Just Another Fucking Blog

Åh nej. Min gamla parhäst ångesten är tillbaka. Det kan vara medicinen jag stoppar i mig som ger hjärtklappningen, men magkänslan är min egen. Jag vill vara hemma hos min familj, nära de jag älskar. Med risk för att vara cheesy så har jag så himla mycket tycka om i mig så det bara bubblar över. Jag vill ha nån att slösa den på. Jag vill vara gillad och doted on tillbaks. Jag vill köpa julklappar till nån, bråka med nån, somna med nån. Han är påväg bort. Jag känner det i magen. Det gör lite ont, fast jag nog har vetat hela tiden. Eller så har jag hittat på det lite för mig själv för att han passar så bra in på nån som passar in på mig. I dunno. Min fina fina smått narcissistiska vän. Och filmboken American Wife funkar inte direkt som motvikt. Jag har aldrig läst en bok som är så mycket som en film som den här. Jag ser till och med kameravinklarna framför mig, hör skrattsorterna och ser panoramavyerna och vattenplasken. Och farbror Ernst är på teve och granen står bakom. Kanske inte så konstigt att man blir lite älsklig?