Morfar grät ungefär tio gånger under dagen eller eventuellt hängde tårarna i ögonvrån mest hela tiden. Han höll ett åttio minuter långt tal om sina åttio år vilket han kompade med sitt dragspel (såklart!) och några duetter med sina minst lika gamla systrar. Bland annat bjöd dom på vad som kan ha varit upptaktet till det vi idag kallar hiphop. På gammelvis. Med dragspel. Morfar är mycket tuff.
På kvällen hade vi tävling i vem som hade bränt sig mest under dagen. Att bli utkörd med båt till en öde ö och sen hämtad igen några timmar är något jag rekommenderar varmt. Slänger även in ta med solskydd! som en liten extra bonus.
Nu är det back to work och storstan och jag vaknade av dagisbarnens skrik imorse. Hej stan, hejdå landet.
Oj förlåt. Menar förskolebarnen givetvis.
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
2 kommentarer:
Jag är ju en känslig mes nuförtiden, men gråtande morfädrer som fyller 80 gör (också) mej lite tårögd.
Ja, det är onekligen gulligt. Det är det.
Skicka en kommentar