Den här jämställdhetsgrejen som många bloggar gör just nu är ju dels himla intressant och dels väldigt WTF? för mig. Kanske för att jag inte sambor som jag verkligen inte förstår vissa saker. Att vara extrempetig på vem som gör vad är en grej. Tvätta 'sin' tvätt var för sig till exempel. Alltså que? Tvättar man kan man väl lika gärna slänga ner den andres tvätt också? Plus bättre för miljön. Och det härmed att köra stenhårt varannan på allting? Är det verkligen det som är jämställdhet? Det känns lite Solsidan för mig. Nu har jag diskat en timma så nu är det din tur faktiskt.
Jag är förmodligen naiv när jag tror att ett exceluppdelning över livets (o)rättvisor när småsinthet snarare än hjälper, men då är jag gärna naiv.
Och ja, ni kan få kasta det här i ansiktet på mig i framtiden när jag gnäller över att det fan bara är jag som jävla diskar i det här huset.
Inlägg
Boss lady
11 timmar sedan
10 kommentarer:
Men jag haller helt med!
Tror jag med. Men jag hoppas lite att de som verkligen för excelark över livets orättvisor gör det för att det ska bli MINDRE tjafs. Liksom som en extremlösning. "Nu har vi bråkat om den här grejen i två år. Nu börjar vi fanimig göra ett excelark/inför den här strikta varannanregeln så kanske det blir bättre."
Sedan hatar jag mig själv lite för att jag råkade döpa mina inlägg till "jämställdhet i vardagen", för det låter ju som någon slags redovisning för hur förträffligt jämställda vi är, bara "å, kolla här hur vi gör. Det här är facit på jämställd." Fem tusen år från hur jag menar. Tycker mest det är intressant att reflektera över hur vi egentligen gör, med grund i att vi faktiskt ofta PRATAR om jämställdhet. Inte så himla lätt att omsätta den viljan till praktiken, har jag märkt.
Slut på utläggning, hej, puss.
Agree. Jag tror att det kan bli stor skillnad när det är barn i bilden också. Däremot är det där millimeterrättvisetänktet emellanåt bra för att få diskussioner. Jag vet t ex att jag tenderar att luta åt det där hållet ibland, men det har vi istället försökt omvandla till diskussioner, för det är ju i grund och botten inte det där med att jag har diskat en halvtimme mer som isf är problematiken.
Lisa: jag tycker att idén är jättebra och det är jävligt modigt att lägga ut de grejerna som förmodligen skapar mest tjafs i hemmet till allmän beskådan. Ni verkar ju ha löst det alldeles ypperligt, men framförallt verkar det ju som att ni faktiskt pratar med varandra. Jag reagerade inte alls på det du har skrivit, snarare tycker jag ert sätt verkar skitbra, utan på just millimetergrejerna som vissa andra verkar syssla med.
Självklart hoppas/tror jag också att folk använder excelmetoden för att lösa ett problem, men jag tror samtidigt att problemet kanske existerar för att nån har ett millimetertänk i bakhuvudet. Förstår du vad jag menar eller är jag rörig?
Egon: det är nog det jag menar. Att man ska prata om det nör det känns snett. Men när folk håller på och betalar tiokronor till varandra eller är benhårda på att hämta varannan dag jämt så tycker jag att det låter lite väl individualistiskt.
Absolut. Samtidigt kanske vissa faktiskt inte kan lösa det på annat sätt, att diskussioner och liknande inte leder ngnstans. Då kan ju trots allt varannan dag-tänket vara en typ av lösning. 10 spänn hit eller dit fattar jag dock inte heller. Mvh hon som just nu försörjer sin sambo. Haha!
Jamen det håller jag helt med om. Jag ska försöka förklara vad jag menar imorn när jag har en dator och kan se vad jag skriver, men jag äh jag förklarar imorn.
Yey! En dator. Nuså.
Lisa: men det är ju jämställt för er ju. Jämställdhet är väl inte samma sak i alla förhållanden? Det hade ju varit jättekonstigt. Det jag försöker säga är väl mest: var stolt över att du har ett facit på vad som funkar för er.
Egon: Okej såhär tycker jag: Att använda millimeterrättvisan i exempelformat för att verkligen pinpointa nånting som är snedfördelat under en period förstår jag verkligen. Framförallt om det är underlag till bråk hela tiden. Men att använda millimeterrättvisan som en livsstandard och sen hävda att det är för jämställdheten tycker jag är konstigt.
I mina ögon handlar det i de fallen mer om 1) kontrollbehov och 2) en viss småsinthet. För mig skulle det aldrig funka att leva i ett så kontrollerat förhållande för förhållandet skulle kännas som ett jobb.
Lisa hade fått en himla intressant kommentar på sitt disclaimer-inlägg som jag känner skriver under min syn på det här med ett jämställt hem:
"En liten undran då - är jämställdhet lika med att göra exakt lika mycket i t.ex hemmet?
För mig är jämstäldhet att båda två (om vi nu pratar förhållande) känner och agerar som att båda parter är lika mycket värda och att man delar på livets alla göromål, uppgifter, strävanden m.m. Ibland kan det ju faktiskt inträffa att den ena parten mår sämre (nu menar jag inte en liten förkylning eller så utan ett längre tillstånd) och då får den andra damsuga ALLA dagar i veckan, städa ALLA dagar i veckan osv. Sedan kanske det blir omvända roller. DET är också jämställdhet! i alla fall i min värld."
tycker man trivialiserar jämställdheten genom att ständigt dra ner den till nivån "VEM FAN DISKAR HÄR HEMMA, VA VA VA?!" - vet inte varför folk ständigt dras till den diskussionen, kanske för att den är simplast? svårare att ta itu med och fokusera på de stora problemen out there.
Håller helt med dig Linn.
angela: helt min åsikt också.
egon: yäj!
Skicka en kommentar