fredag, juni 27

Steg två eller tre eller vad det nu är: ilskan

En annan sak som är rolig är min totala brist på tålamod just nu. Det är ju liksom inte starkt the best of days, men nu? Totalt obefintligt när det gäller andra människor. Jag vill gärna tro att vanliga Linn har nån form av förståelse för andra människor. Hen gjorde ju så för att hen är rädd/ensam/liten/whatever och fast jag inte håller med så kan jag förstå. Ni vet, sånt. Nu ba: KAN ALLA SLUTA VARA SÅNA JÄVLA IDIOTER?! Är orimligt irriterad på sånt som egentligen inte spelar mig nån roll. Sånt som jag igen gärna vill tro att jag kan känna empati för i vanliga fall. Och tro inte att det bara gäller främmande människor. Nej nej. För några dagar sen vaknade jag mitt i natten helt vansinnig på Andreas och gick och lade mig på soffan och ba NÄE NU ÄR DET SLUT! Varför? Ptja, han andades lite högljutt och vände inte på sig tillräckligt fort när jag sa till honom. Sen, när solen gick upp och vardagsrummet blev ljust och jag var tvungen att gå och lägga mig i sängen igen så var jag helt övertygad om att vi var tvungna att göra slut eftersom han inte ens vaknade och frågade var jag hade varit nånstans. Mest irriterad är jag (komiskt nog) på alla som tycker synd om sig själva och/eller är ledsna. Blir helt ahmen SKÄRP DIG! i huvudet. Jag vet att det inte är en fin egenskap alls, men samtidigt så är det liksom lite skönt att vara arg. Det är såklart inte rättvist nånstans och jag hoppas att jag inte agerar på det så mycket så att folk blir ledsna i verkliga livet, men inombords att få gå in i full blown hate mode är så jävla skönt.

2 kommentarer:

Mirijam sa...

Haha, förlåt men det är ändå lite komiskt att Andreas "andas för högt" och "inte vänder sig snabbt nog".

Linn sa...

Ja, det är ju helt sjukt hur mam ens kan bli irriterad på nåt sånt. Det är ju clearly JAG som är knäpp, inte han.