En bild säger mer blablabla

Min största hobby är mat

Jag och Ben har cook offs. Han har gjort paella. Jag har gjort äppelmarinerad fläskfilé med knapriga rotfrukter. Idag blir det lasagne. Min fkn paradrätt. Måste vinna det här. I övrigt händer det inte så mycket. Vi har käkat frukost solat ätit lunch handlat läst. Det ska bli väldigt skönt med lite storstadstempo igen faktiskt.

Tiny treats

Förlåt att jag ignorerar er. Tydligen har jag ett liv som inte involverar internet. Mycket skumt. En dag kommer det en sammanfattning på när vi hörde en orm och såg delfiner leka och valar vinka och smet in på en nattklubb och drack sju flaskor vin till middag och såg en adult comedy som innehöll mer än vad Freud nånsin skulle kunna analysera, men den dagen är inte idag. Ni får lite fjuttiga bilder istället.

Mäh, missade inlägg 1000

Ah well, sånt händer. Recap är iallafall inlägg nummer tusen. Hurra på det. Själv har jag sand i öronen och en sommarlen hud som älskar att jag inte har sminkat mig sen i måndags. Igår drack vi Sangria (hemmagjord) och åt paella ( hemmagjord) och pratade på balkongen i månskenet med vågorna som bakgrundsljud. Det är just i detta nu extremt svårt att förstå varför jag flyttade hem till pretentiösa stressiga Stockholm.

Och magsaknaden är long gone nu. En liten relapse i mörkret bara.

Har sett noll spindlar men förmodligen en orm.

Hej, jag har det bra

Recap

Somnade om vid halv åtta, vaknade halv tolv. Lunch med otroligt fina människor som inte kunde förstå att det är två år sen jag flyttade. Det kan inte jag heller. Vi käkade bagels i en liten laneway där menyn var gjord av gamla barnböcker. Min var Babar. Sen gick vi till Cookie och tog en eftermiddagsöl på en av deras privata balkonger och tittade på lite graffitti in action på toppen av en skyskrapa. Nu har vi precis landat i Coolongatta och havet brusar utanför fönstret. Don't be jealous. Heh.

Didn't see that one coming

Jag saknar honom och det förvånar sig nåt oerhört. Var well out of noveltybubblan när jag åkte och nästan tillbaka på gå dvs. han är bara vän med förmåner och så saknar jag honom i maggropen. Mycket oväntat, men vi embracear det här jag och magtrakten. Fast jag säger att jag ska freestyla det här, låta mig tycka om bla bla bla så vill jag ha nån bekräftelse från hans sida att jag inte är spinsterdespo och hittar på den där lilla ärtstora känslan att det känns typ...rätt. But it ain't gonna happen, jag vet ju det. Menändå.

Trouble sleeping

En dag full av intryck och ett jävla telefonsamtal miss i nassen av en telefonförsäljare som jag i detta nu skulle kunna skjuta och jag är vaken och svarar på mail. Var på Vineyard, mitt gamla vardagsrum, och nästan alla jag känner ba dök upp. För lilla mig. När alla var där och tre av the locals och en av ägarna varit framme och kramat om mig och önskat mig välkommen tillbaka fick jag hjärtklappning och hade svårt att fokusera. Sen gick vi och åt och jag blev mätt och så tänkte jag: jag tar en taxi hem och så tog det nån sekund innan det slog mig att jag inte bor här. Det är hemma god damn it. SÅ mycket mer hemma än vad Stockholm är.

Hello home

Så himla konstig känsla att åka på vägarna jag tog varje dag, att se barerna jag gick till varje kväll, att få prata min älskade engelska. Jag är hemma fast borta.

Hejdå Sverige, ses om en månad

Synd på så rara blommor

Nu åker dom i soporna.

Saker vi ignorerar pt.2

Att jag har en lapp i min brevlåda som säger att min lägenhet saknar frånluft och att detta ska vara fixat innan nästa besiktning i januari. Givetvis bekostas det av lägenhetsinnehavaren.

Att jag ska till LA i 5 dagar och jobba och jag kan ingenting om det jag åker dit för att vara 'proffs' på.

Att min mormor är sjuk och jag ska vara borta i en månad.

Känsla just nu

Jag vet att jag borde vara glad och överlycklig och superpepp men jag vill bara grina. Jag HATAR att åka ifrån. Det spelar ingen roll att jag åker till, jag gillar ändå inte att åka ifrån. Dessutom är jag helt slut mentalt. Jobbet har fullkomligt ätit upp mig.

Tio dagar i rad med över tolv timmars jobb och ja, jag vet att endel jobbar så för att klara sig, men jag är helt knäckt. Jag hann färdigt med precis allt och jag har lämnat över och förberett bra, men jag har ingen som helst koll på resan. Borde packa, städa ur kylen, gå ut med soporna. Istället: musik på hög volym och tända ljus. Har precis dammsugit för jag vet att mitt framtida jag kommer älska mig för det, men jag har ingen aning om vad jag ska packa eller om vi har alla papper iordning.

Nu: Ben Sollee A change is gonna come på repeat.

Lyxfällan

Ja, jag är medveten om att jag verkar vara helt dumihuvet med det här tevetittandet, men det finns inget kvar i huvet för nåt annat än dumihuvetteve just nu, mkaj?

Ah iallafall så att det eh jo va typ såhära liksom det är såna som idioten på lyxfällan som jag tycker missbrukar bidrag. Jag har så inte lust att betala skatt för att en liten wannabebarbie ska kunna betala av sina sminkfakturor.

