Moralen

Jag gillar mitt jobb jättemycket. Och jag tycker om att vara på jobbet. Ändå vill jag bara vara ledig. Hela tiden. Det är inte så att jag har ångest på kvällen för att jag ska till jobbet dagen efter, inte alls. Däremot kan jag komma till jobbet och sen liksom nästan räkna timmar tills jag får gå hem igen. Det enda jag vill göra är att åka ut på landet och ligga och läsa. Eller titta på fotboll. Eller båda samtidigt. Ska det vara så?

Som en mkt liten gubbe

En av preggona här på jobbet har fått barn. Skulle ha varit i mitten av juli så den kom ut, let's see, typ 6 veckor för tidigt. Den, eller han, väger idag 2500gram och har liksom för mycket hud i förhållande till det som är i huden så han ser ut som en mycket mycket liten gubbe. Jag är ju generellt lite rädd för bebisar under 6 veckor men den här ungen var typ som en barbiedocka i sizen. Konstigt att det liksom blir människor av dom tillslut. Skittufft att se lilla killen typ le och suga på tummen och plira under hudvecken. Man ba aaaaawww.

Ahmen böcker dårå

Mitt liv består av jobb, sömn, fotboll och böcker för tillfället. Det här med att vara social får helt enkelt vänta. Jag vet inte hur mycket ni bryr er om vad jag läser, men jag kommer ihåg vad jag läser om jag skriver lite om det. Så here goes veckans bokskörd:

Praying for Sleep av Jeffrey Deaver är precis så som en Deaver-bok ska vara; spännande och överraskande ända till slutet. Jag föredrar nog ändå hans Lincoln Rhyme-serie framför de här fristående böckerna, men jag ville ha deckare och jag fick deckare.
Betyg: 3/5

Snakes and Earrings av den då nittonåriga Hitomi Kanehara. Eller var det tjugoett? Kommer inte riktigt ihåg. Anyway, det är en bok om ungdom och rebell och sex. Jävligt mycket sex. Och japansk kultur och tatueringar och kärlek. På sitt sätt. Den liten, tunn bok att läsa ut en kväll. En tunn liten bok som ger mersmak för författaren.
Betyg: 4/5

We are all made of glue av Marina Lewycka. Precis den här boken har jag känt för att läsa, fast jag har inte vetat att det är just den. Ibland säger jag att jag läser för språket och det gör jag. Men när det kommer en bok som har en historia, som har fantastiska personporträtt, som har konversationer som man liksom hör i huvet då är det bara att kapitulera. Jag läste A short history of tractors in Ukrainian när den kom också och jag gillade den, men jag kanske inte tog in karaktärerna ordentligt. We are all made of glue är kanske den bästa boken jag har läst iår.
Betyg:5/5

Jag är inte rabiat. Jag äter pizza : en bok om Sverigedemokraterna av Niklas Orrenius. En bok om Sverigedemokraterna. Jag var tvungen att lägga ner boken och djupandas emellanåt när jag inte riktigt klarade av att tänka på att det finns folk som röstar på dom där jävla idioterna. Boken var bra, men det kanske var lite för mycket tyngd på att förklara varför idioterna inte ska tigas ihjäl och lite lite tyngd i sakfrågorna och faktan i det som istället borde lyftas fram. För varje sakfråga som lyfts skiner det ju igenom att Sverigedemokraterna vinner röster genom att låtsas vara allt, men att faktiskt leverera inget. Jag är lite för onyanserad i mina känslor till ämnet för att kunna betygsätta boken. Tror jag.
Betyg: 3/5

One day av David Nicholls. En så himla fin kärlekshistoria som ömsom fick mig att storle och ömsom gav mig en klump i magen. En kärlekshistoria som inte bara är Kenliknande huvudfigurer och shoppoholicsbrudar. En historia om två personer och vad som händer när livet liksom kommer emellan. Jag grät.
Betyg: 4/5

Flyr landet

Jaha, nu går det inga bussar heller för Vickan har paxat hela stan. Hon leker lite monopol och alla andra får bara 'Gå tillbaka till gå' och hon sitter med hotell överallt. Fucking jävla Vickan alltså. Var tvungen att åka äcklig tunnelbana med äcklig man med äcklig vitlöksandedräkt imorse. Livet ba rise and shine motherfucker.

