torsdag, oktober 15

 Vaknade dessutom med huvudvärk imorse. Ni vet, den som känns som att man har bitit ihop käkarna hela natten och sen är lite öm i huvudet? Den utvecklades iallafall till full blown-spänningshuvudvärk strax innan lunch så när jag kollade mitt schema och såg att resten av dagen ändå är digital så åkte jag hem. Nu sitter jag vid köksbordet och solen lyser in genom fönstret och kastar skuggor från blommorna på bordet. Jag tog två alvedon och en espresso för en stund sen och jag känner huvudvärken avta medan jag skriver det här..för att ersättas av typ värme? Så konstig känsla. Anyhow, det här jobbet är så himla roligt. Och utmanande. Jag grät en sväng häromdagen i frustration över vissa sakers tillstånd, men som vanligt gick det över dagen efter dvs igår. Det är iallafall som att jag får ta allt jag tycker är kul från alla mina tidigare jobb och ha i ett och samma. Plus alla är jättesnälla. Plus det är nytt och spännande. Min hjärna går på högvarv bara, därav huvudvärken. Börjar mer och mer inse hur IDIOTISKT det är med arbetstid. Eller alltså, jag förstår ju att den är ett sätt att mäta arbetsoutput men som vi har det nu, med stämpelklocka, nej. Så så dumt. Det är väl det enda negativa med nya jobbet då om jag måste säga nåt. Vad jag presterar är väldigt lite relaterat till hur många timmar jag befinner mig vid min plats på jobbet. Jag har retat min man för att han "aldrig jobbar" eftersom jag nästan kan räkna dagarna han har varit på jobbet 8 timmar sen vi träffades, men han har ju en klar poäng i att han jobbar lite hela tiden istället. Och har man strategiska jobb (som vi bägge har nu) så är det ju lite sant. Jobbet ligger alltid med lite i bakhuvudet och jag kan ägna dagar åt att försöka krysta fram en presentation, men ofta kommer lösningen typ när jag duschar. Eller i bilen hem. Eller som i resterna av en dröm, strax efter jag vaknar. Jag kan få aha-tankar i matkön eller när jag hämtar barnen eller absolut ibland vid mitt skrivbord. Min poäng är väl att det jag presterar är en kombination av research, gammal kunskap och forcerat tänkande och att det ibland tar en vecka att komma framåt och ibland en timma, men att resultatet kan vara detsamma. I mitt fall är arbetstid därför inte korrelerad till summan av det jag presterar, eller iallafall inte alltid.

3 kommentarer:

/nina sa...

Det är ju oerhört dumt att kräva timmar istället för resultat av folk med strategiska jobb. Jag har haft förtroendearbetstid sedan 2000 och skulle inte kunna tänka mig något annat. Jag jobbar och tänker och ibland blir det fler antal timmar, ibland färre. Bara jag gör det jag ska, liksom.

LoHe sa...

Stämpelklocka för folk med jobb där man, som du säger, jobbar lite hela tiden är stenålders. Alla industrier har det fortfarande, tillsammans med en väl ingrodd misstroendekultur om att ALLA anställda fuskar med arbetstiden så snart de bara ges tillfälle.

Jag är avlöst men måste ändå hålla mig inom flextiderna. Jag förväntas jobba mer när det behövs men har jag mer än tio timmar plus på flexen vid månadsskiftet trillar de över kanten och jobbar jag utanför flextiden hamnar tiden inte ens på flexkontot för då är det "övertid" och räknas inte. Håhåjaja. Man fixar och trixar så klart så att det ska bli hyfsat vettigt, men det där med att arbetstidsförtroende (eller bristen på det) skulle kunna få mig att byta jobb.

Linn sa...

Nej, men det är så idiotiskt. Vi är också avlösta och har flex men flextiden i sig själv består av en timma innan och en halvtimma efter schemalagd arbetstid. Jag vet ju att jag bara kan skita i det och registrera mina dagar med 8 h per dag, men som person så vill jag göra rätt och ja nej men ba blä.