Den emotionella baksmällan efter fem dagar med MaPa, fina vänner och tjocka bebisar är inte att leka med måste jag säga. Solen dövar väl det värsta men en varm, tom lägenhet och lite mörker på det här så kan vi ha en liten gråtaiduschen-session sen, jag och mitt hjärta. Det är fantastiskt fint att se alla små familjer, ny som gamla. Alla hus med stora trädgårdar. Alla kärleksfulla leenden. Men det blir hemskt tydligt att jag inte har det där. Jag är inte nånstans i närheten. Och vad hjälper krypavstånd till restauranger och barer då? En något högre inkomst? Ett tufft jobb? Just nu: inget.
Inlägg
Hemma bäst
2 dagar sedan
6 kommentarer:
Jag kan visserligen inte identifiera mig med det där barnlängtet of yours men jag fasar redan för att behöva lämna familjen imorgon. Uffa.
Linn. Massa kramar.
Men åh. Jag känner inte dig men skickar en liten kram ändå.
Gölle er!
Baksmällor brukar gå över, enda jag kan komma med. H: en i samma båt
Dom gör ju det. Dessutom är jag ju lite bipolär i mitt humör så det är faktiskt redan över.
Skicka en kommentar