Det poppade upp en gammal kompis från typ högstadiet i min facebookfeed och nu har jag spenderat senaste kvarten med att reminisca lite. Gud vad jag saknar den där tajta gruppen med massor med människor som känner varandra väl. Sitta ihopklämda i soffor typ hundra pers som man gjorde i tonåren. Sitta i knät på folk på fester. Vara sådär fysiskt tajta och inte bara svalt distanserade. Min kompis Stina brukar alltid säga att jag är en väldigt fysisk person, och det stämmer nog. Jag gillar kontakt.
Sen saknar jag mina killkompisar och vårt lilla gäng, av lite samma anledning.
Åh killar! Sakny!
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
3 kommentarer:
Jaaa, jag också! Där i tonåren kunde jag dela ut kramar till mina killkompisar bara för att jag hade en extra i mig. Även om gubbarna på kontoret verkligen kunde behöva en kram ibland, så känns det ganska långt borta att börja dela ut kramar där.
Nästan skrämmande hur dåliga en del människor är på att kramas. Som att man är galen när man ger en spontankram, skämmes medmänniskor! Säger jag.
Nej men. Det var faktiskt lite enklare förr.
kaaja: Vi är nog ganska kramiga på jobbet faktiskt. Jag tror att jag skrev om hur många gånger det blev fel när folk skulle kramas när jag precis började här. Men det är ju en annan sak nu när man är vuxen oavsett. Det finns ju partners med i bilden och det känns ju jävligt märkligt att sitta i knät på nån annans kille liksom.
Anabanana: men ja, håller med! Folk borde lära sig att kramas lite bättre. Det är ju inte farligt liksom.
Skicka en kommentar