onsdag, juni 8

Idag var jag fan cirka trettio sekunder från att skita på mig. Jag var ute på långpromenad för att lufta börnet (och hålla mig ur vägen för städerskan om jag ska vara helt ärlig) och längst bort hemifrån kom den där känslan en får när magen inte är helt okej så att säga. Jag var på södersidan av årstaviken så det fanns inte en enda toa i närheten. Fick gå 2 km med krampaktigt tag kring barnvagnshandtaget och ihopknipen mun (tycker det är enklare att hålla sig med ihopknipen mun, undra varför?) och med total känsla av panik varje gång mitt vakna barn började gnöla för att stanna för att mata kändes inte direkt som ett option. Hittade med manisk blick en toalett på nya boulestället typ vid tanto och gick med väldigt små snabba steg mot WC-skylten och funderade på hur i helvete jag skulle lösa det ifall toaletterna var låsta. Det var dom inte, thank fucking god.

Annars då? Andreas jobbar två dagar till sen är vi lediga ihop i två månader. Yey! Min syrra kommer på fredag. Ännu mera yey! Lägenheten är nystädad och bebisen nybajsad och ingen är nedspydd hittills idag. Yey, yey, yey!

1 kommentar:

Camilla D sa...

Åh det där har hänt mig med. Jag fick gå uppför jättebranta backar och kämpa. Stanna vart femte steg och kniiiipa. Svetten bara sprutade. Hann hem precis. Sjukt jobbig upplevelse!

Läpparna är en ringmuskel så det är förmodligen därför du känner att det är lättare att hålla dig när du kniper ihop dem. Ringmusklerna samarbetar tydligen, åtminstone var det det jag fick lära mig på "inför förlossningen"-kurs. :)