Som det inte vore nog

Så är vägen hem kantad av fucking jävla love sthlm. Fkn hate fkn love sthlm. Är det nån som bryr sig vem Vickan ligger med? Nej.

Crazy people

De senaste dagarna har det varit dårpippi på bussen på väg till jobbet. Igår jävla knäpptant som prata, nej skrek, om hur otrevliga alla är och tt hon minsann är en människa och herregud hör folk inte att hon hälsar. Morgonjaget ba men lilla tanten om du dämpar dig lite skulle folk säkert svara men vem fan vill riskera att behöva snacka med galen tant på morgonen. Herregud, jag orkar inte ens med mig själv och i like me.

Idag tjock förortsgubbe som visslade från slottsbacken till radiohuset. Har aldrig varit så nära att svinga datorn i huvet på nån som imorse. Alltså bakfull, trött och med oladdad ipod OCH dåligt morgonhumör, jag hade kunnat mörda för mindre.

Bakislunch

Tretton bakfulla mittemellanvuxna som köper pizza och går i nån form av samlad trupp till en gräsmatta. Tretton bakfulla mittemellanvuxna som äter och skrattar och leker krig med iPhoneappar. Tretton tomma pizzakartonger utspridda i allsköns soptunnor längs vägen tillbaka. Mitt i allt en känsla av samhörighet. Inte bara att vi går ihop och hörs ihop, men vi ser ut att höra ihop också. Det är som en uppvuxen gymnasieklass på håltimma och jag älskar det. Jag älskar känslan av att vara i gäng.

Justja

Vi åkte båt.

Dagen efter

Chefen vinglar runt lite i korridorerna och konstaterar krasst: Det är fantastiskt att det går så bra för det här företaget.

Alla är bakfulla. ALLA. Det är röda ögon och hesa röster och tunga fötter precis överallt. Blandat med asgarv när vi fyller i varandras minnesluckor från igår. Jag sitter och funderar på när jag kan gå hem och gör mitt bästa för att hålla ögonen öppna. Jag må gnälla över jobbet ibland, men festa det kan vi.

Personaldag

woop wopp! Nu drar jag och alla andra här på jobbet på hemlig personaldag. Vi ska ha med oss en varm tröja och kommer tillbaka till stan för middag klockan nio. Det hela är mkt spenande och orsak till mången teori om vart vi ska. Jag tror att vi ska åka båt.

Robotwars

Nordkorea spelar om möjligt ännu mera robotfotboll än Tyskland. Trizt.

Har fått ny telefon, eb sån där med touchscreen å bokstäver som man liksom trycker på skärmen när man skriver och HELVETE vad lång tid det tar att skriva. Jag blir gaaalen. Jag har rätt små händer men jag måste ha ganska platta fingertoppar för jag har assvårt att pricka in rätt bokstav. Är det bara jag?

Yeeeaaah!

så är det lanserat å lanseringen gick (nästan) som på rosor. Nu ska jag gå hem och gå ut med soporna (bortprioriterat) och ringa folk (också bortprioriterat). Livet är på väg tillbaka!

All work and no play makes me a dull

Ahmen det var väl själv fan vd det var mycket att göra nu då. Jag hinner ju inte ens läsa bloggar, let alone skriva nån. Fotboll på teve också då, eller ja på ena datorn. Multitasking på hög (låg) nivå. Tabbarnas VM so far. Höjdpunkten: maradona som struttade runt som en skäggig version av Danny de Vito och ömsom skrek och ömsom pussade på sina spelare.

Tyskland spelar fotboll som vore dom en tevespelsalgoritm där allting verkr vara noga regisserat på förhand. Sinnessjukt tråkigt, men effektivt

Jag har läst också såklart: Deaver-boken som var helt okej under 80% av boken å sjukt bra sista 20%. Betyg: 3,5/5.

