lördag, december 29

Ska vi säga att jag får det 2013? Ska vi bestämma det nu?

Jag har nån obestämbar ångest liggandes i bröstkorgen och jag vet inte riktigt varför. Jag försöker gå igenom alla orsaker till att jag skulle kunna ha ångest, men ingenting blir en aha-upplevelse. Jag vill ha närhet. Jag vill ha en kram och jag vill hångla och jag vill ligga och sen få somna med en hand löst i min. Jag vill ha nån att ringa till och berätta att jag såg ett så himla fint hus förut, fast det var inte så fint för det var så ovårdat men att jag gillar ovårdat för det gör att min fantasi börjar spinna och att landskapet såg lite ut som döden idag när jag körde bil. Jag vill ha nån att berätta att jag grät i tre timmar i förrgår för. Jag vill ha nån som frågar hur jag mår och om jag är lycklig och nån som ser mig i ögonen med den där blicken som kan betyda allting. Jag vill ha nån som låter mig vara liten.

7 kommentarer:

Karolin sa...

Vet du, precis den känslan bubblade upp även för mig, för kanske en timme sen. Konstigt.

Ligga kan man ju alltid få göra, men... ligget skiter ju i det där, det där som är resten av mig.
Att jag hittade ett fotografi av min farmor när hon var 17 år och så vill jag berätta om henne.
Och det vill ju inte han höra om, fast mest vill jag inte berätta det för honom.

Anonym sa...

känner likadant. men orolig för 2013.

Annika sa...

Vi bestämmer det här och nu. 2013 är ditt år. Stor kram.

Åsa sa...

Känner precis igen mig i det du skriver, samma tankar snurrar i mitt huvud!

Johan sa...

Läskig tajming på både tid och innehåll, och ja vi räknar kallt med 2013!

inte skyldig sa...

Vi bestämmer det. Det är dags nu.

Sofie sa...

ja det gör vi!och så hoppas jag att det blir lite så för mig också...