Ett uppfostrande slag

I brist på annan stimulans slökollar jag på tv och läser lite. Så, helt plötsligt, börjar en dokumentären ett uppfostrande slag och jag känner hur ilskan börjar bubbla i tron att det handlar om folk som slår sina barn i uppfostranssyfte. Men det visar sig vara en av dom finaste dokumentärerna jag sett. Det handlar om en ideell boxningsklubb för ungdomar i Rosengård. Det handlar om uppfostran genom respekt. Det handlar om integration. Se!

Igår såg jag en annan dokumentär som också fick mig att gråta floder,men inte av samma anledning. Den handlade om gymnastik i Kina och om hur barn skickas till träningsskolor när de är så små att de inte kan prata rent ens en gång. Och om hur barn får växa upp med stenhård träning i en miljö där smällar och klagomål är det enda barnen får, där självhatet flödar hos sjuåringarna. Rena motsatsen till det jag såg idag alltså. Så jävla vidrigt.