That was all.

All alone, i'm all alone

Saker vi ignorerar

Att jag är helt själv på kontoret och det är helt mörkt och hemskt.

Att jag visst åkte fast för fortkörning häromveckan enligt ett brev från polisen. 103/70. Borde vara glad över att det 'bara' är böter, men 3600kr är inte 'bara' i min värld.

Att jag är för trött för att laga mat, yet har hela kylen full med mat.

Status just nu

Vill felanmäla internet. Hittade precis en vinare i kylen.

Känsla just nu

Semester? So not worth it. Jag jobbar fan häcken av mig och ändå finns det ett ton mer saker att göra. Paniken över att vara borta i tre veckor är total.

I die so much fun

Fick ett mail från nån Jemma på nån blog-site som ba I found your blog and I was really impressed och avslutade mailet med this is from a real person. Misstänkt likt ett spammail med andra ord. Men it got me thinking. Hur ser min blogg ut om man kör en liten google translate på den. Och HAHAHAHHA! Jag dör vad roligt. Kanske aldrig mer kommer skriva på svenska igen. Bara google translate-posta. Det skulle ni gilla va?

Alltså såhär:
Got an email from someone Jemma on some blog-site that ba I found your blog and I was really impressed and closed the email with this is from a real person. suspiciously like a spam mail with other words. But it got me thinking. What are my blog out if you drive a little google translate it. And HAHAHAHHA! I die so much fun. Perhaps never again will write in Swedish again. Just google translate-mail. It would you like it?

Coming up...

Jag köpte lite nya böcker i lördags när jag trodde att jag bara skulle vara hemma och spara pengar på kvällen och därmed kände att jag hade rätten att unna mig lite böcker. Här har jag gått och med lite våld hindrat mig själv från att Amazon-shoppa och så passerar jag en liten pocket shop en svag lördag och hetsköper tre böcker för priset av tio typ.

Jallafall. Recensioner coming up:

Committed - A sceptic makes peace with marriage av Elizabeth Gilbert, Hunter S. Thompsons Fear and Loathing in Las Vegas och eh, jo! Audrey Niffeneggers A fearful symmetry.

Ba så ni vet liksom.

Writer's block

Jag vet att jag skriver det här hela tiden men hela mitt liv är jobb just nu. Det finns inte utrymme för något annat i det här lilla söta huvudet och därmed är det ganska begränsat för lilla bloggis. Jobb är jobb och blogg är blogg liksom. Har överlagt med mig själv och enats om att ni som plåster på såren ska få följa med på resan. Bild OCH text tillochmed, men det är enbart en fjäskgåva så ni fortfarande ska tycka om mig. Sen måste vi nog göra om lite här också. Om det ska in bilder kan det inte vara såhära vitt och fult. Men det är projekt Sen. Först ska vi redigera bilder och lägga upp produkter och göra lanseringsscheman och fyra veckors kampanjer och en miljard instruktionsblad och tvätta och packa och typ äta ur mitt kylskåp. Om det är nån som vill ha fina blommor så kan dom få komma och hämta mina som är i sin prime för tillfället.

Bonde söker...

Men varför har dom valt ut såna knepiga typer till henne? Det är så jobbigt tyst hela tiden.

Google translate tycker:
But why have they chosen that kind of tricky kind to her? There is much quiet the whole time.

Alla veckans dagar är en torsdag

Jag tror att stressen att prestera den här veckan gör att min hjärna är helt fucked up. I vanliga fall gör man ju så mycket man kan och resten får man väl helt enkelt lämna till nästa vecka, men nu går ju inte det, vilket har resulterat i att jag helt enkelt tror att varje dag är torsdag och stressar ännu mer. Ba omg! Det är torsdag! Jag måste hinna........... ! Och så ba eh, oj. Det är visst inte torsdag eftermiddag. Nu funderar jag på att gå hem och lägga mig i soffan och läsa. Känner mig värd det.

Så himla lyllo mig

Jag kan knappt fatta att jag om en vecka sitter i solen på stranden på baren med öl vin sprit i handen. Ingen mail, inget jobb, bara vänner och skratt och dwelling och uppdateringar och pure sheer joy.

Så jävla snabb

Vaknade cirka trettiotusen gånger inatt och kollade om jag verkligen inte hade fått ett mail som sa att min Australienresa är tryggad. Inget mail. Ställde tydligen om klockan i sömnen, eller ställde om och ställde om, stängde av. Vaknade 08.56. Uhoh, möte inplanerat 9.30. Upp, borsta tänderna, på med kläder. Kolla klockan vid busshållsplatsen: 9.02. Hur fkn snabb är jag?! Mailar min chef och ba hejhej, försov mig. Blir ev. några minuter sen. Han ba nej det tror jag inte. Mötet är imorgon. Jahapp.

Men jag fick mail på bussen och mitt visum är godkänt. MITT VISUM ÄR GODKÄNT! Wiiiiiiiihoooooo!

Mer stressigt än något annat

Jag brukar vara så sjukt strukturerad i vanliga fall. Ha koll på papper och pass och visum och fan och hans moster men nu har jag inte haft det. Nu ansökte jag om turistvisum i måndags och det borde på riktigt ta några minuter men jag har fortfarande inte fått nåt mail och eftersom Australien är lite av ett krångelland nr det kommer till sånt här så finns det inget nummer att ringa heller så jag skickade precis ett mail. Jag är så inihelvete stressad över det här nu. Jag menar tänk om jag inte får ett visum. Gaaaaaaaaah!

