På mitt företag äter tjejerna lunchlåda på kontoret och killarna går ut och käkar. Detta i sig spelar ju ingen större roll, men om man nån gång följer med killarna ut och käkar så pratas det om jobb, strategier eller sport och strategier eller gamla minnen. In total läggs iallafall 50% av lunchtiden till att diskutera saker som händer på jobbet. I lunchrummet på jobbet är det ibland jätteintressanta diskussioner, men dom kommer med kanske två månaders mellanrum. Istället avhandlas: killar, bebisnamn, kalorier, skvaller på jobbet, skvaller i seåhör, sex and the city/twilight, killar, bebisar, kalorier.
Varje. Jävla. Dag.
Att dom här tjejerna gör ett bra jobb tvekar jag inte en sekund på. Men jobb är mer än bara vad man gör mellan 9-12/12-17. Det handlar också om networking. Om att ta plats. Om att visa upp sina idéer.
I lunchrummet är alla avdelningar representerade: design, produktion, logistik, ekonomi, marknad, sälj. Om vi fokuserade 50% av tiden på annat än trams så vi ha en jävla genomslagskraft.
I'm not saying att man ska prata jobb jämt när man är ledig, bara att det finns en jävligt tydlig skillnad och jag ser inte varför killarna ska sluta göra saker som är bra för deras karriär och för företaget bara för att vi inte vill step up the game.
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
12 kommentarer:
Precis så är det! På samma sätt snackas det business i bastun, på golfplanen och på AW:n då brudarna skyndar hem via dagis.
själv reser jag mig upp och går om nån börjar prata jobb på lunchen eller utanför kontorstid.
get a life liksom
Peppe - håller helt med. Fast på nåt sätt ser jag ändå en skillnad i att snacka totalt ointressanta grejer på en lunch som alla har och att det snackas intressanta saker gånger som en tjej missar pga att hon är hemma med barn. Sure, jag tycker att tjejer har ett eget ansvar i att se till att inte alltid är den som är hemma med barn (och likewise killar ska väl fighta för att få vara hemma med barn) men när tjejer väljer att fördumma sig själva blir jag liksom sur på ett annat sätt.
Perp: Menar inte att man ska snacka jobb hela ti'n. Bara att det är en väsentlig skillnad mellan att prata om 'vad vampyrer och varulvar äter (blod, nej dom är vegetarianer, är dom ju inte! dom äter råttor, nej inte råttor mer typ antiloper) (ja. på fkn riktigt) och att snacka om vad som hände på en jobbresa som har varit.
hahaha
diskutera vilka egenskaper fiktiva väsen har är ju nästan dökul i sig liksom
jag vet! Förtjänar egentligen ett alldeles eget inlägg.
fattar vad du menar. men varför är det så att kvinnor automatiskt talar om annat än jobb på lunchen, är det som Prep säger att de bara har ett liv. fast om man har ett roligt och intressant jobb så vill man (=jag) ju tala om det också på lunchen. har män en tendens att tala om också tråkigt jobb på lunchen eftersom de är mindre benägna att snacka privata saker i allmänhet?
nu utövar jag fri association på din blogg. förlåt.
herregud. utöva hur mycket fri association här som du vill. mi blog, su blog.
hmm. med risk att låta som en femtioårig slipsgubbe så tänker jag såhär: killar (som inte känner varandra så väl) bondar genom att hitta common ground som inte påverkar känsloregistret annat än gnm typ sport då man kan skylla känslan på nåt annat, typ jobb, minnen, finansmarknaden. Oavsett vad det är är det viktigt att kunna saker. Tjejer å andra sidan hävdar sig inte genom att kunna saker utan genom att känna saker. Det smärtar att säga, men vi har ett större behov av att liksom kartlägga relationer och prata om massa saker.
OMG. det här blir ju världens längsta kommentar. aja. Killar trivs nog dessutom i större utsträckning på jobbet (som du sa man vill prata om saker man gillar) eftersom dom inte överanalyserar allting. Trivs jag? Gillar min chef mig? Gud vilken konstig ton Anna använde mot mig idag. osv.
Jag tror också att det faller sig naturligt för killar att ta sig uppåt, men vi tjejer har inte samma instinktiva känsla. Den där känslogrejen kan ju förstöra också när allting måste ältas. Killarnas just do it-attityd är ju att föredra om man vill få nånting gjort. Tydligt exempel på jobbet: tjejerna är missnöjda, vet vad som borde göras men liksom går och väntar på att nån annan ska göra't.
Nu pratar vi (jag) ju alltså hyfsat grova generaliseringar.
Linn: Utan att vilja stödja en förmodligen felaktig generalisering. Men så är det lite på mitt jobb. En del kvinnor har en tendens att gnälla om grejer som "borde göras", men gör själv inte särskilt mycket. Det är som om saker måste stämmas av 100 gånger och alla ska tycka lika innan det är ok att gå vidare.
Men så är det alltså i denna unika situation på mitt jobb. And it kind of sucks.
Men det är ju det som är grejen: det är ju inte en felaktig generalisering. Som en mer go-getter-tjej kan jag bli totalt vansinnig på detta beteendet. Hur ska vi nånsin få jämlikhet om vi inte är villiga att jobba för det liksom? Ska killar ge bort ansvaret bara för att? Ibland tror jag tjejer måste lära sig att man inte både kan ha kakan och äta den. Lika lön - lika arbete osv.
Personligen tycker jag att hela den här 'patriarkaaaat'-diskussionen är uråldrig och löjlig. De flesta killar/män jag vet ser föredrar tjejer i en anställningsposition så där har vi ett försprång som vi inte utnyttjar. Tjejer har en tendens att liksom luta sig mot gruppen. Gruppen ska föra talan. Gruppen ska ta hand om. Och gruppen ändras inte för individerna står bara och väntar på att nån annan ska ta ansvaret.
Du säger ju det själv: det suger att tjejer beter sig så. Du har högre tankar om tjejer, liksom ungefär 80% av alla andra män (egen gissning). Jag tror också tjejer kan. Dom gör det bara inte.
Visst är det nog alltför ofta så.
På mitt jobb dock beter sig både män och kvinnor som kvinnor. Alla snackar men ingen gör.
Det gör mig v a n s i n n i g.
Sofia: det är ju iofs ännu värre. Fast jämlikt. hehe.
Skicka en kommentar