torsdag, oktober 24

Fuck cancer

Det var inga bra nyheter igår. Mamma ringde med lillrösten nånstans efter lunch och jag satt och stirrade in i skärmen med suddig blick och hörde den har växt lite grann. Det gör ont. Det gör satans förbannat jävla helvetes ont och förutom det svarta i ledsenheten och ångesten och ska jag förlora min mamma nu:et så finns det en oerhört ilska som jag inte har stött på tidigare. Jag är så fruktansvärt arg just nu. Det är så jävla orättvist att folk som våldtar och mördar och slår och mobbar får leva som vanligt i världen när snälla fina helt oskyldiga människor får ett monster i kroppen som äter upp dom inifrån. Jag är arg på alla idioter som inte bryr sig om andra. Jag är arg på alla företag som beter sig som svin because they can. Jag är arg på alla som nånsin har gjort nån jag bryr mig om illa. Jag är arg på alla som potentiellt kommer göra nån jag tycker om illa. En svart, stickig, geggig massa av argt ligger och gnager nånstans där under revbenen och bara väntar på första bästa tillfälle att få visa klorna.

Samtidigt, det fina och fluffiga som är kärleken till min familj och mina vänner. Dom som står här när allt faller, eller när jag helst bara vill dra täcket över huvudet och fräsa åt världen. Mamma som Linn, jag ska bannemig vinna det här. Den får mig inte! och sen skickar kramar över telefonen känner du hur hårt jag kramar älskling? tills jag börjar skratta mitt i tårarna. Dom som ger mig modet att våga tro att det visst går och min lilla mamma kommer vara min lilla mamma i många år till.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Här kommer en till kram till dig!

Helene - Mitt så kallade liv sa...

Jag hejar allt vad jag kan på din mamma. Att ha den där inställningen är A&O för att orka kämpa.

Kram

Anonym sa...

Åh, fy fan

Sofie sa...

Åh nej. Fan också. Men vilken kämparmamma du verkar ha. Heja henne och dig och familjen!

Jenny sa...

Åh, Linn. Jag kom in på din blogg på jobbet, fast jag inte brukar få för att du har "fucking" i titeln.

Och nu sitter jag här och känner samma som dig: hur kan det få vara så här orättvist? Men du? Det kanske är för att din mamma verkar vara en sån himla kämpe och som har dig, och din familj som är bredvid henne och kämpar med.

Jag hejar också på, här vid sidan av.

Omomigen sa...

Åh hjärtat, hade inte hunnit se det här när jag ringde. Jag ringer ikväll! Puss!

Maria sa...

Fy fan. Fuck jävla kukcancer. Kram.

motvalls sa...

Kram kram kram!

Hanna sa...

En massa kramar till dig Linn.

Linn sa...

Åh tack hörrni! Sist vi höll alla tummar vi kunde så funkade det ju så vi provar det igen. Tack igen!

Anonym sa...

En stor kram från en trogen bloggläsare
/emma

Johanna sa...

Ja nu håller vi alla tummar!

Allrså ångestvågorna som cancer framkallar, även när den drabbar människor man aldrig träffat. Fy fy fan.
Men din mamma verkar stark, och att man tror att man ska vinna ökar chanserna jättemycket för att göra det, säger min bästa vän läkaren. Det är bra.
kram!

emma sofie w sa...

Håller alla tummar här, stor kram och jag hejar på från Östersund!

Mirijam sa...

Åh hjärtat, jag håller med, fan så jävla orättvist det är! Och ja, självklart ska hon vara din mamma i många många år till.

Känner du hur hårt jag kramas över internet?