måndag, september 26

Det är som att kasta in en limpa på Ullevi (obs varning sexdeets)

Okej, nu gör jag det. Jag pratar om sex efter förlossning eftersom jag well, jag hade velat veta typ. Det (typ) enda alla ("alla" dvs folk jag inte känner och/eller pratat om sånt med) har sagt/skämtat om angående sex efter en vaginal förlossning är den gamla "roliga" det är som att kasta in en limpa på Ullevi vilket såklart syftar på att shamea kvinnokönet att det inte är tajt nog. Så himla härligt med ytterligare en grej att ha ångest för med sin kvinnokropp. Nej. Skitsamma, om vi bortser från just det och liknande skämt ("skämt") så var jag jätteorolig innan vi blev med barn/umder graviditeten/efter förlossningen hur det skulle kännas att ligga. Jag har alltid haft lätt att komma och vet att det inte direkt är megavanligt och var såklart därför skiträdd att det skulle ändras och att sex skulle bli nåt trist och jobbigt och inte kännas istället för gött och avslappnande. Och alltså det är ju annorlunda. Det är samma och det är annorlunda. Jag blev t ex sydd några centimeter in och det området är stramt och liksom stumt och in all känns det verkligen inte som nån limpa på ullevi, snarare som att ligga för första gången. Det är stramare och det känns som att livmodern sitter längre ner/grundare om ni förstår och jag är liksom nästan som lite nervös för att det ska göra ont/kännas konstigt varje gång fortfarande. Själva ärrvävnaden känns liksom hård där allt annat är mjukt? Ni som har gjort den här resan innan mig, och känner igen er, blir det annorlunda igen? Slutar det strama? Flyttad livmodertappen upp igen? Obs har ej framfall enligt kontrollen. Är det nån som känner igen sig? Hur tycker ni det är?

12 kommentarer:

Emilie sa...

Har nada erfarenhet av graviditet eller kids, så tyvärr inget att tillföra, men jag vill bara säga att jag tycker så mycket om dig och din blogg. Läst i många år och har inga planer på att sluta, och det är just för att du skriver om så viktiga saker på ett sätt som gör att jag får mindre ont i magen av onödiga grejer.

S.W sa...

Okej. Sex efter första barnet; sjukt konstigt. Inte fysiskt, för vi väntade typ två månader. Men känslomässigt i relation till att hela min kropp liksom reagerade helt annorlunda. Som att jag inte bara var oskuld igen utan även helt nollställd i preferenser. Sen hjälpte det inte att partnern inte fattade/brydde sig och det blev bara fel. Inte alltid dåligt, men aldrig riktigt bra. Sista gången vi hade sex så gjorde vi lillebror och sen hade jag inte sex på arton månader. MÅNADER. Och första gången då var så frikkin bra att jag blir gråtfärdig av tacksamhet. Från ingen sexlust tillbaka till mitt vanliga - fast bättre. Mycket bättre. Av förklarliga skäl inga direkta skillnader i fitty men nervositeten över att ligga med en ny för första gången på nästan sex år? Och ha fött två barn. Jo.
Sen hade jag the best sex years of my life. Singel, barnlös på halvtid och vuxen och trygg nog att verkligen fatta vem jag vill ligga med. Självkänsla nog att säga nej. Awesome.
Så kom Kärleken. Och jag blev gravid så fort att vi var i chock i ett halvår. Det är också en utmaning att vara gravid och nykär, mycket hormoner i kroppen. Att vara höggravid och fortfarande ligga fyra-fem gånger i veckan - helt nytt för mig. Vi låg kvällen innan vi åkte in för igångsättning, bara det. Men jag var så himla orolig att det inte skulle funka sen, med tanke på tidigare erfarenheter. Kommer han tända på mig? Kommer jag tända på honom? Osv osv.
Tio dagar efter förlossningen låg vi igen, första gången, som oskuld gånger sjuhundra. Missionären för första gången på ett halvår fick mig att återupptäcka hur lång han är. Och stor. Och lång. Och stor. Och nu är bebisen en månad och vi har ändå haft sex kanske åtta-tio gånger, inte alltid med penetration. Jag upplever så himla mycket nytt. Har aldrig spruckit eller behövt sy, så det vet jag inget om. Men känner en ny känslighet i fitty och precis som du beskriver att livmodern är längre ner. Är i princip hundra på att det går tillbaka, mycket med knipövningar. Sen tillkommer aspekten att jag ammar vilket gör alla slemhinnor sköra och det är svårare att bli våt - vilket gör att jag fortfarande känner mig lite förvirrad inför min kropp och min lust. Börjar fatta att JAG kan vara kåt även om kroppen inte tycks reagera. Tack glidmedel. Sen att ligga med amningsbröst - en helt annan story.
Vi pratar jättemycket om det, både innan och nu. Han är världsbäst och älskar att få återupptäcka min kropp igen. Jag känner mig trygg att låta min kropp och lust komma tillbaka i sin takt, och kanske faktiskt upptäcka något nytt.

