tisdag, januari 27

Det luktar som februari luktade när jag var liten. Det slaskar under fötterna för varje steg och luften är liksom mättad? Det är konstigt hur en känsla en temperatur luftens tjocklek kan slunga mig tillbaka femton tjugo tjugofem år i tiden. Det innebär inga direkta minnesbilder eller egentligen nånting alls specifikt. Det är mer en känsloförnimmelse. En lyckoförnimmelse. Jag har glömt hur det känns och jag blev påmind imorse och det var nästan ett chockartat uppvaknande, som att vara instängd i ett mörkt rum och få se första strålen ljus. Det går en dag och sen går det en till dag och sen går det en till dag och så ja, så kommer livet tillbaka med full kraft om än som en liten stråle i en liten sekund. En liten sekund helt fullsmockad av hoppfullhet.

Inga kommentarer: