när jag väcks ur min bokdvala av den femtiosjunde polska diskussionen och tittar ut genom fönstret så slår det mig: sverige är så inihelvete vackert. Blåa hav, vita sandstränder och multifärgade blommor till trots, det är ingenting mot böljande gröna fält och eldfärgade solnedgångar. Det som kastar sig emot mig mest är lugnet. Det är som brasiliansk karnevalstämning inne i tågkupén och ett stort lugn utanför fönstret. Det är gånger som den här som jag kommer ihåg varför jag saknade sverige så mycket när jag var borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar