söndag, juni 19

Spridda tankar igen (obs innehåller sexfråga)

* Varför pratar "alla" om avslag? Upplevde det som cirka noll jobbigt. Det är ju bara att använda binda/trosskydd? Förstår inte problematiseringen.

* Mitt liv blev ca 100% bättre när jag och Andypants insåg att vi liksom glömde bort oss-oss i allt föräldrande och jag började sova med honom istället för som en hök över börnet. Bonus: blir fortfarande yr i huvudet när vi hånglar. Känns som win! Bonus 2: börnet sover mycket bättre utan mitt hökande.

* Det här med sex post-preggo, hur gör man? Närå. Jorå. Men seriöst, jag känner mig jättenervös för hur det ska kännas/vara och framförallt tänker jag jävligt mycket på hur det ens ska ske? Hur gör man? Det känns ju inte direkt mer onervöst att 1) ha tidspress/stress pga barn som kan vakna NÄRSOMHELST och 2) var gör man det ens? Känns askonstigt att vi ska ligga i samma rum som Ellen ju. Och därför 3) hur ska vi ens börja det hela? MYCKET tacksam för tips/guidning i det här va.

* Ska jobba på onsdag. Det ska bli askul och också men NEJJE JAG VILL VARA LEDIG. Gräset och grönt osv.

* Har nu varit ute och käkat två gånger sen Skrällen kom till världen. Det har varit fantastiskt. Trodde inte att jag skulle känna så. Trodde generellt inte att jag skulle känna så starkt att jag är liksom mig själv/som vanligt bara plus en.

5 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Avslag: det beror nog på hur mycket man har. Jag blödde enormt mycket, i elva veckor. Vi pratar att det typ rann ur mig. Det är inte roligt. Då är det inte bara att ha ett trosskydd, jag hade förlossningsbindor i många många veckor. Och de räckte inte jämt.

Sex: prata om det. Det gör ni säkert, men mitt tips är att börja med icke-penentrerande sex. En sak i taget liksom. Sen en dag kanske du känner dig mer redo, då testar ni. Med massor av glidmedel. Funkar det så funkar det, annars testar ni en annan gång. Har ni en period då ni vet att hon sover lite längre så kan det ju vara bra att testa typ då. Och jag var förvånad över hur icke-konstigt det kändes att ligga i samma rum som bebisen :D

Och att gå ut själv på resto utan bebis: bästa som finns i början!!! Alltså Gud vad jag älskade livet då, att få vara sig själv utan annat ansvar fär en stund och ändå komma hem till sin egna familj. Underbart. Och precis så är känslan att jobba sen tycker jag. Så himla gött med båda delarna.

S.W sa...

Avslag: Alltså inte problematiskt i sig, men det var något med lukten. Och att inte kunna vara naken. Sist så körde jag faktiskt med frottelappar när jag var hemma, efter att det värsta lagt sig. Bindor är så himla tätt. Också, när man ammar så blir det ju som att ingen del av kroppen är sig lik? Brösten stora och spända och rinner och så allt det där kladdiga i trosan.

Sex: Som Egon skrev, börja med att prata. Känn efter. Jag skulle sen vilja slå ett slag för att ligga och kramas, hångla. Med så mycket eller lite kläder på som man vill. Jag hade nog lagt bebis att sova i ett annat rum och återerövra sängen. Efter min första förlossning var det som att jag blev oskuld på tusen sätt. Saker jag brukade tända på funkade helt plötsligt inte, och sånt jag brukade tycka var lite platt var jättehett. Jag fick återupptäcka min sexualitet; tyvärr fattade mitt ex inte den grejen så jag fick göra det själv. Tyckte det var ganska mycket WIN att få börja om från början, känner mig mycket mer trygg i hela mig och allt jag tycker om. Men just då vet jag också att det jag allra mest önskade av min partner var närhet utan stress, där jag får styra.
Och om bebis vaknar...ja, då har man förhoppningsvis haft det rätt härligt iaf en stund :)

Anonym sa...

Som sagts, avslag som kräver typen blöja i veckor är inte kul och känns som det hindrar en i sitt liv. Låter som du haft tur med den biten ☺️.

Vi hade sex först efter 6 månader. Kände ingen press från min partner, mer från omgivningen i form av barnmorskor och tidningar etc. Tänkte att vi var superonormala. Men jag var inte alls sugen förens då, och kanske känns det annorlunda när man helammar? Egen tes här. Jag kände mig liksom väldigt mycket till för bebisen och eftersom denne vaknade var tredje timme varje natt hur länge som helst kändes sömn långt mycket viktigare än sex. Hade dock ett stort kram-behov och att bara få vara själv i ett rum med min kille utan bebis.

Kramar hannamag

Kråksång sa...

Går direkt på sexet. Alltså, jag vet inte, att prata om det och ta det lugnt, det är förstås helt rätt. Jag bara är inte den personen riktigt. Jag vill liksom göra saker nu! Så på ett sätt vill jag säga mest, asså se till att få det gjort bara. Så kan man hitta rätt(are) sen. För det är verkligen annorlunda på många sätt, att ha sex när någon kan vakna/gå in/komma hem när som helst. Och man vet inte ens var man ska ha sex längre, eller när?! Nödsex var inget jag hade så värst ofta innan jag fick barn, det är definifivt ett koncept jag är väl bekant med nu. Alltså, ibland blir det viktigare att ha sex, i sig, än att allt blir skitbra och alla hinner klart och alla fick ut maximalt av allt. Sen hittar man sina kryphål i tillvaron och kan ha ett grymt sexliv även med barn (förstås!), man måste bara uppfinna det på nytt. Jag var också nervös för att själva könet mitt skulle kännas annorlunda, för både mig och honom. Och det gjorde det ju, inte på ett negativt vis som i typ slappt underliv, men mer bara annorlunda. Och då är jag lite mer så över lag att jag hellre får det gjort, än går runt och undrar, så testa bara när tillfälle ges och det känns som att det funkar. Och det där med var/när - i vårt fall så är svaret lite typ "där det går". Länge hade vi bara ett sovrum, då lär sig va tyst, hehe... Men på allvar, mitt bästa tips är mest kör. Man måste liksom hitta nya sätt, det är det som är det krångliga. Och dem hittar man ju inte förrän man börjar testa. Men a och o är väl att börja testa först när man själv faktiskt börjar tänka på saken och bli intresserad av att ha sex. Så tänker jag.

Anonym sa...

Beronde på hur mycket/om du har spruckit under förlossningen så ska man nog vänta olika lång tid. Jag väntade ca 6 mån efter båda barnen - både för att känna mig HELT läkt (efter andra gradens inre skador, ibland handlar det om att bli läkt mentalt) men framför allt att då dök det upp en naturlig lust igen. Och någonstans så vill jag aldrig mixtra med den naturliga lusten. Efter första barnet trodde jag aldrig man skulle få tillbaka lusten....men det ordnade sig tillslut. Haha!
Hetsa inte fram nåt för tidigt som inte riktigt är redo är mitt heta tips :) Men det där är säkert individuellt.

Och efter andra barnet så har man helt tappat greppet om att det känns konstigt när bebisen sover bredvid i en babysängh. Man hittar den kvarten som finns helt enkelt - vid de tillfällen man har lust. Och ibland får man avbryta.....så är det bara. Småbarnslivet är ändå helt supermysigt!