onsdag, mars 11

Jag oroar mig. Vi borde alla oroa oss.

Jag jobbar hemma idag för jag började få lite ont i halsen igår och har haft lite rethosta på morgonen. Inget jag ens skulle ha tänkt på, tror jag, i vanliga fall. Jag hade definitivt inte gjort nåt annat än att gå till jobbet iallafall. Nu tänker jag att jag gör det myndigheterna säger, och det mitt jobb säger, dvs stanna hemma vid minsta lilla tecken på sjukdom. Det känns inte som att det är något alls, så här en halv dag in och det är garanterat inte corona oavsett, men en vanlig förkylning skulle potentiellt kunna bli livsfarligt om jag senare skulle ha oturen att drabbas av coronaviruset. Jag har astma. Nils har astma. Om vi är sjuka och vårt immunförsvar redan nedsatt och corona slår till så kan det bli seriöst farligt, även om den generella dödsrisken för någon i min ålder är 0,2% och nästintill obefintlig för nån som är två år.

Ni vet ju sen innan att jag har vissa hypokondriska drag och att oron för det här var hög redan när det egentligen var rätt safe. Men nu är det inte rätt safe längre och vi är utelämnade till varandras vett och sans och gudarna ska veta att min tilltro till mina fellow medmännskors vett och sans är beyond låg. Kanske för att jag på säkert tio ställen bara idag har läst om hur fjantigt det är att oroa sig, raljerande memes eller texter om att halva barnfamiljsbefolkningen skulle behöva vara hemma om lite snuva är nåt att gå på eller bara grejen att jobba hemma skulle innebära att folk rör sig mer i samhället. Den sista är ba helt THE FUCK?! för mig. Jobba hemma betyder väl (i det här läget iallafall) att man jobbar i sitt hem. Inte att fripass till att springa till lekland eller starta spontanrave i nåns källare?

Jag har faktiskt jättesvårt att förstå logiken bakom de direktiv som finns just nu. Det finns en möjlighet från statens sida att gå ut och beordra de som kan jobba hemma att göra just det och att be folk undvika andra människor så gott det går. Det går att säga att folk ska sluta kramas/skaka hand och om det går undvika publika transportmetoder. Inte för att det MÅSTE gälla alla, utan för att om vi som kan undviker det så kommer mängden människor som behöver gå till jobbet och åka tunnelbana/buss/spårvagn ha färre kontaktytor och mindre spridningsmöjligheter. Det enda bevisade hjälpmedlet mot coronaviruset just nu verkar ju vara karantän och förbud. Vi är absolut inte där i mängd människor än för den typen av gigantiska tvingande beslut, men små ändringar i mångas vardag i några veckor kan fördröja och minska mängden smittade människor (och rädda massvis), minska trycket på vården och ekonomin och livet kanske kan få fortsätta nästan som vanligt för dom allra flesta? Region Stockholm har släppt smittskyddsspårningen och fokuserar på att stärka vården och skyddet av den. Det är inte längre en skyddsbarriär mellan dig, mig och någon som bär på smittan.

Till alla er som inte håller med: se bortom dig själv. Några extra dagar hemma kan hjälpa massor av människor. Några förlorade kronor nu kanske betyder en massa sparade kronor i längden för dig själv också. Mot att du är med och indirekt räddar liv.

Nu smsade precis min man och frågade hur jag mår och jag svarade att jag nog egentligen är frisk, men att jag har lite ont i halsen, lite ont i huvudet och är lite tät men att det är svårt att veta vad som är sant och vad som är placebo/nocebo pga är rädd och har jättemycket ångest. Sen började jag gråta vid diskbänken med telefonen i handen. Jag är rädd på riktigt. Inte raljerande hypokondrirädd, på riktigt orolig och full av ångest. Jag antar att det jag känner för det här kanske är så Greta Thunberg och många med henne känner för klimatet och ironiskt nog är ju coronaviruset förmodligen den bästa, snabbaste och mest effektiva klimatåtgärd som har eller kommer göras under de närmsta 10 åren. Plus Trump kanske blir av med jobbet, vilket ju vore en oerhört bra grej om än på bekostnad av en massa tråk.

