A dream come true

2011 ska ju bli mitt år, det är ju gahahanska fastslaget vid det här laget. Nytt år, nya möjligheter och en av dom är att läsa skrivabarnbokkurs med bästa Emster. Börjar således året med att ta tag i den där slingriga drömmen om att skriva barnbok. Nu behöver jag, förutom idéer, även prata (fjäska) med världens finaste moster så hon kan rita åt mig. Tror inte barn uppskattar streckgubbar.

Dagens rätt

Okej, det ser nästan oätligt ut men det är vad som fanns i kylskåpet och det är jävligt gott. Chili- och vitlöksstekta kikärtor med chorizo, vitkål och vårlök. Och lite paprikacreme fraise.

Sunny side up

Jag pratade precis med han jag ligger med lite ibland på facebook förut. (Eh, ligger inte med honom på facebook. Vi ligger och vi pratade på facebook. Så.) Försökte bland annat få honom att kirra ett bra hotell åt mig i Helsinki, men sen började vi prata om sol och värme och att åka till Barcelona och då kom jag på att jag och en annan killkompis var där för några år sen och då sökte jag lite i min mail efter "boende barcelona" och fick upp en gammal mailslinga och i den hittade jag *tada* Drinkbarometern. I drinkbarometern, som jag tror att nån av killarna har gjort (lite osäker), kan man fylla i vad man dricker varje timma och sen få en utvärdering på fyllan. Om jag börjar dricka vin klockan sju, dricker två glas första timman, tre glas andra timman och sen ett glas i timman skulle jag enligt uträkningen ligga på en euforisk nivå mellan klockan 21-05. Redan 19.30 skulle jag då uppnå tillståndet vacker. I like how this thing roll! Vin någon?

ps. man kan även lägga in TK vid valda tidpunkter för att maximera fyllan. TK = taktikkräkas. ds.

Självdisciplinen

Nu är det två veckor sen jag tvättade och den ovikta tvätten börjar få sällskap av den smutsiga. Helt sjukt hur lockande det kan vara att titta på matlagningsprogram på teve i fyra timmar. Eller fem. Eller så. Idag, idag SKA/MÅSTE jag fixa det. Samt städa, gå ut med sopor/bära bort tomglas och laga mat. Wish me luck.

Att placera eller inte placera, det är frågan.

Ganska ofta händer det att jag trillar in på ämnet bordsplacering. Nu pratar jag inte om korrektheten i bordsplacering som brudens mor bredvid brudgum osv utan helt sonika folks inställning till bordsplacering i allmänhet. Jag är av åsikten att bordsplacering är bra och kul/nyttigt och ingenting man tjafsar om. Om man nu så gärna vill sitta bredvid sin kille/tjej/kompis så kan man stanna hemma och hänga i soffan istället. Exempel på motsatsen är folk på jobbet som hävdar att deras (vuxna, I might add) pojkvänner inte kommer på julfesten om det är bordsplacering, för fy vad hemskt att behöva prata med nya människor. Eller ännu värre, de som helt sonika går och byter namnskyltarna och förstör en oftast väldigt genomarbetad placering. Fy folket säger jag, vad säger ni?

Resfeber

Måste keep up momentum med resandet. Är sjukt sugen på Helsingfors. Jag vet att det smyger omkring massa folk från Finland här. Plz help? Vart bor man? Vad gör man? Vart äter man, dricker man, dansar man? Tänker om en månad ungefär.

Noise pollution

Kan folk svara i sina jävla mobiltelefoner när det ringer? Och stänga dörrn när man spelar musik/använda hörlurar. Hello, det är bara att gå och hämta ett par typ. Dör om jag måste höra ringgggg ringgggg ringgggg eller yo niggaz dunkdunkdunk en gång till idag. (Är mkt bra kamrat: lyssnar på This is Pop's The Collection MED LURAR.)

Ekorrhjulet

Det regnar. Det snöar. Det snöar regn. Jag vill bara krypa ner i sängen. Jag tror att jag är lite sängberoende. Trots att jag ställer klockan på halv åtta på morgonen så kommer jag inte upp ur sängen. Idag: 08.20. Sen sitter jag hela dagen och liksom räknar ner tills jag får sova igen. Men går jag och lägger mig när jag kommer hem? Nej. Istället tittar jag på dumihuvetteve och läser till klockan ett. Vaknar nästa morgon och vill inte gå upp ur sängen. Ska försöka laga mat, läsa och gå och lägga mig senast 22.30 ikväll.

