tisdag, november 12

För att följa förra inläggets linje så har jag nu jobbat en månad på nya jobbet. Det är roligare än vad jag trodde och mindre jobb-jobb än vad jag trodde. Jag är liksom van att göra allt själv och nu ber jag bara nån annan göra grovjobbet och leverera resultatet. Sjukt konstigt att ha liksom två timmar för att TÄNKA på grejer. Eller ha tid att boka in ett mötesrum med mig själv och rita lite på en whiteboard och hålla på och fnula. Det roligaste är kanske också att själva bytet har fört med sig en självförtroendeboost i form av en känsla av att jag kan grejer. Jag tänkte väl att jag skulle ha en invänjningsprocess på cirka 6 månader och inte fatta nånting, men business är business är business så det har gått snabbare att komma in i det än vad jag trodde. Och jag jobbar med grejer jag tycker är kul. 

I övrigt rullar väl livet på. Idag vabbar jag t ex ett barn med ögoninflammation. Så jävla opassande dag också. Andreas är borta på planeringsdag med jobbet och jag skulle egentligen ha haft ett tretimmarsmöte med en potentiellt rätt viktig leverantör. Kände rätt mycket imorse för att skicka iväg henne till förskolan, låtsas som det regnar och hämta efter mötet. Men moralen och omtanken för mitt barn satte stopp för det. Nils satt i mitt knä imorse när Andreas skulle åka och ba itte åka föjtolan. Baja sitta mammas tnä ott mysa så han fick väl vara hemma han också. (Ott är förövrigt mitt gulligaste ord förutom äcka dig mamma!) Jag var med på mötet via telefon i nästan en timma och en kvart (tack Telia play och Frost) så det löste sig ju iallafall lite halvt. Sen hände det här sjuka: barnen höll på att balla ur av allt tråk och skrek efter smoothie (som vi inte har) så jag tänkte att dom väl var värda en liten belöning och sa att vi kunde åka till Hemköp så kunde dom få välja varsin godsak. På vägen pratade jag med Ellen om att hon inte fick röra något för att hon är sjuk och kan smitta utan bara peka så skulle jag hjälpa henne. Hon ba jaja jag lovar mamma. Sen hände det här: vi gick in på Hemköp. Jag sa till barnen att hålla i varsin sida av en sån där dra-korg. Dom ba ok, och ställde sig på varsin sida. Sen tjatade ingen om nåt, bägge gick precis bredvid och småpratade och när vi kom till godishyllan valde Nils ett kinderägg (ett) och Ellen fick välja fem smågodis som jag plockade i en påse. Hon valde exakt fem och var jätteglad. Ingen tjatade om fler eller mer. Bägge stod bredvid utan att ens typ fråga nåt när vi betalade och sen höll vi handen till bilen och alla var glada. PLÖTSLIGT HÄNDER DET osv. Borde ha köpt en trisslott faktiskt.

Sen vägrade Nils visserligen äta nån lunch och ville bara ha choklad så han satt i ett hörn i sann tvååringsanda och vrålade NEEEEEJJJJJJ! så det ekade tills Ellen ba men mamma, det är ju synd om Nils. Jag tycker du ska vara lite snäll mot honom. Han kan väl få lite choklad? och då tänkte jag äh fuck it och så åt han ett kinderägg till lunch. Och en flaska välling till efterrätt. So sue me. Ellen åt mat och sen tog hon sina godisar, åt fyra och sa jag sparar den sista tills på lördag. Helt klart vare sig mitt eller Andreas barn det där.

Jaha, mer då? Jag och Andreas har det så himla bra just nu. Det är så mysigt. Jag är så kär. Vi hamnar rätt ofta i soffan och så går kvällen och vi sitter bara och pratar och pratar och teven är inte på och det handlar inte uteslutande om barn. Vi har aldrig barnvakt, men vi får fan rätt mycket tid ihop ändå. På tal om barnvakt; så glad för att vi senaste månaden har fått tre erbjudanden om just det. Först från våra grannar som hade dom en eftermiddag för nån helg sen och sen från en annan ny "granne" några kvarter bort och sen från Robert och Julia (som också bor här i kvarteret). Älskar radhuslivet och älskar folk som ba äh, vi hjälper till! Det blir kul! Har som mål att vi ska åka in till stan nån helg innan jul, käka lunch tillsammans och typ julshoppa lite. Ta ett glas vin, hålla handen. Hångla lite i nån rulltrappa even. Jag är så jävla tacksam över allting jag har just nu.

Vi ska göra vinden också förresten. Vi har ju köpt ett radhus med "ointredd vind" dvs det behöver isoleras, dra nån ventilationskanal, och bygga upp ytskikten plus golv och färg och whatnot. Vi hade räknat (helt oinsatt) på kanske 150 000 och så har offerten kommit in på det dubbla. Det ökar ju värdet på huset med motsvarande 25 kvadrat (typ en miljon kanske?) så det är ju värt det och vi har lagt undan pengar för det, men det var lite chockartat. Okej, nu har jag suddat ut den här meningen kanske tio gånger pga är privvad och vet om det och är tacksam och borde jag skriva om det ens? Vi har pengar, jag vet det, och jag menar inte att gnälla. Men ni brukar ju gilla ekonomisnack så äh vi kör. Förmodligen kommer värderingen efter renoveringen också putta ner vår låneandel till under 70% och det vore ju rätt gött att slippa amortera 8000 kronor i månaden, det vore det ju. Jag vet inte om nån ens läser det här längre, men vi har ju kört ekonomitantsnack förut. Ska vi ta en ny sån vända? Är nån sugen på det? Undrar ni nåt?

Ok, nu vaknade Nils (fick sova tre timmar så nattningen kommer bli "kul"). Hej!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Är det verkligen vettigt att ha privat pensionssparande? Jag har dels förstått att det pga marginalskatt är olika lönsamt beroende på lön, och dels så kan man vid uttag missa bostadsbidrag eftersom det så att säga räknas som lön. Så, är det inte bättre att spara i en vanlig fond?

Hanna sa...

Läste såklart allt. Älskar såna här inlägg.

Anneli Jäätteenmäki sa...

Mitt namn är Gunilla Hägglund, form, Alingsås, Sverige. Efter 12 års äktenskap har jag och min man varit i en gräl eller den andra tills han äntligen lämnade mig och flyttade till Kalifornien för att vara med en annan kvinna. Jag kände att mitt liv var över och mina barn trodde att de aldrig skulle se sin far igen. Jag försökte vara stark bara för barnen men jag kunde inte kontrollera de smärta som plågar mitt hjärta, mitt hjärta fylldes av sorg och smärta eftersom jag verkligen var kär i min man. Varje dag och natt tänker jag på honom och önskar alltid att han skulle komma tillbaka till mig, jag var verkligen upprörd och jag behövde hjälp, så jag sökte efter hjälp på nätet och jag stötte på en webbplats som föreslog att Dr Osagiede kan hjälpa till att få tillbaka ex snabbt . Så jag kände att jag skulle prova honom. Jag kontaktade honom och han berättade vad jag skulle göra och jag gjorde det då gjorde han en Love spell för mig. 48 timmar senare ringde min man verkligen till mig och berättade för mig att han saknar mig och barnen så mycket, så fantastiskt !! Så det var så han kom tillbaka samma dag, med massor av kärlek och glädje, och han bad om ursäkt för sitt misstag och för den smärta han orsakade mig och barnen. Sedan från och med den dagen var vårt äktenskap nu starkare än hur det var tidigare, allt tack vare Dr Osagiede. han är så kraftfull och jag bestämde mig för att dela min berättelse på internet att Dr. Osagiede verkliga och kraftfulla stavskärare som jag alltid kommer att be för att leva länge för att hjälpa sina barn i tidens problem, om du är här och du behöver din Ex tillbaka eller så flyttade din man till en annan kvinna, gråt inte mer, kontakta den här kraftfulla stavagern nu. Här är hans kontaktmeddelande på: doctorosagiede75@gmail.com eller whatsapp på +2349014523836
eller viber +2349014523836

Anna Erickson sa...

(dr.oduduwaspellcaster@gmail. com)
Jag rekommenderar uppriktigt Dr.Oduduwa att kontakta denna spiritualist - Stava för att få tillbaka ditt ex
återställa kärleksförhållande mot rygg
förena bruten
magisk kärleksförtroll för att få tillbaka
sluta skilsmässa
Älskar stava för att undvika att fuska par
Älskar stava för att stoppa uppdelningen