Idag är inget avsked

Idag har jag varit på min första begravning. Eller min första var väl egentligen min gammelmorfars, men jag var tolv och han blev nittiosju så det var inte på samma allvar som den här. Jag har börjat skriva det här fem gånger nu, men det vill sig inte. Ibland vill inte orden lägga sig tillrätta, då ska man inte tvinga ut dom. Jag är trött. Jag är tom. Och jag skakade i fyrtiofem minuter i kyrkan idag och borrade in rostaggarna i pekfingertoppen för att inte börja hulka. Och mormor? Jag tycker att hejdå är ett hemskt ord. Din kärlek är fortfarande påtaglig och den är välkommen, inget som behöver avslutas. Jag kommer fortsätta säga godnatt och du kommer fortsätta värma.