torsdag, juni 13

Calling on föräldrar angående matvanor för 1,5-åringar

Jag borde verkligen jobba. Det är 11 dagar kvar till semester, om vi räknar med idag. Listan på grejer att göra är i det närmaste oändlig och min motivation att göra dom exakt precis tvärtom. Jag vet ju att det bara är att böja ner huvudet och köra, men prokrastineringen pågår på grund av det här inlägget en liiiiiten stund till.

Funderar just exakt nu på varför alla räkningar kommer så himla sent varje månad? Typ tre dagar innan förfallodatum i slutet av månaden. För nån som mig som gillar att förbereda så betalningarna bara flyter på är det irriterande. Jag vill inte sitta med räkningar på lönedagen och hetsa liksom.

Sitter också och funderar på att jag egentligen behöver uppdatera halva min garderob samt att jag inte har pengar att uppdatera densamma. Dessutom känner jag mig lite lost i vad min stil ens är. Jeans, skjorta och sneakers är ju inte fel, men det är ju rätt tråkigt när det är så varje dag. Plus att jag måste byta om sekunden jag kommer hem för barnen har nån tävling i hur snabbt dom kan kladda ner mig. Obs bara mig, Andreas kan minsann ha nån jävla Filippa K-skjorta till efter nattningen medan mina kläder sällan klarar sig förbi hallen utan fläckar.

Ja, sen undrar jag också till er med barn: hur äter/åt era barn vid 1,5-års ålder? Nils är "ganska" selektiv med sitt ätande men tillhör maten hans godkända lista så kan han äta precis hur mycket som helst med glädje och lycka. Han äter: (kakor, chips, choklad glass) bröd, pannkakor, köttbullar, korv, kycklingpinnar och nuggets samt pommes frites. En gång åt han pasta och älskade det, men han har vägrat röra det sen dess så ja nä. På förskolan äter han även panerad och opanerad fisk, potatis, ärter och couscous men det har vi inte fått i honom hemma. Han äter banan och alla sorters melon men ingen annan frukt eller bär. Hans diet blir ju en smula ensidig, framförallt på frukt- och grönsaksfronten och han får berikade smoothies och dricker fortfarande ersättning på kvällen så han lär väl inte få skörbjugg men ja, nä. All mat som inte är nämnt ovan VÄGRAR han röra. Det får inte ens ligga på tallriken för då äter han inte av sin vanliga mat heller förrän vi har tagit bort det han inte vill ha. Generellt får det bara vara en sak på tallriken i taget, även om han får en buffé av godkänd mat så ska dom vara på separata tallrikar. Guys, vad gör man?! På förskolan kör vi med utmattningsmetoden dvs vi gör ingenting och hoppas att hunger och grupptryck ska lösa det hela. Han har ett reservförråd med klämmisar för dagar när han verkligen vägrar där också, men han erbjuds vanlig mat först. Där verkar det ju dessutom gå mycket bättre än hemma där han bara konsekvent vägrar allt som är nytt, förutom onyttigheter där han snarare verkar älska att testa nya grejer. Hur gör era barn? Eller gjorde vid samma ålder? Vad levde dom på?

Kanske ska tillägga att vår ambition såklart är att hela familjen ska sitta ner och äta gemensam middag bestående av samma mat, samtidigt. Ellen käkar inte speciellt mycket mat (förutom ibland) men hon äter ju ändå typ det vi äter. Hon smakar framförallt alltid på nya grejer för vi försöker uppmuntra att iallafall smaka. Och hennes range spänner sig från kaffe och oliver till pasta med ketchup. Vi tror (kommer ej ihåg pga hade en nyfödd) att Ellen käkade sjukt mycket smoothies och ersättning när hon var lika gammal som Nils, men hon åt nog iallafall det vi åt. Eller? Jag kommer inte ihåg. Hjälp här nu. Är vårt barn helt koko eller är det relativt normalt beteende?

8 kommentarer:

Mimmi sa...

Normalt beteende skulle jag säga. Rut svajade oerhört med maten och är fortfarande inte konsekvent i vad hon äter eller inte äter bortsett välling, frukt och sötsaker som alltid går ner. Listan på det han äter innehåller ju allt egentligen? Kolhydrater, fett, animaliskt protein, baljväxter, lite frukt. Han verkar ju föredra krisp framför mjukt så testa fler krispiga saker pö om pö kanske men mest tror jag på att inte oroa er. Mat kan så lätt bli kämpigt, spänt och jobbigt fast man försöker hålla en glad attityd och eftersom han växer som han ska och äter av många olika kategorier om än mycket samma så är det en ”fight” jag skulle strunta i. Min bonus åt tex under 5 år aldrig protein och kolhydrater under samma måltid utan antingen eller. Nu är han en helt okomplicerad sjuåring som äter vad som, typ.

egoistiska egon sa...

Skulle också säga normalt. Tror det är snarare ovanligt med små barn som äter allt vad föräldrarna äter. Minns inte exakt Frans vanor vid den åldern men han har alltid varit och är fortfarande sjukt selektiv. Äter typ två frukter, två grönsaker, några få maträtter. När han blivit äldre har det blivit lättare att få honom att smaka på saker innan han ratar men han ratar allt nytt till 99% av fallen. Han äter bättre på förskolan dock. Vi kör med attityden att ej göra mat till en jobbig grej. Vi erbjuder alltid något han tycker om. Är det mat på förskolan han ej tycker om får han en favoriträtt på kvällen osv. Av en vecka så äter alla i familjen exakt samma mat kanske 2-3 gånger max? Och då pratar vi nivån köttbullar och makaroner. Både jag och K är och har alltid varit picky med mat, minns själv hur hemskt det var att tvingas äta sånt jag ej tyckte om som barn. Fyfaen. Summering: antagligen helt normalt, erbjud det han tycker om, kanske vitaminer om ni är oroliga, så länge han växer och går upp i vikt är ju allt finfint!

