tisdag, juni 3

Först vill jag faktiskt bara tacka innerligt för att ni finns, att ni läser och för era tankar och kommentarer. Det är ju alltid roligt att få kommentarer, men nu känner jag att det liksom är direkt förlösande och ni är så himla smarta och snälla och fina. Tack för det. Sen kan jag väl berätta att vi träffade prästen som ska hålla i begravningen idag och det var en sån himla lättnad. Jag är inte medlem i svenska kyrkan och har ett lite komplicerat förhållande till det här med organiserad tro och har varit djupt orolig för att vår präst skulle vilja köra sitt eget kyrkorace och liksom bossa och hålla stenhårt i traditioner och annat mög och ja, jag vet inte riktigt varför jag har varit så orolig, men jag har iallafall varit det. Så kommer det en präst idag som liksom öppnar samtalet genom att prata om hur kärlek och sorg tar olika former och att man faktiskt måste tillåta sig att vara lite extra förlåtande mot sig själv just nu. Att allt är okej. Precis min mammas ord. På pricken det hon sa när hon för ett par veckor sen strök mig över håret och tröstade mig när jag snorade ner i hennes täcke. Sen fortsatte det på det spåret och om jag hade trott på sånt så hade jag varit helt säker på att mamma hade nåt finger med i spelet i det här. Hela liksom ångesten över begravningen bara släppte och nu känner jag bara hur himla fint det kommer att bli. Jobbigt, såklart, men också himla himla fint. Imorgon ska vi träffa floristen och sen ska jag sätta mig på ett tåg hemåt och bara vara där ett par dagar. Kanske eventuellt bjuda ut min kille på date och kanske gå på stan och leta planlöst efter en vas eller en kudde eller smink eller nåt annat som är totalt oviktigt för världens fortlevnad och i övrigt ligga i soffan och glo framför mig och bara unna mig att ta det lite lugnt i ett par dagar.

7 kommentarer:

Sara: sa...

Hej Linn. Jag har börjat skriva kommentarer till dig så många gånger de senaste veckorna, men det känns aldrig som orden räcker till. Men nu gör jag det ändå. Jag känner dig inte men jag tänker på dig så mycket och så ofta, jag vill bara att du ska veta det.

Jag känner igen mig så oerhört mycket i att leta efter ett facit, en manual i hur man hanterar känslor när livet kraschar runtomkring en. Jag tror det kan vara en 'duktig flicka'-grej, man vill alltid göra rätt, men jag vet inte och det spelar ju heller ingen roll. Poängen är ju som så många andra klokare än mig sagt att det inte finns något rätt svar på hur man ska känna/göra/må. Allt är rätt.

Det gläder mig så mkt att du kände dig trygg med prästen. Jag hoppas du kan få några lugna dagar hemma i er nya fina lägenhet. Många kramar till dig.

plingman sa...

Säga vad man vill om svenska kyrkan men min upplevelse är att är det nåt de kan så är det själavård och krishantering. När min pappa dog så var det, av ALLA vi pratade med och försökte förstå det här med självmordet, just prästen som gav oss; mig, min mkt ateistiska mamma och min bror den allra största trösten och förståelsen. Det var hen som gav oss ord som vi bär med oss än idag, tio år senare. Som gav oss livlinorna och som förklarade på ett vettigt sätt. BARA därför fortsätter jag vara medlem i SV kyrkan, för jag är så tacksam över det där mötet och vad de ger till andra i sorgesituationer. Hoppas begravningen blir vacker! Kram

Limpy sa...

<3

Josefine sa...

Ja. Gör det. Ta det lugnt. Skönt att det känns så bra med prästen och begravningen. Tänker massor på dig. <3

Den där Andreas sa...

Vi läser och kommenterar för att vi är tacksamma för att du skriver. För att du skriver rakt och ärligt och låter oss följa med till något som är väldigt personligt, men som vi alla på ett eller annat sätt kan relatera till. Vi är alldeles för dåliga idag på att berätta om sorg och jag tycker att det är befriande hur du gör det. Och jag kan bara beklaga din sorg, men tänker att sorg är egentligen ett starkt uttryck för kärlek.

Och vad beträffar präster, jag ska faktiskt på prästvigning i helgen. Och ja, prata och ta hand om människor i alla livssituationer är något de är otroligt duktiga på. Oavsett om man tror eller inte.

Ta hand om dig Linn!

inte skyldig sa...

<3

Peppe sa...

Här kommer en riktigt stor kram! Finns här långt borta, men tänker på dig och vill att du ska ha det bra.