Det Nya Livet pt.3

Jag funderar på att göra Februari till en snålmånad. Jag är så himla dålig på att spara pengar. Är världens största slösmaja faktiskt. Sen är jag lite nyfiken på hur mycket pengar jag skulle ha kvar i slutet av månaden om jag gav fan i att köpa mat som jag inte lagar och måste slänga, åka taxi for fun, slänga in kortet i baren som vore jag miljonär osv. Kan inte ni hjälpa till? Hit me med era bästa spartips så lovar jag att redovisa varje krona som spenderas i februari. Do we have a deal?

It never fails me

Det finns två saker som alltid muntrar upp mig. Den ena är den här bloggen, eller mer korrekt ni som läser den här bloggen. Varje kommentar, varje länkning och varje gulligt ord går rakt in i hjärtat. Jag kommer ihåg första gången någon kommenterade, hur glad jag blev och hur jag tänkte att noveltyn av det hela skulle försvinna med tiden. Men nej. Lika glad fortfarande. Sen är ni ju så jävla roliga/smarta/snälla så jag vill bara bjuda in er allihop på fest så jag får känna er på riktigt också.

Den andra grejen är deckare. Mord, blod och en mördare som tas fast på slutet.

Kvällens medicin alltså: läsa kommentarer och Val McDermids Fever of the bone (igen). Nu: snäll.

Godnatt.

Cornelis

Nu safear jag totalt. Har gått över till svt och Cornelis. Var det Cornelis som gjorde spelemanstuppen i Robin Hood? Tycker han är mycket lik.

Mer sureri

Hon Mia på Bygglov i början av programmet till lille killen här kan du ju inte bo. Det här är ju ett tjejrum. (hade röda fåtöljer). Slutet av programmet nu är det ett riktigt killrum (grafitti, svartvitt, massa elektronik). Jävla idiot också.

Har tittat på Mythbusters och duschat i fyrtiofem minuter. Ny low när jag satt på golvet i duschen och grät. Obs ej gbgskämt/ordvits. Min chef/gamla vän var idag ett riktigt kukhuvud. Självklart vet han vad som hänt, men han kommer inte ens och säger hej/kollar läget. Vi har ju bara känt varandra i nästan tio år. Pratade med en annan killkompis som gjorde i princip samma sak. Nu kan man ju tänka att 1) vad har jag för jävla killkompisar? och 2) kan jag sluta tigga sympati? Men jag lovar att jag inte vill ha sympati, jag mår helt okej, men att inte ens javenne säga hej, wtf?

Nu tittar jag på Bygglov för det brukar vara idiotfritt, men (såklart) inte idag. Dom har ungar som dom har döpt till Hallon och Marypop. Nej, det är inte "fräcka" namn. Såklart är det en teaterfamilj även om jag till och med i min nuvarande sinnesstämning kan erkänn att de verkar tusen gånger mer sympatiska än den där andra teaterfamiljen i sveriges bästa familjer eller vad det hette. Men namnen, idiotiska.

Ska gå och lägga mig och tjura nu.

Surfittan

Går emot min princip om att inte hata på grupper och hatar på hela det manliga släktet idag. Snälla killar har säkert också nån dålig sida så dom åker med dom också. Återkommer när jag har blivit snäll igen.

Edit: ändrar mig. Hatar det hela mänskliga släktet.

Dagens utsikt från kontoret

TMI.

Att that time a month överraskar lika mycket varje gång är fan en gåta. Har varit yr, illamående och haft huvudvärk i en vecka nu (typiska tecken) och ändå så är det en minirevelation varje gång: Just det ja! Jag har ju bara haft mens i femton år eller så, så man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget. Kanske är den förträngningsmekanismen i hjärnan som kickar in. Jag menar, det är ju rätt traumatiskt.

