måndag, maj 1

Ett år

Det är ett år sen du kom till oss Ellen. Jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna skriva om det för det är så konstigt hur nån kan ge ett helt nytt liv och samtidigt kännas som att det har varit så för alltid. Allt jag vill skriva känns som klyschor för så många före mig har sagt samma sak och ändå känns det som att jag upplever det för första gången nånsin. Du är det mest självklara som finns. Det är klart att det var du som låg där inne i magen. Det är klart att det är du som har saknats mig hela mitt liv. Det är klart att det är du som gör min kärlek till något lika automatiskt som att andas. Det är klart att det alltid kommer vara du.

Min lilla älskade tramsfia! Min smarta, roliga, härliga, knäppa person. Du är så många saker redan. Du har humor (och humör). Du är stark och envis och uppfinningsrik. Du är uppmärksam, nyfiken och snabblärd. Du vaknar varje morgon med ett glädjetjut och fortsätter dina dagar ständigt tjattrande, ständigt fnittrande. Du verkar ha en livslust som driver dig till allt som är gott och härligt och mysigt och skojigt här i livet. Du älskar ÄLSKAR att mysa och kommer med jämna mellanrum med din snutte eller ett gosedjur och kryper upp hos oss och mmm:ar. Du älskar att duscha och bli insmord och att äta mat så länge den smakar nånting. All barnmat spottar du ut med ett fräs. Allt smaklöst kastar du på golvet. Allt jag eller din pappa lagar älskar du.

På kvällarna somnar du hos mig eller sin pappa och sen sover du mellan oss. Oftast närmast din pappa för det är han som matar dig på nätterna men om du är orolig vill du sova nära nära nära mig, klistrad vid min sida med din lilla hand under min kind. Jag är din stora trygghet, men vet du? Du är min också. Du är min stora tröst när jag är ledsen, min trygghet när jag är orolig och bara att ha dig nära gör att jag glömmer allt som är jobbigt och bara blir lycklig och tacksam över att vi får ha dig. Att vi får vara dina föräldrar och se dig bli den du kommer att bli.

Ellen Isabelle, du är den finaste personen jag känner. Jag älskar dig mer än du nånsin kan ana.

2 kommentarer:

minahistorier sa...

så fint. kärleken till ett barn är väl precis så: nåt som alla föräldrar upplever för första gången, nåt väldigt mänskligt. kram!

S sa...

Åh. Gåshud. Så fint! Grattis Ellen!