Mammakärlek

Sveriges skönaste familjer igen

Alltså åh vilket mysigt program det är. Jag ler från hjärtat hela tiden. Fast morsan i konstfamiljen är ju så jävla störd.

Det jag gör mittemellan det jag borde göra

Ibland när jag behöver en liten paus från att göra-listan så kan jag gå in här och kika lite. Läsa lite. Tänka om det inte var jag som skrev det här, hade det här varit en blogg jag hade velat läsa? Jag är så van vid hur jag skriver/tänker/pratar så jag kan liksom inte se hur det ser ut för andra. Jag ser ju orden, men jag hör ju mig själv i huvudet samtidigt så på ett sätt så ser jag inte. Och det här är inte ett smickertiggeri, merely ett konstaterande.

Och så lite gnäll på det.

Åh jag längtar efter en varm stor stark famn. Att ligga sked framför teven i soffan. Att dra med handen över bröstkorgen så håret kittlas. Att bli sedd.

Istället: Sjunde dagen med mer än två timmars övertid. En kall säng. Övermäktig liljadoft.

En sån dag pt infinitiy

Grått. Grått grått grått grått grått grått grått. Idag är en sån dag när jag ser gamla bekanda på fejjan som har gift sig och så hatar jag lite. Jävla dom till att vara lyckliga.

Lite smolk i bägaren

Ehum. Om man inte hämtar sitt pass kan man inte ansöka om visum. Och jag hämtade ju mitt pass i lördags och ansökte igår. Det är ju elektroniskt och borde gå fort ffs, men igår i bekräftelsemailet att dom hade mottagit min ansökan står det 2-10 working days. Eh. Oj. Sitter och är sjukt nervig nu. Om jag inte har fått svar när jag kommer till jobbet imorn så får jag ringa till dom.

Sneak peak

Ja, idag spammar vi

Fråga: Hur får man bort det dära oerhört fula radbrytningarna över och under texten i mobilinläggen? Sjukt fult att en mening tar upp halva jävla sidan.

Tur att jag inte är kattperson ändå

Hade inte blivit nån eat pray love-resa för mig alltså.

Jobb, jobb här var det jobb!

Det tar a l d r i g slut med saker att göra. Blir knäpp snart. Vaknade bl a imorse av att jag trodde att jag satt i i en bil som blev beskjuten och jag vet ju att jag var hemma i sängen och det var ljust ute så jag såg ju att jag var hemma i sängen men ändå fick jag värsta adrenalinrusherna. Swosh swosh swosh och hjärtat slog så hårt så jag trodde det skulle hoppa ur kroppen på mig. Sjukt konstig känsla. Iallafall så har jag precis nallat av vår kvällsmat här på jobbet och killen i rummet mittemot mitt är sjukt snygg. Verkligen drop dead-snygg. Ni ba intresseflagg!

Bilder, bilder här var det bilder

STO-DOH-MEL-SYD-LAX-LHR-STO

De närmsta månaden ska jag flyga jorden runt. Bokstavligt talat. På lördag drar vi till Melbourne och hänger ut i landet nedan i tre veckor och sen drar jag till LA och jobbar i några dagar. Kommer alltså vara borta i fyra veckor. Fyra veckor! Vem ska gulla med mina plantor? Tänk om jag får typ inbrott eller om en ruta pangas eller så, vad händer då? Och tänk att komma tillbaka till fyra veckors mailskörd. Mmm. Fast ändå, jorden runt i en månad. Wiiiiiii.

Yeah, I'm with mobilblogg

Test

Eh hallå? Funkish?

Hundra år efter

Hallå, vad ska man ha för app om man ska blogga från ajfånen? Hjälp mig nu så kanske ni får lite bilder i framtiden.

Sveriges skönaste familjer

Perfekt bakisteve: Pineapple dance studios och Sveriges skönaste familjer. Femman. Har lagt tvkontrollen nånstans och orkar inte leta så femmat it is. Tycker den dära dansochsjung-familjen är scary, älskar alla andra.

Bortrövad

Vaknade precis i soffan och ba vart fan är jag? Vad är det här för ställe? Hur kom jag hit? Sen ba eh ah ok, jag bor här. Vad stort det är. Somnar om.

Dagen efter kvällen innan

Tecken på att det var vuxet här igår: en vattenkanna och en Liptonkartong. Tecken på att det inte var det: två shotglas och en nästan urdrucken vodkaflaska. Känner så inte för att ställa mig och diska efter middagen igår just nu. Och jag börjar bli lite frukosthungrig, men vet inte vad jag ska äta. Nån som känner för att komma hit och plocka iordning och laga frukost till mig? Nähe, inte det. Jag får göra det s j ä l v då. Herregud vad det är synd om mig idag. Bakfull OCH singel. Ska skrapa min trisslott nu, fingers crossed.

En helomvändning revisited

Åh vad jag inte gillar vodkafyllan så här dagen efter. Plus hela städandet igår är ju liksom ogjort nu. Åh söndag stackars mig.

en helomvändning update

Är inne på shot...fem kanske? Sex? Börjar kännas i huvet. Älskar vodkafyllor. Så mycket bättre än rödvinsfyllan.

En helomvändning

Kantarellpasta och örtte blev med ett telefonsamtal vodkashots och massor med ögonsmink. Skrev vodkashorts först, men så kul har vi det inte än. Vi pratar om våra snuskmappar på jobbet. Hej.

