fredag, mars 20

Covid-19 - bara gör som du är fucking tillsagd, Berit.

Jag har pendlat mellan ångest och panik och relativt lugn senaste tiden. Och kanske mest av allt gått från att tycka att Anders Tegnell är en fjant till att vara så jävla glad över att Sverige kan få ha en Anders Tegnell. Och över att vår regering inte fattar populistiska beslut utan faktiskt verkar hantera det här så faktabaserat det nu går när inget riktigt går att förutspå. Det jag däremot har otroligt (och aggressivt) svårt att förstå är alla som åker på semester nu. Är det så jävla svårt att låta bli? Min instafeed är full av bilder från svenska fjällen. Som om hela grejen med att spridningen i Europa blev det den blev pga alpresenärer är helt bortglömt. Som om just DERAS familj ju inte är nån fara. Det räcker med en smittad för att trettio dagar senare ha nästan 250, om vi inte hjälps åt att begränsa smittytorna. Jag fattar att det är pissigt för främst turist- och nöjesnäringarna och att samhället inte kan eller bör stanna helt och jag är verkligen 100% emot nedstängningar och total karantän, men nöjesresor just nu? Really?! Känner också att jag vill tillägga att alla väl måste fatta att det här inte handlar om att stoppa lite gamla människor från en för tidig död? Det handlar om att försöka förhindra en eventuell samhällskollaps, må hända genom att utlösa lite tidiga småkollapser. Om alla blir sjuka samtidigt, okontrollerat så faller sjukvården. Barnomsorgen. Samhällsfunktioner som sophämtning. Varuleveranser. Tutti. Det behöver inte ens betyda att alla blir sjuka. Det räcker med att fel personer blir sjuka för snabbt. Vi måste väl ändå ha tillräcklig tilltro till de ledande i Sverige att förstå att de såklart inte skulle utlösa den här typen av åtgärder som skapar arbetslöshet för upp mot hundratusentals människor för att skydda några extra från att dö i influensan?

Är det så svårt att lägga vårt vardagsliv åt sidan och försöka vara hemma så mycket som möjligt och begränsa våra sociala kontakter?

Framförallt eftersom de "rekommendationer" som finns faktiskt verkar funka. Och i ett läge där Sverige har alla fördelar som går i allt det här, generellt sett:

1) Vi har yta och frisk luft och relativt stora bostadsytor per person.
2) Vi kan röra oss utanför huset utan att faktiskt träffa speciellt många människor.
3) Vi har i princip gratis sjukvård och otroligt subventionerad tillgång till mediciner, vilket innebär att många med underliggande sjukdomar är välmedicinerade till att börja med.
4) Vi har lägst antal rökare i hela världen och därmed en lägre andel lungsjuka.
5) Vi har ett väldigt individbaserat samhälle med mycket färre sociala kontaktytor än t ex Italien eller Spanien.
6) Svenskar är relativt lydiga och framförallt solidariska.
7) Vi är rika. Staten är rik. Vi har finansiella medel att klara det här SÅ mycket bättre än många andra.

Summa summarum har vi möjligheter många andra saknar och då blir jag fan förbannad när folk SKITER I att dra sitt lilla strå till stacken. Jag vill mycket hellre se tillbaka på det här som någon månad eller ett par månader när vi fick leva rätt isolerat men hade möjligheten att bygga upp ett bra samhälle igen än tiden där folks självcentrerade behov pajade möjigheten vi en gång hade.

Jag läser om Lasse och Berit som "lurar systemet" och smiter ut bakvägen från sin karantän, hihi. I vårt områdes facebookgrupp annonseras det efter lekkamrater till barnen som är hemma pga snuva. Min instafeed sänder live från nattklubbar med svettiga dansgolv och hotellfrukostar. Min pappa går på restaurang och har bostadsrättsmöte och min morfar var på sin vanliga kör. Alltså. Alla kanske inte måste göra allt, för det blir ju total lockdown, men många kan göra rätt mycket. Framförallt vi som inte har akuta problem med jobb, sällskap hemma i form av familj eller partner och möjlighet att ta oss till stället utan kollektivtrafik.

Och läs nu inte det här som att jag inte förstår att folk lider. Att folk blir av med jobben. Att ekonomin är ett stort svart hål. Jag vet, och jag har djup ångest över det. Men alternativet är att vi hamnar på samma ställe, bara okontrollerat.

För min egen del är jag inne på dag nio av vabb/beordrat hemma-jobbande. Jag älskar mina barn MEN HELVETE VAD DOM ÄR JOBBIGA! Och varför måsta dom äta tusen gånger per dag? Också: världens största praise till förskolepersonal som gör det här varje dag. Går i skogen och identifierar fågelljud och samlar pinnar och löv och går tillbaka till förskolan och låter barnen bygga egna fåglar och bon i papier maché, pinnar och löv. (källa: vår förskolas senaste nyhetsbrev). Själv hör jag inget fågelkvitter alls över alla mamma. MAMMA. MAAAMMAAAA. ma ma. MAMMA OM DU ÄR EN ENHÖRNING OCH JAG ÄR ZOE OCH SÅ KAN VI FLYGA OCH HÄMTA NATTVINGE OCH DEN GRÖNA DIAMANTEN OCH mamma jag ojkaj inte gå meja, bäj mig. mamma titta en tjaktoj jag vill ha en tjaktoj näj kan vi söpa en tjaktoj MAMMA JAG MÅSTE KIIIIIISSSSAAAA!

1 kommentar:

minahistorier sa...

TACK, jag är helt med dig här! folk är orimliga och fortsätter som vanligt, "det är ju bara som en förkylning" eller "jamen SÄSONGSINFLUENSAN". ja, säsongsinfluensan sprids ju inte som en fucking löpeld över världen...
själv har jag jobbat hemifrån pga hosta i tre dagar nu, har ingen hosta kvar så nästa vecka måste jag pendla till mitt kontor igen. skönt att jobba hemifrån så länge det varade...