjata och göra och göra? Bara skita i det? Då skulle jag ju må dåligt av det istället, både om jag skiter i att göra vad det nu är (för att det är viktigt för mig) eller om jag gör men skiter i att ta upp det. Hade ju önskat att det liksom fanns nåt reellt HOT att ta till. Men det enda jag har är ilska, frustration och till slut lite sorg.

Malin: Vad skönt att ni har hittat ett sätt som funkar! Vi har ungefär samma upplägg i övrigt och det handlar ju inte om att Andreas inte gör nåt, bara att jag skulle vilja ha lite mer credd för att jag gör mer sånt som inte syns. Och som han, ska jag tillägga, ändå uppskattar och vill ha. Han kan t ex ta barnen en förmiddag. Det är ju väldigt tydligt då att han har tagit barnen, eller åkt och tvättat bilen eller burit lådor eller vad det nu är. Han kan säga: jag lade x tid på att flytta kartonger dit. Medan min tid liksom är mer flytande. Jag tänker på hur vi ska ha det i huset, jag är den som liksom "pyntar" här hemma. Jag lägger massa energi på att kolla efter barnkläder eller inredning eller flyttfirmor eller planera mat eller vad det nu är, men det liksom SYNS ju inte. Det enda som syns är att jag visar upp en bild på ett matbord i min telefon i tre sekunder. Inte hur mycket jag har ratat på vägen dit. Inte hur jag har funderat på vad som är bäst planlösningsmässigt och vad som passar stolarna vi har och alla andra grejer. Inte att jag har jämfört priser och kollat så det är rätt höjd eller whatever. Nu blir det ju sjukt ytligt, men det är lite det som är grejen. Vi är jämställda om man ser till vardagstid, men det som gör att vi bor i ett hem och inte ett hus eller det som gör att det känns mysigt istället för kalt eller att vi äter varierad mat eller har tid över att vara med barnen för jag har fixat nån leverans istället för att nån ska åka och handla, det liksom SYNS inte lika mycket. Just exakt nu har ju som sagt Andreas bett jävligt mycket om ursäkt så jag ska inte hänga ut honom mer, men strukturen är kvar.

LoHe: Det är just det sista som jag tycker är intressant nog att ge lite mer utrymme. Varför vissa saker inte "är viktigt" bara för att män har undsluppit den sociala utbildningen i relationsbyggnad och typ MYS.

LILIAN NIKKY sa...

Jag heter Lilian N. Det här är en väldigt glad dag i mitt liv på grund av den hjälp Dr.saguru har gett mig genom att hjälpa mig få min exman tillbaka med sin magiska och kärleksförtrollande. Jag var gift i 6 år och det var så hemskt eftersom min man verkligen fuskade på mig och sökte skilsmässa men när jag kom över Dr.saguru e-post på internet om hur han har hjälpt så många människor att få tillbaka sin ex och hjälpa till att fixa förhållandet. och få människor att vara lyckliga i sin relation. Jag förklarade min situation för honom och sökte sedan hans hjälp men till min överraskning sa han att han kommer att hjälpa mig med mitt fall och här firar jag nu för att min man har förändrats helt för gott. Han vill alltid vara vid mig och kan inte göra någonting utan min present. Jag tycker verkligen om mitt äktenskap, vad en fantastisk fest. Jag kommer att fortsätta vittna på internet för att Dr.saguru verkligen är ett riktigt trollspelare. BEHÖVER DU HJÄLP DÅ KONTAKTA LÄKARE SAGURU NU VIA E-post: drsagurusolutions@gmail.com eller WhatsApp +2349037545183 Han är det enda svaret på ditt problem och får dig att känna dig lycklig i ditt förhållande. Och hans också perfekt i
1 ÄLSKA STAV
2 VINNA EX TILLBAKA
3 KVINNENS FRUIT
4 FRÄMNINGSSTAV
5 SKYDDSSTAV
6 VERKSAMHETSSTAV
7 GODE JOB STAV
8 LOTTERI STAV OCH DOMSTOLSFALL.

Rebecca sa...

Rebecca

När jag hittade Dr.Wealthy var jag i desperat behov av att få tillbaka min ex-älskare. Han lämnade mig för en annan kvinna. Det hände så snabbt och jag hade inget att säga i situationen alls. Han dumpade mig bara efter tre år utan förklaring. Jag kontaktar Dr.Wealthy och han berättade för mig vad jag behöver göra innan han kan hjälpa mig och jag gjorde vad han sa till mig, efter att jag gett det han ville, kastade han en kärleksförtrollning för att hjälpa oss att komma tillbaka igen. Strax efter att han gjorde sitt förtrollning började min pojkvän sms mig igen och kände mig hemsk för vad han bara gjorde mig igenom. Han sa att jag var den viktigaste personen i hans liv och det vet han nu. Vi flyttade in tillsammans och han var mer öppen för mig än tidigare och han började tillbringa mer tid med mig än tidigare. Ända sedan Dr.Wealthy hjälpte mig är min partner mycket stabil, trogen och närmare mig än tidigare. Jag rekommenderar starkt Dr.Wealthy till alla som behöver hjälp. E-post: wealthylovespell@gmail.com. Ring honom eller lägg till honom på whatsapp via: +2348105150446 Dr.Wealthy BLOGGSIDA: Blogg: https://wealthylovespell.blogspot.com