Aja, nu ska jag försöka göra nåt annat än att refresha nyhetssidor, vårt intranät och öva på att få ner andetagen till magen och axlarna från öronen. Men kan vi inte hjälpas åt peeps? Vi tar det säkra före det osäkra och vårt solidariska ansvar och kväver det här i sin linda.

5 kommentarer:

Tove sa...

Jag förstår dig, särskilt som du bor i Stockholm där det verkar vara lite värre än i övriga landet på något sätt. Samtidigt är smittan spridd överallt i landet. Efter att jag såg Aktuellt igår får min son vara hemma från fsk idag pga snor. Jag jobbar hemifrån nu medan min man jobbar och när han kommer hem cyklar jag till mitt ensamkontor och jobbar vidare där. Idag kan vi pussla. Om vår son fortfarande är snorig på måndag får väl någon av oss vabba, gissar jag.

Anonym sa...

Vi är nog många som går med liknande tankar i dessa dagar. Själv bor jag i Norge där vi haft fler och strängare tilltag att förhålla oss till sen en tid tillbaka. Hela Norge är nedstängt mer eller mindre.
Även om man själv inte är i riskzonen så känns det naturligt att göra det man kan för att inte utsätta andra för någon risk. Jag försöker att inte tänka på att det kanske kommer att ta lång tid innan vi kan leva som vi gjort. Eller kanske blir det aldrig som förut? Jo, det här ska vi klara av och förhoppningsvis blir vi klokare och mer insiktsfull av erfarenheterna vi nu får.

Anonym sa...

Personligen tycker jag det här är bortom all vett och sans. Varje år dör 300 människor i Sverige till följd av influensa. Folk har jag totalt tappat perspektivet och det har blivit en total masspsykos! Ska vi vänta i ett och ett halvt år tills ett vaccin finns på plats? Under tiden monterar vi ner hela samhällen och världsekonomin kollapsar! Jösses, skärp er!

Linn sa...

Anonym 1: Jag tror absolut att vi kommer kunna leva som förut, men förhoppningsvis med lite andra prioriteringar både från staten/ledande organs sida och från vår personliga.

Anonym2: Jag tror att du också är med på att ledande organ över hela världen skulle skapa en ekonomisk kollaps för en liten influensas skull? För att vara krass handlar det inte heller om att skydda 80-plussare från en prematur död utan om att inte kollapsa hela vårdapparaten och därigenom tvingas in i den sitation vi är i nu, fast okontrollerat. Jag tycker Sverige gör ett bra försök att hantera det här långsiktigt och om vi som bor här solidariskt gör det vi blir tillsagda så är det ju större chans att det funkar än om vi låtsas att det är en vanlig förkylning. Det stora problemet är väl främst att ingen vet vad som händer? I Sverige, med vår friska luft, vårt sociala skyddsnät med i princip gratis vård och kraftigt subventionerade mediciner = välmedicinerade underliggande sjukdomar kan vi nog räkna med att ha en lägre andel folk som behöver intensivvård och som riskerar att dö än t ex Italien eller Spanien. Men #flattenthecurve kommer ändå krävas för att inte överbelasta vården. Och appropå att 300 dör i influensan varje år: om inflödet till sjukhusen håller ett helt annat tempo än vad de är rustade för/planerade för kommer det inte bara vara lite 80-åringar som dör i förtid. Förutom hemska val för vårdpersonal vilka de ska vårda kommer det också innebära personalbrist och cancerpatienter, njursjuka, strokepatienter, olycksoffer och liknande kommer inte heller få vård.

Så det kanske går att kliva av den höga "det är bara en förkylning"-hästen och tänka att alternativet kan vara 100% värre än det här.

carlos oscar sa...

Är du intresserad av att handla bitcoin-och forex-handel där du kan tjäna 100% av din investering dagligen Om du investerar så lågt som $ 200 får du en vinst på $ 2000 efter 72 timmar. om du är intresserad kan du kontakta oss via e-post: tradewithcarlos2156@gmail.com eller whatsapp: +1 (502) 2064419