Favorit i repris

Lagar pastan till bjudmat. Det är helt sparkling rent hemma och jag har skitfina blommor i fönstret. Nå rosa rosaktigt och vita liljor. Tittar på djurprogram på teve i väntan på sällskap. Lördag looking better.

En sån dag igen

Idag har jag verkligen känt av singelskapets baksida. Vakna tidigt helt själv, gå på stan själv, åka tunnelbanor och bussar själv, köpa blommor. Själv. Men dagens värsta var nog när jag stod i kön i mataffären och lade upp en köttbit, en liten ostbit och ett gäng potatisar och när jag öppnade plånboken stack det upp en trisslott. Då kände jag mig som en kattperson. Ni vet, sitter hemma en lördagkväll och bara hoppas på att turen ska slänga åt'na en kille, skrapar trisslotter för att kunna göra en eat pray love-resa.

Sen pratade jag lite med min finaste kompis som bor alldeles för långt bort och så kände jag mig liksom ensam. Men nu ringde telefonen och Lisa kommer hit och hänger så nu ska jag minsann springa till mataffärn och köpa en köttbit till. Ba I am not alone.

Snefyllan

Hemma 22.22, tiden man får önska saker. Jag önskar att jag hade haft en kille att komma hem till och en axel att gråta mot. Alla så himla fina. Nästan. Vad gör man när man vill vara bra person men det går inte för det finns person som känns som naglar mot svarta tavlan? Jag försöker verkligen ignorera, tänka att det är destruktivt att inte tycka om, men det går inte. Det finns en person som går mig fullkomligt på nerverna och tillslut krävs det så mycket kraft att försöka ignorera att det är mer värt att åka hem för suget har helt försvunnit. Jag VET att det är jag som får lida för att jag ogillar så mycket, men jag kan liksom inte hantera det. Jag har lärt mig att hantera mig och mina jävla bombkänslor så himla mycket under de senaste åren, men den här...avskyn får jag inte bort. Fy fan vad jag är en hemsk person som inte kan se försonande drag. Vill krypa ihop i en boll och gråta men jag kan fan inte gråta. Insidan tigger och ber om att få gråta men det går inte.

pingis AW

Glömmer hela tiden vart jag ställer mitt glas eller min öl. Har utspritt lite på kontoret. Ba det här är mitt klunkklunk. Har druckit massa mycket. Har ätit pizza också så min team-tisha är alldeles utspänd. Japp, perken med klädföretag är att man får en teamoutfit när det är AW. Heta strulkillen är här. Vill ba hångla upp han. Nu sjunger dom celine dion i kör däruppe. Måste dra. Hej.

Pass på passet pt 2

Har jag hämtat mitt pass? Nej det har jag inte. Får se om det blir nån resa eller om det bara blir slussen-rådhuset.

T minus en timma

Jag har tjuvstartat. Tagit fredagsciggen uppe i snålblåsten på taket. Mina ögon är helt varma och jag är livrädd för att bli sjuk. Det är för att jag har spenderat 32 av de senaste 40 timmarna framför en dator, visst? Visst?!

T minus tvåochenhalv timma

Idag är det planerad spontan-AW på jobbet. Pingisbordet är uppe ur källaren och så är den två meter höga plasthästen. Han med nycklar till kassaskåpet fixar fram sprit och öl och vin och jag tyckte minsann att jag såg en flaska rom eller två därinne igår. Work hard, play hard som nån medlem i Kungarna av Tylösand skulle ha sagt. Fast här jobbar vi faktiskt.

Konsten att vara snäll

Det händer för mycket runt omkring mig för att jag ska orka läsa en bok som kräver tankeverksamhet och en aktivitet från min sida, så jag läser böcker jag redan har läst förut som jag vet är hjärndöda. Eller kanske inte hjärndöda, men ganska känslolösa eller med enbart en mysfaktor. Igår kändes det som om Stefan Einhorns Konsten att vara snäll liksom kallade på mig där den stod bland andra vita ryggar i mittenmittenhyllan i vardagsrummet. Och han har en poäng i det där att det är en konst att vara snäll. Inte för att det är svårt att inte vara elak, men för att det är svårt att veta vad det är att vara snäll.

I ett av de inledande kapitlena tar författaren upp att att vara snäll i långa loppet ibland kräver att man kanske försätter någon (och sig själv) i en obekväm situation i det korta loppet. Att det inte alltid är vad som är mjukast just nu som är det snällaste i längden. Och att det kräver mod att vara snäll. Och jag skriver under på alltihop. Jag förlitar mig på att mina kompisar inte väljer den lätta vägen. Att de ställer mig mot väggen, drar undan stolen, låter mig falla lite innan dom hämtar upp mig igen. För mig är det snällhet.

Han skriver också att man ska vara snäll mot sig själv (hello!). Och att det är okej att tänka dumma tankar för att då är risken mindre att man agerar på det. Och att man inte är mer än mänsklig, inte perfekt. Och att en människa inte kan tycka gott om allt och alla och att vi ska sluta ställa så höga krav på oss själva. Och att vi inte kan göra gott för andra utan att göra gott för oss själva. Och att det är rätt. Varför räknas bara snällhet om den är osjälvisk?

Och sen fick jag hjärtklappning och var tvungen att gå ett varv i lägenheten och sen ta fram min snuttefilt spikmattan.

Men hörrni, kan vi inte göra nåt snällt för nån annan idag?

Pass på passet

Har jag hämtat mitt pass? Nej det har jag inte. Dessutom har jag ätit pizza till kvällsmat. Och druckit fem koppar kaffe. Mitt humör nu är definitivt inga skrattårar på kinderna iallafall.

Jobbskit 20.28

Asså kan man inte ladda över bilder från en ftp till en annan eller är det bara jag som kukar ur i det här? Ba dragndrop nej. Copypast nej. Ladda hem till datorn sen ladda upp på ftp suckochstånkochstön.

Torsdagstelegram

Klockan 19.46. Stop. Fortf. på jobb. Stop. Har ännu ej börjat på to do-listen. Stop. Hatar spontana inslag i jobbet. Slut meddelande.

Whining

Måste hämta mitt pass. Utan pass, inget visum. Utan visum, ingen resa. Utan resa, livet är slut. Närå, men nästan. Men jag hinner inte hämta passet. Orka ta sig till Kungsholmen. Gör nästan vad som helst för att slippa tunnelbana. Mkt oklar över när denna lilla egenhet började, men den senaste tiden har jag till och med tagit taxi för att slippa åka tub. Hämta pass nu? Hämta pass imorgon bitti? Oavsett så har jag inte tid att inte jobba. Gnäll gnäll gnäll.

Tiden går alldeles för fort

Nyss så var det juli och så tittar man ut genom fönstret och så är det oktober. Jag hinner inte med i huvudet. Nu kanske det blir Stockholm-Melbourne-LA-Stockholm och borta fyra veckor från jobbet istället för tre och en miljard nya saker att sätta sig in i. Hatar, men älskar att vara vuxen. Jag vill ju inte det, men just nu skulle jag vilja ha ett jobb där man går till jobbet, skruvar på lite muttrar, väntar tills klockan slår fyra och går hem. Inte ett som kräver konstant skärpning i huvudet där man jobbar i Augusti nästa år i huvudet. Så mycket för att leva i nuet.

Hungrig?

Om ni inte har ätit än vid den här god awful hour så rekommenderar jag att ni äter det här.

Har maskara på kinderna

Av helt rätt anledning. Jag skrattade precis så mycket så jag började gråta. Gud, vad det är härligt att vara glad.

Så här schizo är jag

En annan tanke som har varit mitt mantra är det lägsta jag faller är hit. På riktigt, varför är man (jag) så rädd att att tycka om? Vad är det värsta som kan hända? Att jag är singel? Well, well little lady vad är jag nu då? Och är mitt liv miserabelt? Nej, far from it, jag är fan lycklig nu. Så det absolut värsta som skulle kunna hända är att jag hamnar...här. Vad oerhört hemskt det vore. Verkligen.

Sen kommer självförtroendemonstret och trycker ner och matar på men vad pinsamt! Gud vad du hittar på! Det är bara i ditt huvud! Jävla stolla! Du är inget speciell! och stålgallret åker ner över lilla hjärtat igen.

Men gör det nåt då? Om han bara skulle tycka att det är mysigt? Jag vet ju inte ens vad jag känner, om jag känner. Jag tycker ju bara att det är mysigt. Sluta göra höna av fjäder. Låt bli. Låt vara. Känn bara, om så bara för själva kännandets skull. Mjuka upp därinne, ludda till.

Nej.

Jo.

Nja.

Mjo.

Näe.

Jobba förihelvete!

Det är mycket nu

Att åka bort i tre veckor ska ju såklart bli fantastiskt, men det är en del att göra såhär innan. Och efter. Och emellanåt. Och det är massa möten. Vill inte ha möten. Vill ha mail där det står gör det här och inte möten där det diskuteras hur det eventuellt kanske skulle kunna göras och sen händer ingenting. Plus jag har inte hämtat mitt pass än och vi åker nästa vecka så jag måste söka visum och jag har ingen tid att hämta passet för jag är uppbokad och en kille jag bodde med i Australien är här och vill ses och det vill jag också, men jag hinner inte för det är jobbmiddagar och tvättider och jobbfest. Pust.

Dessutom är det fan myrornas krig i huvet. Här går jag och predikar att man ska vara snäll mot sig själv, men det vet ju alla att det är lättare att ge råd än att själv leva efter dom. Shortyshort: jag ska tillåta mig själv att tycka om punkt. Inte tycka om för att jag får bekräftelse eller på grund av att jag får bekräftelse eller enbart när jag får bekräftelse. Nu ska här tyckas om P U N K T. Don't you worry, it's gonna be plenty of dwelling in detail.

Ska vi gå all in på det här dwellandet om honom? Ska vi? Annars fortsätter jag med Californication och en obestämbar klump i magtrakten. Could be angst, could be nåt annat.

It's Monday morning

Tillbaka i verkligheten igen. Verkligheten som är rätt bra ändå. Och jag tror att det är så himla bra för mig att åka iväg på en helg som den förra. Att få vara lite pseudoihop för en helg och lita på en man, framförallt det sistnämnda, ger mig hopp om framtiden. För jag kommer ju hitta den där killen som är allt det där och när jag tillåter mig själv att känna lite for once tror jag att det är lättare för nån annan att smita in också. Av bara farten typ. Tänker att jag inte kommer träffa nån förrän jag vågar släppa in nån nämligen. Och han är ett bra övningsexemplar, för han kommer inte försvinna för att jag gör det. Eller han kommer inte försvinna alls faktiskt och det gillar min feghet.

