tisdag, juni 9

Dagen efter kvällen före

Ja, men det här med att leva med män verkar ju vara en källa till irritation hos oss alla. Skål för att vi iallafall kan slippa att känna oss ensamma med problemet. LoHe kom med en så träffande kommentar igår, men jag ska adressera den i ett eget inlägg för det förtjänar ämnet och idag nöja mig med en liten uppdatering kring sakers tillstånd.

Min man lade sig helt platt och bad helhjärtat om ursäkt för sin uselhet igår. Jag hatar att behöva bli vansinnig, men det hjälper ju iallafall (tillfälligt?). Grät så min näsa täppte igen helt när han äntligen lyssnade och sen sov jag så hårt att jag inte ens märkte att Nils klättrade upp i sängen med egen kudde, snutte och gosedjur och lade sig under mitt täcke inatt. Vaknade bara imorse av att han hängde över min axel för att försöka prata I MITT ANSIKTE (eftersom öronen tydligen sitter nånstans där) och upptäckte hans lilla näste bredvid mig.

Jag har börjat lämna över på jobbet. Det är så skönt. Jag vill inte jobba med. Jag vill bara vara ledig.

Jag har också påbörjat en lista med inredning för varje rum i nya huset. Jag har en otroligt rörig "process" som innebär att jag skärmdumpar allt jag tycker är snyggt (som sen inte ens hamnar i en specifik mapp utan bara lägger sig i datumordning) och sen ska jag försöka förklara för min man hur det ska se ut hos oss (samt varför vi ska köpa vissa saker) samtidigt som jag mest bara har "en känsla" i huvudet. Men häromdagen satt jag och försökte lista det vi* vill köpa till nya huset för att få fram ett totalpris så vi kan prioritera vad vi faktiskt ska köpa och vad som kan vänta och då började jag med att skriva ner vilka befintliga möbler och grejer som ska vart, rum för rum, och plötsligt så var den där: min röda tråd, tydlig och utstakad. Added bonus är ju också att vi nu kommer kunna ställa rätt möbler på rätt ställe direkt och minimera uppackningstiden. Dessutom blev det tydligt vad som är faktiska behov** (köksbord, gasolgrill, barstolar, utestolar) och vad som är begär (allt annat).

* mest jag. Kanske 90% jag. Men Andreas gillar att bo i det så vi räknar in honom ändå.

** behov och behov, klart det går att använda vårt för lilla matbord, vår kolgrill som vi*** aldrig använder och nöja oss med sittplatserna vi har. Men bordet är som sagt för litet och opraktiskt, grillen använder vi inte, det är ju trevligt att kunna sitta med i köket och vi saknar utestolar helt.

*** Jag lagar (nästan all) mat = jag grillar. Jag har för dåligt tålamod och för kass tidsuppfattning för att kunna förbereda, vänta på att kolen ska bli "rätt" och hålla på och kill-greja. Det slutar alltid med att allt luktar tändvätska, hela jag är insmord i ett lager oljig rök och maten är bränd på utsidan och typ kall på insidan. Tacka vet jag våra kompisars gasolgrill där dom slänger ihop en grillad lunch på en kvart. Jo, jag tamigtusen BEHÖVER en gasolgrill.

Inga kommentarer: