Det här med barn

Det finns nog ingenting jag tycker är roligare än barn faktiskt. Jag älskar hur dom litar blint på en i början och hur dom skrattar av uppmärksamheten när de blivit lite större. Eller hur dom plockar upp språket och använder det på ett helt fantastiskt sätt när dom blir lite äldre. Eller hur dom verkligen väljer vem dom litar på när dom blir ännu större. Det är tufft att bli vald tycker jag. Jag älskar vad dom ser i böcker som vi vuxna inte gör. Och humorn när dom hittar den. Det är också rätt fantastiskt.

Det allra fränaste är ju att dom växer upp och helt plötsligt är egna personer som kanske fyller arton och frågar om man inte vill hänga med och ta en öl, trots att man i deras ögon borde vara lite av en kärring. Den där lilla varma klumpen som bara somnade om man själv blinkade tungt med ögonlocken och som roterade napparna, en i varje hand och en i munnen, blir en man med skjorta. Han som grät förtvivlat på trappan när man gick därifrån är ute halva natten. Då är ändå det finaste av allt att om man blir vald då när dom kan välja, om man förvaltar det förtroendet väl, så får man vara med även i det vuxna.