Det här med nykära människor är inte så jävla gulligt faktiskt. Min kille hit och min kille dit och min kille ner i diket. Jättekul att vara kär, men att prata oavfuckingbrutet om din killes femton datorer, att han inte gillar broccoli eller hur många gånger han skiter i veckan är rätt jävla irrelevant för oss andra. Alla konversationer som vi andra försöker ha handlar inte mirakulöst om din kille och du behöver inte skrika så jävla mycket. Jag har precis kontaktat Kina för att se om vi inte kan hyra ut dig till deras "förhör". Betydligt effektivare än bambupinnar, I say.
Om jag blir en tiondel så jobbig när jag blir kär så hoppas jag att nån ger mig en käftsmäll.
Obs. Ovan exempel är hämtade ur verkligheten. Inte mitt överdriv.