#Bloggkärlek

Underlandet började med ett bloggtips om dagen i trettio dagar. Den där Jenny hängde på och skrev så här fint om mig(!). Sen har jag sett att Miss Baglady och Onekligen också har hakat på. Och det är ju hur kul som helst. De senaste dagarna har jag lagt till tio nya bloggar i Readern, från länktipsen och från kommentarer här. Jag älskar när ni kommenterar, vet ni det? Jag älskar bloggis också, så himla mycket fina människor som man inte ens visste fanns förut bara poppar upp. Hopp om livet idag folket.

It's all coming back to me now

En sak jag har funderat på är det här med drömmar. Nuförtiden så drömmer jag mest om jobb och mord och ja, det är nog det, men när jag var liten så hade jag några favoritdrömmar som återkom med jämna mellanrum. I en dröm kunde jag supermario-flyga sådär som han gjorde när han hade tagit en vinge. Jag sprang fortfortfort och så helt plötsligt lyfte jag från marken och flög runt alternativt trestegshoppade mig fram, fast i långa långsamma steg. Helt fantastisk känsla. I en annan drömde jag att alla vägar hade ersatts med sittliftar som gick i luften. Lite som Kalle och chokladfabrikshissen, men med bestämda rutter. Den drömmen hade viss variation, ibland var det sittliftar, ibland rullband och ibland knappliftar. Oavsett så var det bara att gå ut och ställa sig så kom man fram på ett kick. Var uppenbart ganska lat redan som liten. Men varför får jag inte drömma såna här göttiga drömmar nu? Varför måste jag drömma om kampanjbilder och vinstmarginaler och mail jag inte har svarat på?

Rooonery, I'm so roooneery

Åh vad jag ser fram emot en kall, ensam lägenhet nu. Framförallt tvättberget och soppåsen. Och ensamheten. Om det är nån gång jag verkligen skulle önska att det låg nån i sängen när jag kom hem så är det idag. Att jag har vaknat två nätter i rad av att ha fantasikänt mormors mjuka hand på min hjälper inte heller. Jag vet ju att jag drömmer, men det känns fan verkligt. Mina säkerhetsgaller må mota våldtäktsmän och mördare, men fantasispöken rår dom förmodligen inte på. Lampa tänd inatt på min gata i stan.

Matnörderi

Alltså förlåt mig för mitt frosseri i mat här, men ibland är jag faktiskt ett geni i köket. Det kanske inte ser mycket ut för världen, men det smakar fantastiskt. Låt mig presentera pumpasoppa med rådjurssadel, basilika och vitlökskrutonger.

En annan sorts framtid

Jag brände mig precis på tungan på den nykokta blåbärssoppan. I trädet utanför pilar småfåglarna fram och tillbaka mellan grenarna, men ingen stjärtmes att rapportera om än så länge. Köksklockan tickar och det knapprar när jag skriver, men i övrigt är det tyst. Jag tänker att jag kanske skulle kunna leva såhär; äta saker från skogen eller landet, sitta vid köksbordet och skriva med en kopp kaffe bredvid mig eller titta ut i en stor trädgård. Kanske åka in till stan och handla på torsdagseftermiddagar, duscha på fredagar. Nej, kanske inte så extremt, men ett litet hus på landet skulle fan inte sitta helt fel. Ska hemnetknarka lite tror jag.

För övrigt är det rätt gött att jobba hemifrån. Har hunnit läsa och kommentera bloggar och även kategorisera bloggarna i min reader. Men ni skriver för lite, nu måste jag ju snart jobba om ni inte sätter igång att producera lite. Jag behöver inte kvalitet, det räcker med kvantitet.

Oh I can see the future

Nähe, ingen ande som bara poppade upp och visade mitt liv genom nån rökridå. Gud så konstigt. Försöker skapa mina egna rökridåer, men egentligen är det bara mina glasögon som immar igen av kaffeångor. Ibland är verkligheten inte mer spännande än så. Jag funderar på att åka till Portugal och hälsa på en kompis som är där och spelar rugby. Världens snällaste kille som ser ut som en grekisk gud på ett ungefär. Känner att det är det jag behöver just nu; lite aussieslang och lite uppmärksamhet av brunbränd, blåögd man. Jag har inte pratat med honom på hundra år, men once an offer, always an offer eller hur?

Ny dag osv.

