Alone and lonely

Så kommer dagen när jag kan gå från jobbet i tid och vara hemma i tid och det finns inget kvar att pyssla med och det blir mörkt och jag tänder ljus och jag är ensam. En sån kväll när singelskapet verkligen känns. Som en fantomsmärta genom hjärttrakten, ner i maggropen, ut i fingrarna. Jag känner bristen av en varm kropp bredvid mig och någon annans skratt i mitt öra. Ikväll gör det ont att vara ensam. Ändå är en del av mig glad att det känns så, för det känns iallafall. Min största skräck är att inte kunna känna nåt för någon igen. Att bara för att jag slösar med det, liksom badar i dom, när dom finns så har min kvot tagit slut. Att jag kommer förbli ensam resten av livet för att jag inte är den nöjande typen. Det är en sån kväll.