Alla bara tänker på sig. Det är bara jag som tänker på mig.

Alla vi som lever i harmoni här på jorden har fel och brister. Det råkar bara vara så att min mamma har fått alla de fel och brister som jag absolut inte tål. Ta det här med självdistans, ansvarskänsla och självkontroll tillexempel. Jag har hyfsad självdistans. Tre år med tio olika personer på typ 70 kvadrat i ett land långt borta har lärt mig självkontroll. Och ansvarskänsla, mjaao, den jobbar jag fortfarande på.

Grejen är att jag är 25 år gammal. Min mamma är 51. Hon har inget av ovanstående. Och vet ni vad som händer när man inte har det? Då blir man en martyr.

Min mamma skulle slå Jesus och grabbarna med hästlängder.
Min mamma skulle göra jihad avundsjuka.
Min mamma är the mother of martyrs.