Oh my. Det här med hemlisar alltså, inte min kopp té så att säga. Fy fan vad jag ogillar hemligheter. Såå många gånger har jag tänkt att jag ska överraska genom att typ åka hem och hälsa på och inte säga nåt till mamma, vilket har hållt i cirka 2 minuter sen har jag dukat under för kraften att berätta. Gäller som tur är bara mig själv och inte andras hemligheter. Det är ju lugnt att spill the beans när det bara är jag som får skämmas/lida/skratta åt skiten, men även om andras secrets får mig att vilja prata om det har jag lite självdisciplin kvar.
Och nu vet jag nåt som ingen annan vet och det är hemligt.
GAH!
Bluff eller på riktigt?
3 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar