torsdag, januari 14

Spara eller slösa?

 Vilket engagemang! Vad kul det är! Jag får ju också ytterligare en bekräftelse på att våra matkostnader är bananas jämfört med andras. Jag skrev lite i kommentarerna till förra inlägget om varför, men vi har alltså matkostnader på mellan 10-12 000 kronor i månaden. Sista kvartalet förra året låg det på mer än så också, vilket är mest relaterat till att barnen var hemma mer än 2/3 av tiden = lagad mat 2 ggr per dag (varav rester ingår obv) + mellanmål och utflykter och lite mer take away pga ORKA LAGA MAT JÄMT.

Jag vet också att vi lägger orimliga pengar på typ dyra specialgrejer till Barnet Som Inte Äter för att han ska få i sig nånting annat än bara processat protein. Vi har ett gediget flöde av Alex och Phil-smoothies aka den dyraste barnklämmisen som finns. Dåliga dagar går det smoothies för nästan hundra kronor per dag här hemma. Göra egen? Ja absolut att det funkar på det äldre barnet (som inte behöver nån stödmat), men det yngre rör ej hemmagjort smoothie. Det spelar ingen roll om vi har i exakt samma sak, om han är med och gör den, om han får välja eller ens om det typ är glass i. 

Han. Tänker. Absolut. Inte. Smaka.

Så, eftersom vi har pengarna att köpa det han äter för så har vi gjort det. Nu har han typ slutat med blöjor och välling (färdiggjord på tetra) så det försvinner ju och han har dessutom börjat äta lite på förskolan så behovet av att ha smoothies på hyllan där/vid hämtning har försvunnit. Det är ju pengar som kommer ta bort sig själva när behovet inte längre finns, men vi har nog rätt låg motivation till att skynda på det. Edit så här dagen efter: vi pratade om det lite på lunchen igår hur bananas det är att lägga vad som skulle kunna vara en jävligt schysst semesterresa på typ mosade jordgubbar och bestämde oss för att prata med barnen. Eftersom vi sparar pengar på varje ej konsumerad smoothie/välling här hemma och vi vill att barnen ska förstå vad spara först är (eftersom vi OBVIOUSLY inte kan det som vuxna) så tänkte vi att vi slår två flugor i en smäll. För varje smoothie/välling som dom INTE konsumerar när dom vanligtvis skulle göra det och väljer nåt annat istället typ macka, frukt bla bla så får dom ett sparstreck som är värt 5 kronor. Så kan dom själva spara ihop till vad det nu är dom vill ha (bilar, enhörningar och godis tydligen). Vi får väl se hur det går men sen vi sa det har ingen smoothie ätits och ingen välling druckits så ptja, börjar bra?

Nu blev det ett litet sidospår men det jag skulle skriva här är att vi ju har höga utgifter generellt. Om vi får in ungefär sjuttio tusen och lägger kanske tjugo av dom på räkningar, husräntekostnader, försäkringar, streamingtjänster, bilar och bensin, CSN, förskoleplatser, a-kassa och whatnot så är det ju liksom rätt mycket pengar kvar efter det. Mer än vad många får ut netto innan räkningar. Det ger ett otroligt privilegium att kunna välja att bara bränna pengar. Vi amorterar 8000 och sparar 4000, vilket ju borde ge ungefär 35-38 000 kronor över efter alla "fasta" kostnader och grundspar är gjort. Det är mycket pengar. 

Jag såg tipsen om att skriva ner varje utgift och gå igenom vad det faktiskt är som kostar och jag gör det ibland, men det slutar alltid med att vi liksom lite rycker på axlarna åt det. Säger att vi ska skärpa oss med nåt speciellt, men ja gör väl inga större uppoffringar så att säga. Grejen är väl att vi har inget sparsug. Både jag och Andreas liksom saknar motivationen och viljan att ändra oss. Jag tänker inte prata om Andreas anledningar (för jag vet dom inte egentligen) men för mig handlar det nog om att 

1) vi har en så jävla trygg bas. Vi har en buffert på flera hundra tusen redan. Jag har liksom svårt att motivera varför det ska bara liksom ligga pengar där. Jag vet, ränta på ränta blabla. Det handlar inte om att jag inte VET. Jag vet hur man/vi kan spara pengar. Jag vet hur man snålar för jag har varit där också. Jag vet hur det känns att inte ha några pengar den femtonde och försöka skramla ihop nudlar och pasta och gröt sista veckan. Eller kanske är det just det som gör att jag liksom inte VILL? Jag VILL inte offra nåt i mitt spend it all-liv? Vilket leder mig till 

2) jag kan inte se framtid. Jag har inga planer och inga mål och efter att ha gått Peppes och Majas Friday Lab som är SKITBRA för alla som behöver hjälp med planering och gillar mål så insåg jag att jag mår dåligt av desamma. Att tänka framåt i tiden ger mig stark ångest. Alltså vi pratar inte om typ sommarsemester eller liksom vad jag skulle vilja renovera i huset, men livet framåt. Om ett år, tre år, fem år, tio. Det har med mammas död att göra, absolut. Den slog med ett jävla bang upp dörrarna till livets bräcklighet och insikten att det enda vi faktiskt har är just nu och sen dess har jag inte kunnat stänga den. Det har också att göra med att det jag har drömt om i livet tidigare är min verklighet nu. Jag har längtat efter det här förhållandet hela mitt liv. Det var Andreas som var nyckeln till mig. Han är mitt livs kärlek och min stora trygghet i livet. Och barnen. Jag har längtat efter barn så länge jag kommer ihåg. Det låter väl helt befängt att säga men längtan efter fler barn kom redan på BB med Ellen, trots förlossningen. Nils gjorde min själ hel. Jag har precis allt jag vill ha och jag vågar inte tänka tanken på framtiden för då vet jag inte om jag kommer ha allt det jag har och den tanken kan jag inte fullfölja.

Så vi gör vårt liv precis här och nu till en fest (well, as much fest as you get med två jävligt jobbiga minimänniskor). Vi kan handla utan att ens tänka på vad det kostar. Jag behöver aldrig fundera på huruvida det finns pengar på kortet när jag går in i en affär och vill vi ha nåt så kan vi köpa det (within medelklassreach). Det vill säga vi slösar. Det flyger ut pengar. På mat, på blommor, på leksaker och kläder och hyllsystem och lampor och mattor och vinterkläder och tusen elektroniska dagstidningar. 

Jag behöver ju inte säga att det är privilegiat för vi hade inte haft den här konversationen om det inte vore för att vi har pengar. Kanske handlar det också om vår egen resa? När vi träffades hade varken jag eller Andreas nåt direkt sparkonto. Jag hade en lägenhet som säkerhet och hade precis fått upp min lön lite grann. Sen dess har vi köpt och sålt lägenheter som har genererat otroliga pengar och jag tror att vår bruttolön har ökat med drygt 30% trots föräldraledigheter. Det finns absolut en viss mängd känsla av unn i vår spendering. Min löneresa har gått från 23 500 kronor hösten 2009 till mer än det dubbla så här dryga 11 år senare.

Men, nu är det februari. Jag har gjort min läxa. Det finns ju faktiskt roligare sätt att spendera pengar än det vi gör just nu för längtet efter nånting är ju egentligen halva nöjet. Jag fick en köksmaskin i julklapp (älskar den!) så plötsligt har vi bara hembakt bröd. Barnen börjar bli stora och om Nils slutar med välling på kvällen kommer han vara torr på natten och då är blöjor också long gone inom kort. Pandemin har gett oss en möjlighet att liksom kickstarta typ i smyg för vad ska man lägga pengar på nu? Är det nu vi lär oss, precis som barnen, att avstå från snabba kickar för nåt bättre längre fram?



11 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Men jag tänker att folk ofta lägger mycket mer på mat än vad man tror. Alltså många skriver (inkl jag själv) vad man _tror_ man lägger på mat. Kollar man sen vad som faktiskt läggs är det ju mer. Vi lägger ca 10’ per månad på det som banken sorterar in under matkategorin i appen, men då ingår ju köp av snus (��) och hygienvaror osv. Ibland kanske något verktyg eller glödlampor från butiker som också säljer mat. Ah du fattar.

Linn sa...

Haha, ja men det har du ju rätt i. Jag trodde ju att vi lade kanske 10 000 och det var ju tusenlappar mer än så när jag väl räknade ihop allt. Och den viktiga definitionsfrågan såklart! Att först säkerställa att alla räknar samma så det blir äpplen och äpplen. I mitt fall handlar det om allt vi äter take away samt allt som handlas från mataffärer/rekoringen. Det kan vara inslagspapper och nån stekpanna och snus och en bakform och soppåsar och sånt också såklart.

Jenny sa...

Men måste ni spara då? Eller spara mycket? Är det bara normen eller ditt dåliga samvete (eller vad det nu är) som säger att ni måste det? Kan ni inte bara köra in en tusenlapp på något nytt sparkonto för att döva den där norm-rösten (eller vad det nu är) och sen leva life? Tycker att det låter underbart.

Linn sa...

Jenny: Nej, men det måste vi ju inte? Fast jag vill liksom också vara lite mer medveten med mina/våra pengar för vi köper ju otroligt mycket onödigt för jag har liksom inte huset fullt av Fina Prylar. Tänker att om vi börjar spara lite så kan vi köpa på riktigt fina grejer medvetet istället för att ba härja runt lite med kortet tills pengarna tar slut. För dom tar ju slut. Vi är ju på inget sätt Kimye liksom.

Sara sa...

Jag håller med Jenny! Ni har ju uppenbarligen ett bra kapital sparat, ni har bra inkomster, ni sparar en slant till pension, barn och er själva idag. Lev life för era pengar som ni faktiskt arbetar för!

Ät den dyra smoothien och den lyxiga take away. Jag tänker att ni är i en position där ni ändå kommer kunna åka på semester ändå!
Tycker också det låter underbart att ha gott om pengar, känna sig trygg i det och bara njuta! Ni är ju uppenbarligen rätt bra på att spara ändå.

Tycker det är superbra att du lyfter ekonomidiskussioner från olika håll, jätteintressant!

Vi i vår familj är ju väldigt bra på att leva lyxigt life och har haft 0 ångest över att vi inte sparat speciellt mycket, vare sig till oss själva eller barnen. För det är ju gött! Nu har vi dock köpt boende och känner vi får kamma luggen och njuta lite mer måttligt. Och fy fan vad tråkigt. Även om kul med bostaden. Så försöker ta till mig av allas tips och sakta vända slösa till spara.

Anonym sa...

Jag tänker inte att det egenligen handlar om att varken spara mest eller unna för att man kan. Det är ju en livsstil hur man lever och inget är väl fel. Jag och min man har en rejäl slant in på kontot varje månad (ca 90’) men vi tänker ändå på vad saker kostar, varför vill man köpa dyra saker i mataffären om det finns billigare alternativ? Inte för att man behöver få all in på Ica basic eller motsvarande men ändå, de pengarna man spar på det kan ju användas till annat. Vi köper vad vi behöver och behöver inte fundera på om vi kan köpa det nu eller om vi måste vänta men försöker vara medvetna i valen. Sen använder vi pengarna vi har till resor, betalade vår dyra bil kontant, byggde pool för egna pengar o.s.v. Det är lyx för oss men det hade kanske inte varit möjligt om vi inte var medvetna annars, många bäckar små und so weiter... Så, vi sparar en hel del men de ligger inte på hög för alltid (förutom en given buffert) utan används faktiskt någon gång

Lev det pengalivet som ni vill leva och njut av det :-).

Anonym sa...

Tillägg till ovan... egentligen sparar vi ju inte aktivt massa pengar, förutom en summa som investeras i fonder t.ex månadsvis. En hel del är pengar som blir kvar varje månad och de läggs på sparkontot som sen blir en trevlig pott att spendera på nåt kul när det dyker upp. Typ byte av bil, renovering, resor.

minahistorier sa...

jag tycker att det låter väldigt fint, att du har det liv du vill ha! blev himla glad när jag läste det, tror att många inte känner efter och märker sånt utan ständigt strävar efter mer - på nåt sätt. <3

Ingenkatt sa...