Alex Schulmans skynda att älska var precis som jag förväntade mig väldigt bra språkmässigt men jag tyckte inte den var så fantastisk som ryktet påstår. Ju mer jag läste desto mer störde jag mig på idoliserandet av pappan. Jag tror det var nån mening i mitten när han påstod att ingen kunde ha haft en lika kärleksfull uppväxt som honom som var början till irritationen.
Betyg: 3,5/5.

God natt!

Det trodde jag aldrig

:: att jag skulle köpa folköl för att öl är gott och jag inte vill bli packad

:: att jag skulle äta chips till kvällsmat och smsa Lisa för att bekänna och få som svar jag åt nötter och choklad

:: att jag skulle vara hemma frivilligt en fredagskväll för att tvätta när det finns festa som alternativ

Vuxenlivet har sina perks alltså.

Quick trip down memory lane 2

Jag ska få en jobbtelefon och ska provköra lite innan jag måste bestämma mig för vilken jag vill ha, så vår datakille (på rikt, den BÄSTA ever) lånade min vanliga telefon för att mecka över nummer osv och DÅ kom det tillbaka till mig vad som hände förra gången jag bytte telefin. Hur jag lyckades boka in en fika med en kompis bara för att möta en ytlig bekant och inte fatta vad jag gjort förrän jag redan sagt 'jag väntar på en kompis' som svar på 'ska du inte ha nåt'. Det kan ha varit den jobbigaste halvtimmasfikan i mitt liv faktiskt.

Diego Armando Maradona

alltså vilken jävla stjärna han är ändå. Presskonferens för att diskutera Messis roll i det Argentinska landslaget och Diego svarar 'jag hoppas han gör ett lika bra mästerskap som jag gjorde 1986'. Inget handlar om laget, allt handlar om Maradona. Så jävla underbart.

Från allvar till trams

Gud vilken tur för folket som får gå på Vickan och Daniels 25 rätters middag. Har man aldrig fått uppleva matkoma innan lär man få göra det då. Jag skulle vilja att nåt bettingföretag sätter igång nåt bet om hur många som kommer somna. Jag gissar på minst tre iallafall.

Älskar för tillfället att vara vuxen. Har ätit chips och dipp till kvällsmat. Nu sitter jag och googlar fotboll för att uppdatera mig lite. VM-febern är här.

Nu ska jag byta tvätt.

Ja! Det regnar!

Är det inte världens mysigaste ljud att vakna till, regn mot ruta? Man ba idag blir en bra dag! Ska vara hemma och tvätta ikväll. Tvätta, se på fotboll och dricka vin. Kanske läsa en bok. Är inne på Praying for Sleep av Deaver nu, men har inte riktigt haft deckarkänslan än. Deckare är inte gjorda för att läsa lite innan man ska sova, dom är gjorda för sträckläsning och det borde jag kunna göra i helgen.

I övrigt stör jag mig på jävligt mycket just nu, men lata människors sju liv framförallt. Att det går bra för folk som jobbar för det stör mig inte det minsta, snarare tvärtom, men när lathet premieras så blir jag sur. Är också störd på att duktiga får klara sig själva och liksom utveckla sin egen potential i livet. Man ska inte ta resurser från de som har det svårt, inte alls, men även dom som är duktiga kan väl behöva lite stöttning för att utvecklas, eller vilja utvecklas, till fullo? Varför göra bra ifrån sig när dom som inte orkar/känner för det får samma eller mer? Ja, lätt för mig att säga. Ja, jag gick ur skolan med toppbetyg. Ja, jag har haft en mönsteruppväxt. Ja, jag vet att resurser är begränsade och de som behöver hjälp givetvis ska gå först. Men övriga liksom.

Äh, nu har jag snurrat in mig i tankar som skulle ta hundra år att reda ut på ett förståeligt sätt så vi slutar nu.

Troll och monster

Så försvinner den där klumpen i magen lika fort som den kom och jag är none the wiser av det hela. Om man bara kunde förstå vad det är som triggar det lilla trollet så kanske man kunde ge fan i det framöver. Det verkar snarare vara glapp i nån on/off-knapp nånstans så känslorna slungas åt alla håll och kanter utan nåt synligt mönster. Eller alltså, jag vet att det är jobbrelaterat men inom det spektrat är det ludd ludd ludd.

En personligt relaterad klump som enligt alla samhällslagar borde vara där lyser dock med sin frånvaro. Undrar ibland om det här med att vara singel skapar ett egoistiskt monster som kräver fritt spelrum? Det är faktiskt väldigt sällan jag gör någonting som jag inte känner för bara för att det glädjer någon annan. Nu känner jag ju i och för sig oftast för att göra allt, så det brukar inte drabba någon direkt. Men ändå. Om man inte har mer skratt att ge, ingen mer mask att ta på är det okej att tänka på bara sig då?

Echo echo echo

Tomt. Så känns det i mitt huvud just nu. Läser en bok, kommer inte ihåg att jag har läst den två dagar senare. Tittar på teve, men kan inte återberätta handlingen dagen efter. Pratar, men lyssnar inte ordentligt. Jobbnmässigt är jag helt game, tack och lov, men det vore skönt att få tillbaka huvudet snart. En vecka till eller så och sen blir det reclaim the brain.

Mmm...fotboll

Vad jag tittar på? Nämen Soccer City Live på Eurosport dårå. Man får bland annat se att publiken sjunger, dansar och spelar trummor när dom afrikanska lagen tränar. Tränar! Det är dedication.

ah. glömde: läser VM-bloggar. Aftonbladet är en jävla skittidning, men bra sportbloggar det har dom.

Brrr..it's cold in here?

Ibland när man har ätit, kanske en liten kvart eller så efteråt så börjar man frysa. Först vill jag veta varför det är så? Sen vill jag säga att jag gillar känslan.

En bok till

Tårtgeneralen av Filip och Fredrik var i mina ögon en stor besvikelse. Dom använder precis ett sånt språk jag inte gillar. Krångliga meningar och ointressant kringinformation. En bok för dom som gillar kuriosa helt enkelt. Inte för mig.
Betyg: 2/5.

Nüssen

Jag ska få en ny telefon på mitt kontor så vi har en liten värmländsk halvgubbe här och fixar. Med halvgubben på knä under mitt skrivbord känner jag en omisskänlig doft. Gubben fullkomligt stinker jordnötter. Det är som ett riktigt kraftigt rakvatten, fast jordnötter, som dröjer sig kvar länge länge efter halvgubben har pillat färdigt med sladdarna.

Miniangst

Men åh. Skulle OSA till vår personaldag nästa vecka och lyckas av nån anledning trycka 'svara alla' istället för bara 'svara'. Ba jag är inte computer illiterate, men nu verkar det ju så. Osoft.

Helgens bokskördskommentarer

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson var well, underhållande om än lite långrandig. Det var liksom allt man kan tänkas komma på intryckt i en och samma bok. En liten historielektion på ett hyfsat sätt. Om författaren hade valt att inte ta med varenda liten idé utan skala ner händelserna lite kanske man hade fått större känsla för karaktärerna. Duger absolut till lata dagar.
Betyg: 3/5.

Den dubbla tystnaden av Mari Jungstedt kommer jag såhär två dagar senare knappt ihåg. Det är svensk krimroman på Gotland. Jag försöker och försöker, men jag gillade den inte. Jag vet inte vad det var egentligen, men tonen eller språket räcker liksom inte till. Dessutom kändes storyn lite massproducerad typ jagmåsteskrivaenboktill-krystad. Dessutom var det aslätt att lista ut vem som var mördaren.
Betyg: 2/5.

Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer är en väldigt naken bok. en bok om att inte vara perfekt och om att det är okej ändå. Fint berättad med ett väldigt direkt språk. Har man läst hennes blogg eller krönikor så har man läst boken, så nyhetsvärdet är kanske inte jättehögt, men den är läsvärd. Jag kan tänka mig att den passar allra bäst att läsa om man är mamma och känner sig lite otillräcklig. För min del blev igenkännandefaktorn väldigt låg.
Betyg: 3,5/5.

Agnes hjärta Edward av Lina Forss. Nej, men ja är min första tanke. Sjukt rörig bok där författaren väljer att ömsom berätta ur tredjepartsperspektiv och ömsom ur huvudrollens perspektiv. Jag fick ingen riktig klarhet i när eller varför det här hände och tyckte mest att jag fick koncentrera mig för att förstå handlingen. I vanliga fall är jag all for speciellt språk där språket i sig bidrar till läsupplevelsen, men här kändes det som att det konstiga språket egentligen bara förstörde en jävligt bra berättelse.
Betyg: 2/5.

A quick trip down memory lane

Bam. Så slår minnena av för ett tag sen till. Ingen rim och reson i minnen och hjärnor och så. Det är konstigt det där. Hur minnet av en halvlatino/halvasiat med australiensisk uppväxt och för stora kläder alltid hälsade med whazzup baby girrrrrl på värsta Brooklyn born and bred-slangen bara poppar upp. Hur en fyrtiofemårig tysk man med läderbrallor och fittskägg bet mig i halsen när jag böjde mig fram för att kindpussa hejdå på en streetart-utställning. Hur jag fick erbjudandet om att vara introrösten på en hiphopplatta, liksom sätta stämningen för skivan genom att babbla. Hur vi stod i värmefläkten för att hålla värmen och ändå frös tårna av oss i det där galleriet i knarkkvarteren.

Bara bam en vanlig måndag.

Lilla gamla morfar

Morfar grät ungefär tio gånger under dagen eller eventuellt hängde tårarna i ögonvrån mest hela tiden. Han höll ett åttio minuter långt tal om sina åttio år vilket han kompade med sitt dragspel (såklart!) och några duetter med sina minst lika gamla systrar. Bland annat bjöd dom på vad som kan ha varit upptaktet till det vi idag kallar hiphop. På gammelvis. Med dragspel. Morfar är mycket tuff.

På kvällen hade vi tävling i vem som hade bränt sig mest under dagen. Att bli utkörd med båt till en öde ö och sen hämtad igen några timmar är något jag rekommenderar varmt. Slänger även in ta med solskydd! som en liten extra bonus.

Nu är det back to work och storstan och jag vaknade av dagisbarnens skrik imorse. Hej stan, hejdå landet.

Oj förlåt. Menar förskolebarnen givetvis.

ryktet om min död är nästan överdrivet

precis när man tror att veckan inte kan bli värre så sitter man i en bil där chauffören somnar och man av ren tur tittar upp från boken och ser bilen köra med alldeles för hög fart mot bilen framför och så skriker man och så smäller det lite lätt. Ingen större fara skedd mer än att jag har lite ont i nacken, so not to worry.

ett litet hej i mitten

Snart så blir det ordning här på torpet igen. Snart. Kan meddela att jag igår var så trött så jag grät i tjugo minuter när jag kom hem från jobbet. Sen tittade jag på teve och grät i ungefär ett teveseriesavsnitt till. Jag passade även på att tycka väldigt synd om mig själv när jag ändå höll på och snyftade mig. Idag ska jag åka till mamma och pappa och fira fina fixarmorfar som fyller åttio. Det smärtar mig att säga att boozecruisen till Finland och tillbaka blev inställd för morfar har ännu äldre systrar och dom orkar liksom inte riktigt lika mycket. Nu ska vi istället cruisa runt lite i Vänerns ena skärgård och förmodligen lyssna på morfar när han 1) håller tal 2) spelar dragspel och 3) gråter. Min morfar är så himla känslig av sig och gråter nästan varje gång hela släkten är samlad. Så himla gulligt tycker jag.

På återseende.