Anger Management

Ett av våra preggon på jobbet har blivit helt rabiat. Jag avstår att avgöra om anledningen faktiskt är hormoner (vilket jag inte tror på) eller om hon är en av dom som ser graviditet som en ursäkt för vad som annars anses vara ett helt cepe beteende (vilket jag tror på). Okej, jag avstod inte så mycket men whatever.

Jag har aldrig varit i närheten av någon som blir så arg över så lite och då är jag ändå uppvuxen i en familj som mina kompisar kallade the italianos, och inte på grund av matlagningen om man säger. Det är helt sjukt. Hon blir arg för att hon är hungrig (?). Hon blir arg för att dagis ringde fem minuter för sent. Hon blir arg för att hon inte är hungrig. Well, you get the drift. Och det hade väl varit fine, om hon inte hade känt en sån obeskrivlig lust att dela med sig av denna ilska. Till mig. Hela tiden.

Alltså är det nån som kan rekommendera ett sätt att få en gravid kvinna att förstå att hennes beteende 1) inte är socialt acceptabelt och 2) är helt befängt to start with?

ps. lappen på dörren har jag inte vågat sätta upp. ds.