torsdag, februari 6

Tänk att jag för ett år sen knappt hade börjat hoppats

Igår hade jag en så himla himla fin kväll med min kille. Jag köpte lite mat på vägen hem, lagade lite mat medan han kollade på nån SUPERVIKTIG TRÄNINGSMATCH FAKTISKT och sen, mitt i pastakladd och vattenglas, så fastnade vi vid köksbordet och i ett samtal som liksom aldrig ville ta slut. Jag satt och pillade lite på parmesanosten och åt smulor och fällde en liten tår eller två för att den fantastiska människan jag lever med grät lite för att han tycker att jag underskattar mig själv och då blir han ledsen. Vi pratade om att det nog måste till ett bråk eller två eller tre (Lex förra veckan) för att komma framåt ibland och om att förhållanden väl har sina utvecklingsfaser precis som ungar har. Att det är lite meckigare ibland att hitta det som är gammalt och det som är nytt och det som är en blandning och det är som är eget. Om att vi ändå är så himla glada för att vi kan prata och att vi försöker bråka med värdighet, även om det kanske inte alltid går så bra. Sen fick jag vifta lite med händerna och armarna och höja rösten i entusiasm för att vi kanske är lite mer överens om det här med att flytta och för att den här framtiden som så himla länge var så himla luddig och ingentingig i mitt huvud nu har bytts ut mot drömmar och planer och bilder. Det är stort det här med att prata framtid, stort och också alldeles alldeles underbart.

8 kommentarer:

S sa...

Så jävla fantastiskt!!! :-)

josefine sa...

Fan vad bra det är med samtal när de är så och man liksom vågar säga precis vad man tänker och funderar på. Och när båda verkligen lyssnar.

emma sofie w sa...

Gud vad fint att läsa! Och, det låter så jävla fint att ni pratar lyssnar och behandlar varandra bra.

Johanna sa...

Å fint. Ja framtidsplaner alltså, vilken härlig grej det är.

Mirijam sa...

Wiiii, pepp på framtid och ny lägga!

Filip sa...

Spot on! Du är så klok, kusin. Är så glad för din och er skull att jag bjuder på ett <3.

Hörs nån dag snart!

Andreas sa...

Vet du Linn, det är så himla fantastiskt att läsa din blogg. Du skriver så naket, ärligt, roligt, mänskligt och ja, bra helt enkelt. Ville bara att du skulle veta det.

/En annan Andreas än den som är din

Linn sa...

Men you guys! Tack för peppen!

Filip: tycker absolut att vi ska ses snart! Tänkte på dig senast igår faktiskt.

Andreas: Alltså gud vad fint skrivet! Tack så hemskt, hemskt mycket!