Jag är inte kär

Alltså det måste talas om att jag inte är kär i den här killen. Det vet jag. Däremot så är en sån här helg det närmaste jag kommer att vara ihop när det gäller allt annat. Jag litar förbehållslöst på honom. Jag får vara jag utan ett uns extra. Jag vågar vara liten för jag vet att han vare sig ser ner på mig eller utnyttjar det. Och han imponerar mig. Han är stark och strongwilled och smart som fan. Och trygg och självsäker och snäll. Han personifierar allt jag vill ha i en man, men det är inte HAN.

Uppmärksamhetshorar

Det här med närhet är förrädiskt. Här går man som singel och ba jag klarar mig själv och det gör man ju, men så kommer det en helg av konstant beröring och så faller muren runt hjärtat som ett mesigt jävla bomullsmoln och alla känslor har kapplöpning till ljuset. Här kommer alla känslorna på en och samma gång fanimej. Vill lägga mig och grina och inte komma upp förrän det är slut på känslor igen. Vad är det som gör att en normala pansarhjärta helt vägrar hålla ställningarna just när det behövs som mest? Mitt innerstainnerstaväsen har fått uppmärksamhet och hon gillar inte att bli instängd igen. Skit. Skitskitskitskitskit. Fick precis sms av ett gammalt ragg som numera är en jävligt bra vän och som jag har dragit upp ur träsket mången gång och när jag om två timmar ligger under den mammakärleksfyllda filten ska jag ringa till honom och noja. Sen ska jag låsa in det där jävla känslohjonet på livstid igen, men hon har fått lite respit.

Have you missed me little darlings?

Är jag ute ur skogen nu? Ja. Sitter på färgan och bakisångestar mig en smula. En smula. Man kan säga såhär: bakisångest när man har sällskap förvandlas till en liten puttekula i nåt undangömt hörn i magtrakten för att big bang-explodera så fort sällskapet är borta. Det kryper till och med i fingrarna och i öronen och i smalbenen. Vill bara vara hemma, sätta på teven och se en romantisk komedi och låtsas som att det är jag som är sådär puttenuttlycklig. Orkar inte med lysrör och coverdansband och en tvåtimmars bussresa. Orkar inte.

Annars så har jag blivit full och kliad på ryggen och jag har åkt båt och försökt fiska och visat att jag kan skjuta gevär. Alltså riktigt gevär(!). Ett skott med ett älggevär till och med, men det fick räcka med ett för jag trodde att mitt nyckelben skulle slås av av rekylen. Träffade dock bättre än ett av hans skott. Summasummarum så skulle jag ha kunnat fälla ett stillastående djur, så bra sköt jag. Mkt nöjd med mig själv. Och min hundskräck är borta. Stoppade in hela armen i käften på en jätteschäfer igår och ba back off ffs. Hunden ba okäj. Och hans syster, alltså inte hundens syster, är så himla vettig och smart och ba men du ska ju jobba med ungdomar! och hon har så rätt. Och jag får komma dit närsomhelst. Även om han inte är med.

Jag har så mycket mer att säga, men jag vet inte om jag orkar reda i det eller om det ska få förpassas till rummet utan ljus med pansardörr istället.

Färjesvammel

Det smsas om kvällens fylla. Jag vill ha rom, han vill ha rött vin, båda vill bli fulla. Det är det viktiga. Det här med att ha med dator är ju rätt kul faktiskt. Jag brukar aldrig ta med den nånstans. Får liksom nog på jobbet. Sällan jag ens tar med den hem efter jobbet utan satsar på datorfri zon i soffan. Fast det har ju sina perks liksom. Nu kan jag förutom jobba som är meningen att jag ska göra även facebookstalka gamla ligg och så. Mkt spännande. Måste säga att jag med några små missöden ändå har en snygg ligghistorik.

Vi säger hej till...Finland!

Om ungefär en timma drar jag till Åland och hänger ut hela helgen. Ska säga ejsa pejtä och sånt hela helgen. Jo med nedåtgående tonation till allt. Vi säger hej till Finland och spriten och ro i själen. That was all.

ps. har f.ö börjat säga that was all med avmätt röst när jag har tröttnat på folk som springer på mitt kontor. Kan ni filmen? ds.

Katastrofen som är mitt hår

En lång, tjock jävla man sitter fast på mitt huvud. Inte man som i karl utan man som i hästman, okej? Annars hade det varit jävligt skumt. Jag behöver klippa mig badly, men liksom orkar inte bry mig. Idag har jag fått nåt så fasligt mången komplimang, trots att jag har som Lisa sa supit och sovit på det. Men nu kliar det typ i hårbotten av liksom äckel. Sovet och supet vill tvättas bort. Perfekt för en grå, trist, regnig dag. Ska typ duscha och eventuellt laga mat ikväll. Det kan hända att jag äter typ en morot eller en kanelbulle istället.

Om kärlek och konflikter och evigheten, amen.

Matilda undrar om det finns livslång kärlek när så många förhållanden runtomkring henne rasar ihop till små grushögar. Jag tror att det finns. Fan, jag måste tro att det finns, jag skulle gå under annars. Däremot tror jag inte att den är enkel och puttinuttig och rosaröd. Jag tror snarare att det handlar om respekt och vilja och en ärlighet mot sig själv främst och den andra i andra hand. Jag är uppvuxen i ett hem där gräl aldrig var av ondo, eller alltså det var dom ju och jävlar vad vi var osams, men att gräla sågs inte som ett fel. Man skrek och grät och smällde i dörrar och härjade och sen sa man förlåt och det var det. Därför är jag inte ett dugg konflikträdd, snarare tvärtom. Jag är livrädd för att det ska puttra saker under ytan och vill gräva fram dom och få dom kastade i ansiktet så jag kan rätta till. Alltså don't get me wrong here, det är inte så att jag GILLAR att bråka, jag tycker bara inte att det är så mycket av en big deal. Man bråkar och så blir man sams och så vet man vad den andra tycker och så kan man tänka på det i framtiden. För man vill ju att dom man tycker om ska vara lyckliga, inte sant?