Linn sa...

Mimmi: MEn vad skönt att höra. Jag använder ofta Rut som exempel på barn som äter allt, alltid, så det känns faktiskt bättre när jag vet att inte ens hon gör det. Och ja, han får ju i sig kostcirkeln. Det är väl mer att det hade varit roligt för HANS skull om han ville smaka på grejer för han GILLAR allt han smakar på. Och när han åt burkmat gillade han verkligen allt så det är liksom ingen smakgrej. Aja, vi får väl försöka hang in there. Vi är överens om att mat inte ska bli en bråkig grej och att det väl bara är att vänta ut det men skönt att bli bekräftad i det också så tack!

Egon: Haha, ja allt vad förälrarna äter är nog rätt ovanligt. Håller med helt. Och som sagt så tror jag att Ellen mest åt ersättning och smoothies i samma ålder :) Det är mer hans totala aversion mot att testa nåt annat än det han har bestämt sig för är ok som är trist. Vi är 100% för att mat ska vara gott och härligt och kul och skulle aldrig tvinga barnen att äta nåt och precis som ni serverar vi alltid favoritmat om vi vet att dom inte har ätit på förskolan. Det är väl mest idén om att vi vill/hoppas att dom ska gilla mycket olika och för mig specifikt är det väl att jag liksom tycker mat är GOTT och vill att barnen ska förstå vilken härlig smakvärld det faktiskt finns. Men ja, 1,5 år är kanske inte tiden för det. Sen vore det såklart bra om han hade lite mer variation i sin kost men ja. Och han följer sin kurva som han ska och har energi så det räcker och blir över så han får nog i sig "nog". Men du vet hur det är, man oroar sig och vill att dom ska vara mätta och glada och nöjda och blablabla.

Mimmi sa...

Alltså, Rut framstår som att hon äter allt alltid för att jag har gett upp och serverar mestadels sånt hela familjen äter, i nån mån. Igår åt vi falafel i tortilla med halloumi, tomatsallad, avokado och hummus. Hon åt halloumi och lite bröd, stopp. Dock visste jag att hon hade ätit bra med fisk på föris innan och hon klämde en rå morot, en banan och välling innan natten. Det jämnar ut sig.

Anna sa...

Fullt normalt skulle jag säga. Frustrerande, men han klarar sig. Jag har fått två barn som ätit ALLT i den åldern, så jag kan egentligen inte säga så mycket, men den ena blev mer selektiv runt två, dock inga större problem och vi har helt kunnat ignorera det. Den andra blev helt plötsligt riktigt kinkig med maten vid typ fem. P.g.a. åldern (förståndet) var vi ganska hårda (?) då och detsamma gäller nu vid snart sju när hon äter antingen protein eller kolhydrater, aldrig båda i samma måltid. Inte så att hon tvingas äta nåt hon inte vill ha, men hon får smaka lite om hon inte redan gjort det. (Alltid med reaktionen att "Det är äckligt" oavsett vad hon tycker egentligen, men det kvittar.) Vill hon inte ha sen så okej, men det serveras inget annat och man tar inte en macka istället. Vill hon bara äta vissa saker av det som serveras är det inget vi ens kommenterar, vi bara frågar om hon inte ska ha nåt av det andra och accepterar svaret. Kanske lätt att säga när man har barn som inte precis är tunna nog att blåsa bort i nästa storm... Kände att jag uttryckte mig rörigt här, men jag hoppas att du fattar tankesättet. Jag har själv blivit tvingad att äta sånt jag tyckte var äckligt och ser noll vinst i det, men om man får smaka upptäcker man ändå nya goda saker, det tror jag på. Jag har dock alltid kunnat övertala barnen att göra åtminstone det.

Anonym sa...

Tycker detta låter ett hundra procent normalt. Jobbigt! Men normalt. Vid 1.5 års ålder åt min dotter allt, åh så mallig man var. Nu är hon 3 och ska inte h det och inte det och inte det. Man blir helt matt. Så bara för att lille är så nu så är det inte säker att han är så om ett år eller halvår. Hang in there

Linn sa...

Tusen tack för peppen you guys! Vi vill ju att mat ska vara kul och gott och härligt och vi pratar om det på det sättet plus ge muskler energi osv. Det absolut sista jag vill i livet är ju att skapa ätstörningar hos våra barn så det är ju alltid vår prio ett. Men jag vill också ha barn som inte skriker ÄCKLIGT! och som vågar smaka på nya grejer och som har nån form av basalt bordsskick, men det senare är ett senare problem att tackla. Aja, vi kämpar väl på här hemma. I helgen har alla iallafall ätit något vid olika tillfällen så det lär väl lösa sig.

LoHe sa...

Asså, vår lilltjompa är periodare, det är väl så man kan sammanfatta det. Vissa veckor äter hon INGENTING, inte ens sånt hon gillar och andra veckor äter hon som en häst.

Vi bekymrar oss inte. Har hon inte ätit tillräckligt på dagen vaknar hon på natten och vill ha välling, känns lite som att hon reglerar på det viset. De kan ju överleva på banan och ketchup (inte nödvändigtvis kombinerat) om det skulle knipa. Oroa er inte. Han kommer klara sig på det han petar i sig :-)