En tjej på jobbet ska ha barn precis och förutom att jag typ nästan börjar grina varje gång jag tänker på att hon snart har en levande liten bebbe så föder detta diskussioner kring barn, uppfostran, föräldraledighet osv. och jag blir lika provocerad varje gång. Rent logiskt förstår jag ju att alla väl gör det dom tror är bäst, men grejen är ju att jag tycker att dom har fel. Det här med mammaledighet till exempel. Jag tycker att det är HELT STÖRT att det är så många som inte tänker att pappan har samma rätt till att hänga med kiddot som mamman. Givet att det finns en pappa bla bla bla. Det kanske finns bevisat i nån utredning från -85 att ungen mår bättre av att hänga med mamman i början, men det skiter jag i. Jag tror tillochmed att ungen i det långa loppet vinner på att hänga med båda föräldrarna mer än det gör av att amma. So shoot me.
Jag är inte dummare än att jag förstår att det rent praktiskt kanske inte går att lösa 50/50 direkt från scratch, men att folk har tanken att det på nåt sätt är rättvist att dela 90/10 är det som får mina aggressioner att blossa upp.
Kanske ändrar jag uppfattning helt när jag får barn. Kanske kommer jag bli värsta hönsmamman som springer en meter bakom mitt kiddo tills det fyller arton. Men om jag gör det så hoppas jag att det är för att jag tror att barnet mår bäst av det och inte för att JAG känner för det. Att jag sätter ungens välmående som nummer ett och mina egna jävla egoboostar som nummer två.
Inlägg
Boss lady
11 timmar sedan
6 kommentarer:
I vår lilla familj har vi försökt dela på det 50/50 så mycket det nu gått i och med lite struliga jobb och sånt. Sen har min fru rest en hel del med sitt jobb vilket gjort att jag varit hemma med kids ensam längre perioder. Som en följd av det här har vi två barn som vare sig är mammiga eller pappiga. De är lika mycket med oss båda två och har inga idéer om vad tjejer gör och vad killar gör.
Och det tycker vi är bra.
Det låter ju så jävla sunt. Både för dig och din fru som fått hänga med kidsen båda två och för barnen som har två föräldrar och inte en MAMMA och en PAPPA, om du fattar vad jag menar?
Här är inställningen 'men JAG vill ju vara hemma' bland tjejerna. Man ba jojo, men det VILL väl pappan också? Och har du funderat på vad ungen hade velat om den hade kunnat snacka?
Word!
Jag är hardcore-förespråkare för individuell föräldraförsäkring och det stör mig så in i bängen att jag kommer att skaffa barn i ett land där det bara finns mammaledighet (3 månader). Pappan får 10 dagar i samband med förlossningen. Hej då, jämställdheten.
Ja, när man tänker på hur det är i andra länder så känns det ju som ett i-landsproblem i Sverige. Men så kan man ju vända på det och tänka att vi i Sverige faktiskt har möjlighet att göra något åt saken och vi har bollen i våra egna händer OCH SÅ GÖR VI INGENTING. Jävla folk alltså.
Nu är jag absolut inte för individuell föräldraförsäkring. Jag tror inte på att tvinga fram en förändring. Istället skulle jag vilja ha mer information/jämställdhet som skolämne/jämställdhet som punkt i föräldragrupper för att föräldrar ska kunna göra ett välinformerat val. Jag tycker att valet ska ligga på personen hur man väljer att lägga upp det, jjag blir bara så arg när folk inte fattar att 50/50 är the way to go.
Om du har tid/lust så får du gärna punkta upp argument för individuell föräldraförsäkring. Jag vet ju att du liksom har utbildning i ämnet osv så det vore sjukt intressant att få din syn på det hela. Eftersom vi är överens i hur slutresultatet borde vara menar jag. Känn inget måste bara!
Ja, det är klart att man vill vara hemma. Men som tjej ska man inte vara självisk utan faktiskt släppa in killen i hela grejen. Om inte annat så för att det är bäst i det långa loppet, både för barnen och för relationen i stort.
Annars kan dom enbart hålla sin käft vad det gäller gnäll om jämställdhet över huvud taget. I stort som smått.
Jag håller med till fullo!
Skicka en kommentar