Nu svarar jag på det du frågade häromdagen: Ensamstående, två tonåringar vv (men de är ofta här på eftermiddagarna även pappaveckor pga jag bor nära skolan/i stan): Tror jag lägger mellan 3000 och 6000 på mat per månad. Ibland känns det som att jag är jättedålig på att handla smart, när jag läser om fembarnsfamiljer som ligger på samma summor. Men folk kanske underskattar vad de lägger. Jag går in i hemköpsappen och ser vad jag lägger och då blir det snitt på 3500-4000 men kan variera enligt ovanstående. Sen köper jag schampon och sånt där på Rusta osv och räknar inte in det i maten... Mina barn är stora MÄN nuförtiden och så jääääkla hungriga. Och varannan vecka träffar jag min kille och vi lyxar väl till det lite mer än bara vanlig vardagsmat. Jag får ut typ 23 000 per månad och har en hyra på 8000. Så lite mindre marginal. Räkningar på typ 13 000, kanske 14, totalt sett. Och så maten på det då. Då blir det ju lite över men kläder behövs ju också liksom bensin. Ändå lyckas jag spara en del, för att ha råd att göra saker, som jag inte har om jag bara låter pengarna gå liksom (som jag nog skulle göra med bättre ekonomi). Jag har Dreamsappen och sparar tex inför jul, sätter upp sparmål "5000 kronor till julklappar" och sparar i några månader. På samma vis är jag nu uppe i 17000 sparat för att göra nån slags resa med barnen när den äldsta tar studenten i sommar (det blir nog dock uppskjutet pga covid). Vi har alltid sparat del av barnbidraget och har tack vare det kunnat betala körkortsutbildning och lektioner. Hade varit svårt annars. Det är superintressant att läsa om vad andra har för pengar, jag blir inte avis eller så men kan ändå känna OJOJ när jag läser om vad två relativa höginkomsttagare får ut, och ändå oftast har mindre boendekostnad på två pers än vad jag har för min hyreslägenhet.

Jag kan "se tillbaka" lite nu i och med att mina barn fyller 19 och 17 och jag har varit ensam med dem i åtta år varannan vecka. Jag har prioriterat att resa med dem, inte massvis men ändå en hel del, framför fin bil och att köpa bostad. Vi har bott i en tvåa, en trea och nu en fyra (alla med typ samma hyra) och har en skruttig bil, går nästan aldrig ut och äter, men tycker vi har haft det riktigt lyxigt och fint ändå och jag är glad att jag har prioriterat dem rejält och gjort saker med dem.

Anonym sa...

Jag har märkt att det är väldigt lätt att öka utgifterna så fort inkomsterna ökar. Det kanske inte känns som att man får mer för pengarna men man köper dyrare möbler och kläder, eller mat, och vips är pengarna slut.

Jag började se sparande som en present till mig själv. Sparar och köper utdelningsaktier. 2021 räknar jag med att få ut ca 80 000 kr i utdelningar, som jag kan använda till delvis återinvestering och delvis lyxig semester. Ungefär dessa pengar, fast lite mer varje år eftersom jag får mer aktier varje år, räknar jag med årligen. Då är aktiekapitalet som i nuläget är på 2.5 mkr fortfarande intakt. Om 10 år kan jag förmodligen välja om jag vill jobba eller leva på utdelningar helt också hållet dvs tidig pension.

Jag älskar den tanken som present till mig själv.

Tove sa...

Ett annat perspektiv på det hela är miljöperspektivet. Vår planet mår inte bra av att vi konsumerar så mycket som vi gör i Sverige generellt så om du vill konsumera mindre men inte kan motivera dig med ekonomiska argument så kanske miljöskälet kan hjälpa dig? Sara Granér har ritat en bra serie om detta som jag har för mig finns i hennes bok "All I want for christmas is planekonomi".