fredag, september 10

När kyrkan var bokad och mannen ett mysterium

Ok. Nu har jag hypeat det här och det är egentligen inte roligt. Bara en smula konstigt. Men iallafall: storyn om när jag tydligen skulle gifta mig.

För ungefär åtta år sen pluggade jag i Göteborg. Jag var inne på första (andra?) terminen och satt vid mitt köksbord på Stockholmsgatan med en miljard böcker och papper och liknande utspridda framför mig, not unlike now förutom böckerna, när telefonen ringde.

Hej, det här är vahonnuhette från Redbergskyrkan. Jag ringer för att bekräfta bokningen av kyrkan till ditt bröllop.

Asså vänta nu, jag ska INTE gifta mig. Tänker att tanten är senil och har ringt fel. Men hon har mitt fulla namn och jag är den enda i Sverige som heter det jag heter så hon verkar ju ha kommit rätt. Rädd att det är ett prank call ber jag om nummer för att ringa upp, vilket jag genast nummerupplyser och det ÄR Redbergskyrkan. Tanten jobbar faktiskt där. Hatar min dåvarande kille inte så lite i tankarna. Jag sa ju NEJ förihelvete. Ringer upp tanten igen.

Det är bokat för bröllop i ditt namn om tre veckor.

Tanten trodde förmodligen att jag var en smula störd när jag frågade vem fan jag ska gifta mig med. Tanten vet inte, hon har bara mitt namn. Tycker att samtal är mycket konstigt och börjar ifrågasätta mina kompisar i tankarna, men har ingen som skulle lägga ner så mycket energi i att luras så att de in fact bokar en jävla kyrka. Blir lite rädd. Försöker få ur tanten VEM som har bokat kyrkan och hur detta har gått till, men får bara svaret att hon har varit på semester och någon annan har skrivit in mina uppgifter i kalendern och att hon bara ska ringa för att liksom kolla då vi inte hört av oss och bröllopet är om tre veckor. Jag avbokar kyrka och ringer min kille. Han vet ingenting. Och det finns nog ingen i hela världen som är så genomkass på att ljuga som min dåvarande kille.

Så goes storyn om när kyrkan var bokad och mannen ett mysterium. Så här i efterhand kan man tycka att det MÅSTE ha varit ett skämt. Men vem var upphovsmannen/kvinnan? Och varför? Ingen har givit sig tillkänna till dags dato.

6 kommentarer:

Matilda sa...

Haha! Det var ju visst roligt. Men som du säger, mest väldigt konstigt.

Fast tänk om det finns en annan person som faktiskt heter precis som du och hade bokat kyrkan. Och du avbokade den åt henne ...

Linn sa...

Nä, det finns ingen mer än jag som heter det jag heter. Jag är helt säker. (har sökt på facebook. if you ain't on facebook, you don't exist) hehe. Skämt åsido så har jag även koll på folkbokföringen.

Jonna sa...

Wow... så här i efterhand är det ju en brilliant berättelse, men jag förstår att det inte kan ha varit kul just då!

Linn sa...

Njae, det var lite scary faktiskt. Och med lite menar jag mycket.

Dessutom timeades det med att jag hade en gubbe som ringde och flåsade i luren med ojämna mellanrum samt några prank calls till mamma och pappa som enbart hände när jag var hemma. Eller, den här bonusinfon måste in i ett inlägg förresten.

Underlandet sa...

Åh! Jobbigt-läskigt-kul lite på samma gång sådär.

Och ingen som någonsin gett sig till känna. Mysko.

Men alltså, hade din dåvarande kille friat och du sagt nej?

Linn sa...

Friat och friat, han höll på att tjata om att vi skulle gifta oss/skaffa barn typ hela tiden och jag ba nej, nej, nej, nej. Men inget riktigt frieri. Men ibland får man skarva för att texten ska se bättre ut. hehe.