Varsegod för avhandling pga tänker också så mycket på detta och VARFÖR PRATAR INGEN OM DET PÅ RIKTIGT?! Sex känns så mycket viktigare nu än innan, inte som en plikt och ännu ett måste utan i ett liv med bebis och tre barn totalt så blir dom där små stunderna som oaser. Då vi är bara vi. Och den halvtimmens sömn är lätt värt det. Livsviktigt.

egoistiska egon sa...

Tog cirka ett år innan det strama/torra försvann för mig. Sen är det annat som är annorlunda, känsel osv, men ärren blir bättre. Iaf för mig, och tror det är vanligt.

Anonym sa...

Min barnmorska sa att det kan vara lite som i klimakteriet när man ammar. Man blir torr och öm. Hon rekommenderade vagitorier (heter det så?). Vagifem. Gjorde susen. Efter ett knappt år kändes allt som vanligt igen.
/E

Anonym sa...

Jag hade en tuff första förlossning och sprack rejält och syddes mycket. Efteråt var det svårt att komma igång igen med sexlivet. Tog 1 år typ (minst) innan det kändes ok. Var ganska nervös i mammarollen också vilket säkert påverkade. Det som är skumt och väldigt kul är att efter förlossning nr 2 (4 år senare) sprack jag likadant. Men läkte fortare därnere denna gång + att jag allmänt bara känner mig mer avslappnad över tillvaron. Jag är slappare i underlivet men har fått en sjuhelvetes större sexlust igen som bara dök upp från ingenstans. Precis som jag hade innan första barnet. Så skumt - men kul :) Barnet är 10 månader och mitt liv är på topp. Haha!


Anonym sa...

Tack för att du skriver om detta! Jag fick mitt första barn några veckor före dig, och upplever också att det känns stramt och att det gör lite ont, men framför allt har sexlusten förändrats. Jag känner mig nästan aldrig sugen längre. :(

Linn sa...

Emilie: alltså TACK! Jag blir så himla glad varje gång jag läser din kommentar (ja, it's mah feel good thang just nu). Ångest över onödiga saker är så himla tidsdödande. Jag vet hur svårt det är att sluta men om jag kan hjälpa till med det så hör jag MER ÄN GÄRNA DET! Kram!

Linn sa...

S.W: haha, tack för uppsatsen! Ju mer prat om det desto bättre! Ska fan ta upp den där våtgrejen nästa gång. Fy fan som det har hindrat mig att slappna av under åren. Såklart med följd att jag inte har blivit våt trots att jag har varit superkåt. Kroppjävel. Tur att det finns glidmedel, men synd att synen på det är typ lite "jaha, om du behöver det så är du nog inte så bra på sex" i samhället.

Linn sa...

Egon: alltså det är så himla skönt att höra! Fattar att allas fittor såklart är olika, men eftersom det här ändå verkar vara relativt vanligt så borde det ju ändå pratas om hos MVC tycker jag.

Linn sa...

E: Ja, men det är ju också en bra grej att tipsa om! Ska komma ihåg det! Vi kör på glidmedel pga alldeles för feg att jag typ ska gå sönder om vi inte gör det. Jag ammar ju inte, mem tycler torrheten är där ändå. Kam ju vara mentalt pga nervös/tycker det är jobbigt att inte bli tillräckligt våt men kan ju också vara nån hormonell grej som kanske inte bara är amningsrelaterad.

Linn sa...

Anonym 1: men vad skönt att det blev bättre igen! Kroppen är ju en märklig maskin så det kan säkert ha med din känsla i kroppen i övrigt att göra, men det kan ju likagärna bero på att det var mer av en chock för samtliga sinnen/kroppen första gången och mer gött andra gången. Obs pratar ej förlossning pga förlossning kan väl knappast aldrig beskrivas som gött?

Linn sa...

Anonym 2: vad kul att du tycker att det är ett ämne som bör pratad om! Alltså jag känner lite likadant om jag liksom känner efter-känner efter innan. Typ om jag frågar mig själv sittandes i soffhörnet (som nu) är jag sugen på att ligga? så är svaret tamigfan nej 100% pga trött, pga vill bara vara ifred en stund, pga vill slöse på teve, pga mätt osv. För mig är det lite just do it som gäller. Obs att jag såklart inte förespråkar att höra nåt man inte vill! Men för mig så vill jag ju när vi väl är igång. Och jag har pratat med min snubbe om det också och vi har typ en deal att han får dra komma igång-lasset lite ett tag tills min lust är väckt igen. Och ju mer vi ligger desto mer lust har jag så kanske behöver kroppen lite av en spark i baken etter nio månaders ruvande, en förlossning och en spädbarnsperiod där det är svårt att vara nåt annat än mamma konstant?