torsdag, januari 9

Förtydligande

Jag kanske ska förtydliga att jag inte tycker att det är fel att gå ner i arbetstid, oavsett om det är barn inblandade eller inte. Jag tycker inte det är en kvinnofälla (i sig, sen beror det ju på om man får använda tiden till att göra mer oavlönat hemmajobb), däremot tycker jag att det är oerhört tråkigt för alla män som inte känner likadant inför tid med barn osv. För min del handlar det egentligen mest om en battle mellan att prioritera lugn, mer tid med barnen och fysiskt välmående mot ny på jobbet, gött med full inkomst och kul att jobba. Jag måste ju poängtera igen att jag gillar mitt jobb. Åh, jag tycker det är jättekul! Det handlar inte om en paus från det utan om tiden. Barnen är bara så här små nu. Det börjar redan finnas ett behov hos dom att vara på förskolan. Andreas poängterade häromdagen att att gå ner i arbetstid skulle vara för mig, inte för dom egentligen. Alltså, klart dom skulle ha det bra med mig och vilja vara hemma, men dom har det superbra på sin förskola och älskar att vara där och behöver kompisarna och allting den miljön ger, också. Aja, jag ska inte fatta några som helst beslut så här en vecka efter jullovet. Det är bara en tanke, vi får se hur den gror.

2 kommentarer:

C sa...

Men så spännande fråga i ditt förra inlägg - om man fick göra en förändring helt utan att behöva tänka på det praktiska. Helvete, jag hade inte gått ner i tid, jag hade sagt upp mig. Mmm, tänk att kunna vakna långsamt varje morgon, ta sin dator och sätta sig på ett café och skriva, skriva, skriva. Promenera, titta på människor, träna mitt på dagen, laga mat som tar två timmar en sketen jävla tisdag. Eller att ha en egen bokhandel, med gamla slitna läderinbundna böcker! Åh herregud. Det här har jag ju verkligen inte råd med och är praktiskt omöjligt, men så var det ju det som var din fråga också. Gud skulle kunna drömma hela förmiddagen om det här.

Linn sa...

Eller hur? Det är härligt att tänka på det ibland ändå.