Chemical divorce

Ungefär en timma efter den första maten jag fått ner sen i lördags var det som en dimma som lättade. Fy fan i helvete för kemisk ångest. Jag måste lära mig att dricka med mer måtta, men where's the fun in that? Jag ÄR typen som älskar att shotta och vad är grejen med att smutta på en drink? Kan seriöst inte förstå. Dricka saker ur sugrör är förövrigt en av mina favoritsysselsättnigar och räddningen när jag är bakfull, för om man liksom viker sugröret lite så kommer det bara lite lite vatten fast man får liksom svälja iallafall och då mår man mindre illa. Igår drack jag 1) päronmer 2)Vitamin C flädergrejs och 3)vatten medelst sugrör. På vanligt sätt kanske jag hade fått i mig nån deciliter vätska så som jag mådde igår. Sugrör alltså, gudomlig uppfinning.

Det konstiga med dagen efter-ångest är att den känns så...verklig. I hjärnan vet jag ju att det är en kemisk reaktion, men hjärtat gör likförbannat ont på ett jävligt verkligt sätt. Och där i maggropen mellan revbenen, där i solar plexus, där ska vi inte prata om. Eller jo, det ska vi. Det känns som att en 150-kilos bikerkille tar sin stora knytnäve och liksom pressar luften ur. Inte slår, utan pressar på ett alldeles för konsekvent sätt.

Sen är allt borta, lika plötsligt som den kom. En del av mig är väldigt nöjd över funktionen att kroppen liksom glömmer av smärta. Att jag inte har något direkt smärtminne. Eller alltså, jag kommer ju ihåg att det gjorde ont och vart det gjorde ont, men man kan inte återskapa känslan. Ren överlevnadsstrategi förmodligen, men still ganska häftigt ändå. Den andra delen av mig är inte alls lika nöjd. Jag lär mig ju inget. Fast hjärnan leker laid-back parenting/learning-by-doing och ba äh jag låter henne dricka idag också så fattar inte kroppen vinken utan gör likt ett dumt jävla djur samma sak gång efter gång efter gång. Märkligt det där med överlevnadsinstinkten då.

Nu är den här dagen äntligen över och jag får gå hem och stänga in mig. Jag vill ha en skräpbok och en varm dusch och inte prata med någon förrns tidigast imorn bitti.