Nu menar jag inte att det är okej att slänga hårborstar i väggen för att det ligger en sko mitt i hallen (japp, that's me) eller att skrika sig hes för att tandkrämstuben är kladdig (again, me), men att man ska våga prata om dom viktiga sakerna. För sin egen skull framförallt.

Och om man gör det. Om man pratar med varandra och respekterar varandra och lyssnar och tar åt sig och accepterar att det finns småfel här och där och att man faktiskt inte VILL vara ihop med en kopia av sig själv, då, då tror jag att det finns livslång kärlek.

Dagen efter dagen före

Hej bakfyllan. Mår mycket mycket bättre än vad jag förtjänar, men det kanske är för att jag stoppade fingrarna i halsen innan jag gick och lade mig igår. Har oavsett hjärtklappning och springor till ögon. Tyckte jag såg helt ok ut i huvet i morse. Tills jag såg mig själv i hisspegeln. Om vi säger såhär: det är tur att jag jobbar med webb.

Är påväg hem. Kille på jobbet som är alldeles för gammal för att vara strulpelle är så himla fin och strulig och het och mitt hjärta eller maggrop smälter lite. Varför kan jag inte falla för färdiga killar utan identitetsproblem?

på riche

Dricker öl och fernet. Ska till berns nu. Är full.

middag

Nu har jag käkat på prinsen och druckt öl på aubergine och sett zubeyde och miss iinga och nu dricker vi vin för 1000 spänn flaskan. Jobbet betalar. Har jag sagt att jag gillar mitt jobb?

En liten boklista

Jag har kollat på mycket dålig teve och läst väldigt lite böcker, men några jag har lyckats klämma in emellanåt och som inte är böcker jag har läst om for fun är:

Min mormors historia av ett gäng blandade svenska författarinnor som har fått i uppgift att skriva 3000 ord om sin mormor. Eftersom min mormor är liten och pippifågelsvag så kände jag ett emotionellt band till boken redan innan jag började läsa den. Boken i sig var fin, men inte så fin som jag hade hoppats på. Den kändes väldigt krystad stundtals och på nåt ställe stod det nog till och med något i närheten av ja, jag har inte så mycket mer att säga om mormor så jag skriver om farmor istället och det är väl inget fel med det, men jag hade nog önskat att man valt författare som ville berätta en historia kring sin mormor istället för att ge kända författare uppdraget att skriva. Bitvis var boken fantastisk och bitvis så tråkig så jag faktiskt somnade. Men det har ju att göra med att vissa av författarna som var medskribenter passar mig och vissas språk passar inte alls. Gullig tanke som definitivt fick mig att tänka mer på min mormor och känna att jag borde passa på att lära mig medan hon fortfarande finns här, men tanken var inte så väl genomförd. Tycker jag.
Betyg: 2,5/5.

Eh, jo alltså jag har läst en till men jag kommer inte ihåg. Jo! Sofi Oksanens Baby Jane som har rosats till skyarna och fått pris och gud vet allt. Helt ärligt? En av dom sämsta böckerna jag nånsin läst. Språket är tråkigt och huvudpersonerna saknar djup trots fokusering på en och en halv person under hela boken. Problematiken med panikångest försvinner helt och hela boken känns bara så jävla...tråkig. Typ händer det inget snart eller? Jag har generellt inga problem med att det inte händer något om språket fångar mig, men det gör det inte här. Om jag ska rekommendera något ni INTE ska läsa så är det Baby Jane.
Betyg: 1/5.

Män, män, bara massa män

Har suttit i ett rum med utsikt idag. Både över Rockholm och över tio stycken grabbar som stundtals tog av sig kläderna. Så himla roliga och värda och smarta och bra är dom. Och jag är numera hög på testosteron.

Var kommer den här energin ifrån?

Jag är inne i nån form av flow just nu och don't you go all hating on me nu men jag känner att energin bara finns överallt. Jag är sådär sprudlande jobbigt glad och det känns som att jag skulle kunna flytta berg. Och det är ju kul. Men det blir tråkig blogg. Det blir en dethärharjaggjortidag-blogg och seriöst vem bryr sig? Ge mig en vecka eller två så är jag säkert miserabel igen. Ska åka ut i skogen och fiska i helgen faktiskt. Lugna ner mig lite. Dricka lite sprit, sova till två och bara gå i mjukisbyxor. Eller mjukisbyxor, jag ska väl gå i strumpbyxor som vanligt men det är känslan jag är ute efter. Inget smink för det finns ändå inget vatten att tvätta bort det med. Inga pretentioner för det finns ändå ingen att vara pretentiös inför. Inga murar eller gränser eller själsskydd för det är ändå det som är där innanför som ska få tanka lite lugn. Gud vad jag verkligen ba ska bli omhändertagen. Mmm..bli omhändertagen.

isn't it lovely

en Det luktar nytvättat. Det står trettio rosor i olika rosa i en vas i mitt fönster. Det ligger en rutig filt som min mamma har stickat på mina ben. 54 rutor värmande kärlek. Jag har målat naglarna gladröda och dom andra färgerna har mitt ordningssinne delat upp i två läger: röttrosavarmt och lilasvartkallt. Femman har ett nytt program med massa familjer. Gud vad skönt med ett gulligt program mitt bland allt förnedrande och skämmigt. Livet är kärlek peeps.