Börjar dagen med att ömsom snooza, ömsom trycka uppdatera på jobbmailen. Sover lite emellan svaren. Man får inte vara dum. Andra plus med att jobba hemifrån: man kan sitta i tisha och trosor och jobba till halv tolv och titta på när småfåglarna äter ur mammas älskade fågelbord. Igår såg vi en stjärtmes. Mamma och pappa kunde nästan inte äta av fascination för den nya fågeln. Jag har aldrig sett en sån förut! och Hämta fågelboken! utropades likt tjurjägarna i Ferdinand. Näe, kanske skulle ta och duscha, det är ju snart lunch ändå.

Ps. lovar sluta självömkansblogga inom snar framtid Ds.

(o)Peppen

Kul att livet ser exakt likadant ut som för ett år sen, minus en liten mormor. Och kanske plus ett nytt jobb och lite mer pengar. Men i övrigt sammalika. Fail på mig. 2011, nu shapear du upp. Förstår du det? Jag vill inte sitta här igen om ett år och ba eh, näe inget hände egentligen. Fuck meningen med livet är att söka meningen med livet. Jag vill ha en freaking mening inom en överskådlig framtid, hör du det?

En liten bok på det kanske?

Som vanligt när jag åker nånstans så har jag med mig böcker. Tre tog jag med mig hemifrån och en tvångsköpte jag på Pocketshop på centralen innan jag åkte. Eftersom jag är min pappas dotter måste jag alltid vara sjukligt i tid när jag ska åka nånstans och då måste jag fördriva tiden med att hänga på Pocketshop och då måste jag köpa en bok. Den här gången köpte jag Consolation av Anna Gavalda som uppenbarligen är samma bok som Lycka är en sällsam fågel, vilket man ju kan tycka att hon som jobbade där borde veta och svara JA när jag frågar om boken även finns översatt till svenska. Eftersom jag har läst den på svenska. Och ja, jag bläddrade i den och den kändes bekant, men jag tänkte att det väl var språket/författaren eftersom hon på Pocketshop sa att nejnej, den finns inte på svenska. Skäms tjej på pocketshop. Skitsamma.

Jag läste inte den igen. Jag läste istället David Nicholls Starter for Ten och jävlar vilken pinsam bok. Alltså inte pinsam för att den var dålig, för det var den verkligen inte, men pinsam som i ångest under skinnet. Ett tag satt jag faktiskt med min halsduk över ögonen och liksom läste med bara ena ögat, såsom man gör med skämskuddar och dålig teve. Den handlar om en nittonårig kille som försöker för hårt. Han har dålig hy och en pappa som är död och han vill så förtvivlat gärna passa in. Dessutom är han kär i skolans snyggaste tjej. Vid ett tillfälle sa jag till min syster att det är bäst för boken att den har ett bra slut, annars hade det känts otroligt bortkastat att ha läst och känt så här mycket ångest. Och fast det är klump i magen och hjärtklappning in på sista sidan så är den värd det.
Betyg: 3,5/5.

Åh, lilla hjärtat

Jag och mamma åkte en stund till morfar idag. Fina, fina morfar som hade städat och kokat kaffe och ställt upp ett kort på mormor framför teven och tänt ljus för mysigheten. Fina, fina morfar som med tårarna rinnande sa att mormor är med hela tiden. Det är inte lätt det här med livet och döden folket.

Mitt nya jobb

Borde bli fotbollscoach. Säger Zlatan kommer skjuta ner nån i muren. Zlatan skjuter ner nån i muren. Säger Milan är för stillastående, Udinese kommer snabbkontro. Strax 1-2, 1-3. Säger Milan måste dra isär anfallet. Milan gör mål på långskott. Säger Milan måste anfalla med fart. DiSilva vågar och springer in 3-3. Är. Så. Bra.

Sportsöndag

Först längdskidor, sen skidskytte, nu Milan-Udinese. Älskar det lilla trollet Gattuso. Och Zlatan. Såklart. Men mest trollet.

Gumman Tö och Prinsessan Vår, fuck off

Jag klarar ju inte av tö the best of days så jag tycker faktiskt att det är jävligt orättvist att det börjar just nu. Och våren ska vi inte ens tala om. Jag fullkomligt hatar våren med sina fula, kala grenar och äckliga väderombyten. Nej, dra tillbaka till Skåne eller vart ni nu kom ifrån och låt mig ha snö och kallt till april eller så. Upplever extremt stor frustration över vädersituationen just nu. Extremt stor.