lördag, augusti 5

Mjölkar ur det sista

Barnet vaknade på st-rå-lan-de humör imorse kvart i åtta och jag har sovit hela natten som en död. Vi har morgonmyst i soffan med en kopp blecksvart kaffe och nyhetsmorgon/barnprogram och ätit frukost. En frukost där alla inblandade åt massor och ingen skrek. Det får väl ses som höjden av lycka på nåt sätt. Tänk att ens avkommas matlust har så stor påverkan på ens välbefinnande? Älskar när hon äter. ÄLSKAR! Nåväl, öppnade altandörren efter frukosten och nu springer barnet omkring på gräsmattan och sorterar sina bollar och sjunger och jag och Andreas sitter skavfötters i soffan med varsin telefon. Det är lite molnig himmel och blåser lite, men solen skiner och gräsmattan luktar sommarregnad.

Imorgon åker vi tillbaka till Stockholm och på måndag börjar jag jobba igen. Det är med visst vemod måste jag säga, för att vara ledig med Ellen och Andreas i fem veckor har varit inget annat än ljuvligt. Jag har verkligen valt en fantastisk person att leva med och ju mer tid jag är med honom desto mer inser jag det. Alltså jag vill ju fortfarande mörda honom ibland på nätterna när han snarkar eller har sitt personlighetsförändrade natthumör och är en fullblodsidiot, men 99% av tiden blir jag bara mer och mer kär. Vi låg och kollade på Game of Thrones i soffan igår. Ellen sov och Nya Barnet körde sin sedvanliga kvällsgympa och jag kollade på honom i profil och nästan svindlades av hur livet blev. Min familj liksom, min egna snart fyra personers-familj. Jag tror aldrig jag har varit så lycklig som nu.

5 kommentarer:

Johanna sa...

Hurra vad fint! Ja livet alltså, så häftigt och roligt det är.

inte skyldig sa...

Så Härligt, Linn!

Christel sa...

Vill ju ha en gilla-knapp här alltså! Så himla fint ju.

Matilda sa...

Iiiiih vad fint! Det kniper lite i hjärtat!

Filippa sa...

Får jag vara töntig och skriva att det ska vara "becksvart" (eller möjligen "bläcksvart" då). Mvh Hon som är anal med stavning men uppskattar om folk pekar ut mina egna fel så de inte återuppstår =)