Helt ointressant om hur duktig jag har varit idag

Eftersom jag inte har nån här hemma att berätta så här sjukt ointressanta saker för så får ni hålla tillgodo. Idag har jag kört 60 mil i bil, fixat nytt pass, bytt dammsugarpåse och blivit helt tagen av hur bra dammsugaren faktiskt suger nu. Tips till er andra som också bor i vad som verkar vara ett grustag; byt dammsugarpåse. Sen har jag tvättat, torkat golv och bakat. Och svarat på mail och jobbat.

M¤#%¤#%cker

Tog tunnelbanan från Centralen idag. Jag vet ju att det triggar mitt människohat, men i min dumhet trodde jag inte att två stationer skulle spela någon större roll. Boy was I wrong. Nu vill jag säga att jag tycker att män är jävligt bra, jävligt vettiga och jävligt göttiga i största allmänhet. Men som av alla arter finns det måndagsexemplar. Idag hade jag den stora 'äran' att stå bredvid denna display av fejkad manlighet i vad som kändes som en livstid och säkert inte var mer än fem minuter. Ni vet stentvättade jeans av Davy-modell, vindjacka och en oformlig väska över axeln. Och en mobiltelefon vid örat. Givetvis. I denna, eller om den var avstängd och han bara kände för att lätta sitt hjärta inför femtio eller så medpassagerare, berättade han om bruden han träffar just nu. Hon hade rätt alldagligt utseende, men bodde nära, annars hade jag ju inte brytt mig höhöhö. Han hade inte sovit över, men fått sig ett ordentligt kvällhångel. Hon hade ringt och kollat om han inte ville ses snart igen och då blir det ju ligga av, annars är hon ju inget att ha.. Här nånstans hade jag hunnit få upp både lite lunch i munnen och hörlurarna ur väskan så jag vet inte så mycket mer. Guuuuud vad jag vill ringa denna kvinna och ba DON'T DO IT! Är fortfarande upprörd.

Pest eller kolera

Analklådareklamen eller titta på film med pappa och se en sexscen?

Pass

Omg. Har stått i kö i en timma och en miljon ungar har skrikit mig till hjärtklappning. Jag blir sjukt strssad av barnskrik, tydligen. Vad fan ska jag göra när jag får en egen?

Om att jag gråter när jag är trygg

Jag gråter inte speciellt ofta. Närapå aldrig när jag är själv, om jag ska vara helt ärlig. Men när jag är hos mamma och pappa så gråter jag nästan alltid. Idag tillexempel har jag och mamma suttit i varsitt hörn på soffan och grinat i en timma eller så. Så himla skönt. Det har verkligen varit en renande helg. Och det känns i hela kroppen. Huden är persikolen och musklerna mjuka, om än ömma. Och lilla mormor luktade gott och berättade historier om alla män hon har charmat genom åren. Mamma avslutade besöket med att av misstag raka en landningsbana i morfars bakhuvud när han bad henne trimma kanterna. Jag önskar att jag kunde återberätta, men det finns inga ord för hur otroligt roligt det är att min slarvmamma har rakat ett femcentimeters jack i min pedantmorfars bakhuvud.

Morgonhumor

Imorse kom jag ner till köket och en pappa och en morbror som höll på att organisera dagens whiskeygolf. Pappa behöver en adress. Ni får själva fylla i vad ni tror sas i andra änden, då det här är en ljugfri blogg och jag faktiskt bara hörde pappas sida av samtalet.

Min pappa: Säger stadsnamnet. Tystnad. Kan du verkligen svara på allt? Tystnad. Ja, som i reklamen. Tystnad. Jaha, okej. Men då vill jag ha adressen till Dorian och Bullen. Tystnad. Ha! Jag sa ju att du inte kunde svara. Tystnad. Erik Johansson. Och Bullen. Tystnad. Vid potatisboden? Nu kommer den svåra delen. Kan jag få ett telefonnummer?

Pappa lägger på och konstaterar att ho minsann feck sig ett gött skratt.

Terapi

Att vakna av sig själv, äta långfrukost med hela familjen, promenera på grusvägar i solen, ta en nästan tvåtimmars thaimassage, basta, skrubba, peela, fila fötterna. Ha mysbyxor och vara osminkad och få lagad mat.

Livet, hösten, kärleken

Jahapp. Då var det slut med minutuppdateringar. Ganska skönt tycker jag. Jag menar det är ju inte som om jag lever värsta highlifet direkt. Jobbar. Kom på igår att jag har skrattat från magen hela veckan. Liksom ha ha ha ha ha. Så himla skönt att känna att jag börjar komma tillbaka. Den där svarta avvisande dykardräkten som jag har haft innanför huden längre än vad jag kan komma ihåg är borta. Världen är i färg igen. Så känns det faktiskt. Det här med att inte känns sig helt glad är lite som ont i huvudet. Man förstår ju att man har ont i huvudet och det är sjukt jobbigt, men man kommer knappt ihåg att man har haft det once it's gone. Nu ba: är inte jag alltid såhär? Pratar i hundratio, skrattar i ögonen och gillar saker. I guess not.