Förresten, jag har börjat kartlägga mitt liv eller roliga happenings i Paint. Skulle ni vilja se dom? Typ som en här är mitt liv, fast dåligt producerad.

Dagens plan

Wiihooo! Om ungefär 20 minuter ska vi svänga förbi nya butiken, sen ska vi gå och käka och sen ska vi på Miike Snow. Yeaaah! Jag kommer då få 1) dansa och 2) dricka alkohol. Yeaaaah!

Sprit! Långkalsonger!

Jag ska till Åland i helgen och hänga med en av mina bästa i en stuga utan rinnande vatten. På en post it på min skärm står det Sprit! Långkalsonger!, vilket är vad Gustav tyckte jag skulle ta med. I helgen ämnar jag pimpla iklädd en flytoverall, som jag enligt mitt sällskap kommer bli sjukt söt i vilket innebär att jag kommer se ut som en jävla säl, dricka sprit och ha väldigt högljudda diskussioner. Gud vad skönt det ska bli att få skrika av sig lite. Gustav är nämligen en sån som aldrig nånsin tar åt sig och typ skrattar när man blir arg och skriker, vilket passar mig alldeles utmärkt. Det ska bli så sjukt kul, även om jag är lite rädd att frysa muttan av mig när jag måste använda utomhustoan.

Det sista Gustav sa igår var jag hämtar dig på färjan och sen tar det typ en halvtimma innan vi kan elda upp värmen och dricka sprit.

Nu hoppas jag bara att 1) färjan går dit och 2) färjan går hem. Jag tror min smärtgräns för allmogeliv går nånstans vid två dagar ser ni.

Machtilda Elmerina Wianda

Vi har lite preggon här på jobbet vilket innebär att det blir en del barnsnack. Jag kan ALLT om magar och veckor och när man mår illa och när det slutar och vad man får äta och vilken alkoholfri öl som är godast osv i all oändlighet. Till viss del är det ju bra att veta, jamenar jag vill ju bli preggers själv nån gång, men till största delen blir man helt matt i huvudet. Ibland vill jag bara ställa mig upp och påtala att graviditet inte är ett unikt tillstånd. Missförstå mig rätt, klart det är super special att ha en varelse inne i kroppen, men det är ju inte så att man är den enda som är/har varit i den situationen.

Idag diskuterades det namn (för typ sjuttionde gången) och oh my lord vilka fasansfullt fula namn det finns. På jobbet är vi hyfsat överens om vad som är fint och vad som bara låter sinnessjukt, men intörnätet. My, oh my.

Yeasayer

Vi har ju konstaterat förut att jag inte har alla hästar i stallet, inte är den skarpaste kniven i lådan, inte alla skruvar i lådan osv. Men nu har jag överträffat mig själv. Nästa helg ska jag simultant vara i England hos syrran OCH gå på Yeasayer med Lisa i Rockholm, iallafall enligt de biljetter jag har i min hand.

Ratatatatata

Det ständigt återkommande ljudet här just nu är det av en gammal räknemaskin. Ja, ni vet en sån där mini(hahahhahaha)räknare som har en pappersrulle som skriver ut siffrorna. Det finns folk här som fortfarande använder den, true fucking story.

Vadå kallt?

Kul att jag har noll koll. Folk måndagssnackar och ba näe, nu får vädret ge sig! eller fan vad kallt det är! Jag ba ???. Jag har på riktigt inte fattat att det är kallt ute. Jag har strumpbyxor och inga vantar med mig och på jobbet säger dom att det är 22 grader ute.

Alltså jag kände ju att det var lite kallt om fötterna imorse, men annars ingenting.

Memory lane

Imorse på väg till jobbet spelade min Ipod (har alltid på shuffle) José Gonzales och helt plötsligt var jag i Melbourne igen. Trettio grader ute, jag i bilen med nervevade rutor på väg mot solnedgången. Cheezy yes, men sant. Jag kommer ihåg att jag tänkte man kan inte ha det bättre än såhär och det kan man fan inte. Saknaden efter solen, stranden, människorna är just idag så påtaglig att det gör fysiskt ont. Och det hjälpte inte att tjejen jag bodde hos under mina första två månader när jag inte kände nån hade mailat imorse och ba vi saknar dig!!!!!

Jag vet att Stockholm är otroligt vackert idag. Jag vet att jag trivs här. Men om jag idag kunde vrida tillbaka klockan så skulle jag aldrig ha åkt hem.

vad ska bort?

i min väska finns just nu 1) alvedon 2) näsdukar 3) en fickplunta vodka 4) en blodapelsin. Eftersom det är fredag så ska vi leka nu. Så vad ska bort?

Produktiv schmoduktiv

Just nu är min hjärna mest bara fredagsmos och jag skulle mer än gärna bara ta på mig skorna och gå hem. Men den där helvetesjävlafittsnön hindrar mig. JAG VILL KUNNA GÅ ORDENTLIGT FÖRIHELVETE. Funderar på att åka taxi hem för att slippa irritationen.

General Linn

Mina älskade (grov ironi) tyskar skickade precis ett mail med lite fel mottagaradress dvs min. Ett mail där jag pedagogiskt förklarar samma sak för etthundraåttionde gången och snällt (faktiskt) undrar status på ett apgammalt ärende skulle vidarebefordras till hennes chef. Fine med det, om det inte var så att hon (på tyska) skrev Ännu ett mail från General Linn.

Joråsatte. Hård mot dom hårda, eller hur var det?

Skalman han är tlöööött

Nu klagar jag inte, lovar, men jag är helt slut. I kroppen, i huvet, i magkänslan. Det här med dubbla jobb kommer inte att bli några problem, men just nu är det rörigt för jag har inte hunnit med att liksom sortera och organisera i huvudet än. Sen väntar jag på såna där fula brevbackar till skrivbordet så jag liksom kan köra half-half. Typ vänstra delen gamla jobbet, högra delen nya jobbet. Om ni förstår? Klart ni förstår.

Så igår fick jag en sån där känsla i magtrakten när det bara smäller till och nerverna låg fan på utsidan skinnet och tankarna gick nånstans i banorna vafan har jag gjort/jag kommer aldrig klara det här, vilket i sig är så jävla olikt mig. Jag är typen som rullar upp ärmarna och ba japp, då fixar vi det här då, gnäll inte så jävla mycket. Igår önskade jag att jag hade en kille som jag varit ihop med i några år som jag kunde komma hem till och krypa ihop till en boll hos och ba wwwuuuuäääää, världen är duuuuum snyft snyft.

Fast jag fick komma hem till en av mina bästa bästa istället och efter tio minuter i hennes närvaro var magtrakten helt warm and fuzzy och nerverna helt lugna. Vänner, vilket fruktansvärt bra påhitt alltså.

Idag känns det bättre och hjärnan är någorlunda sorted out och ikväll blir det soffan och en snuttefilt och somna klockan nio.

Jag har aldrig påstått att jag är vidare intelligent

Jag hörde min mun säga följande alldeles nyss vid kaffemaskinen till den nya killen på jobbet:

Jamen det är ju gott att ha i munnen, det är ju bara att jag inte vill svälja sen.

Hej och välkommen ... Det är Linn.

Idag är jag receptionist för våran vanliga är sjuk och jag typ ÄLSKAR att svara i telefon. Alltså jag skulle aldrig vilja ha ett receptionistjobb på riktigt, men sådär då och då är det ju jättekul. Man ba hjälper folk och alla blir glada = win win. Jag råkade lägga på i örat på en förut men va fan.

Idag var jag i mööööte med värsta snygga killen. När jag sträckte fram handen för att hälsa tittade han lite på mig med typ snett huve och ba näe, vi kramas väl?! Jag ba :D :D :D. Dessutom var han en sån där bra kramare. Ni vet, en sån där som liksom kramas på riktigt, inte ba sådär klapp lite på ryggen. Sen när han skulle gå slängde jag mig runt halsen på'n och ba seeeees snaaaaart och typ höll kvar för länge så det blev lite awkward, men man måste ju passa på va. Det är inte varje dag det kommer ett snyggo och liksom VILL kramas. Ju.

Oj, nu ringer det på dörren.

NU

blev jag sugen på en uteservering, en ny bok och ett fullt paket cigg som jag kan röka slut på under de närmsta timmarna. Åh!

Noterat

En man satt och hetsåt en semla utanför konsum precis. Jag åt frukt till lunch och sallad på frukttiden. Näe, jag har fan ingen frukttid. Man är väl ingen matnazist heller. Jag gör kaffe med kärlek, eller så säger ryktet här på jobbet iallafall. Ba Äre du som har gjort kaffet? Näe. Då vill jag inte ha. Kul att man är uppskattad för dom viktiga sakerna ändå.

Jag fick massage för en stund sen och nu känner jag mig helt emotionellt instabil. Vill typ sätta mig och storgrina på jobbet, en känsla som förövrigt är mig helt främmande. Är vansinnigt irriterad på en person i min omgivning, nej make that two, och när jag blir arg vill jag typ skrika och kasta saker och fulgråta.

Istället låser jag in mig på mitt rum och mår illa lite i hemlighet. Det här med att vara vuxen gillar jag inte det minsta idag.

Sak jag stör mig på just nu

Varför folk känner ett behov av att läxa upp andra angående saker som de verkligen inte har med att göra. Exempel: Hur många barn man ska ha. Vad man gör för min på foton. Hur ofta/mycket alkohol man dricker. Vad man ska/inte ska äta.

Sjukt störigt, y'all. Mind your own business säger jag.

böl!

sitter å storgrinar i soffan efter första osguldet. Hur gullig är inte Kalla? Åh!

stön

en härlig 12 timmars dag avklarad. Lägenheten är en katastrof efter att jag bestämde mig för att campa framför teven inatt och bäddade med madrass och allt. Utan att städa bort resten givetvis. Igår tyckte jag att jag kunde städa idag. Idag tycker jag att jag verkligen kunde ha städat igår. Och jag är hungrig och vet inte vad jag ska äta för jag orkar inte göra mat och jag är inte sugen på nåt. Livet är tufft nu.

varför dreglar dom så mycket för? Jag försöker äta här för fan. Skärpning!

sport sport sport

det finns få saker jag gillar lika mycket som vintersporter. Lyllos mig just nu alltså. De timmar jag faktiskt har haft kapacitet att ha öppna ögon har jag således tittat på os. Oh my god vilka sjuka sporter det finns. Vem kom på skridskosprint? Vem kom på puckelpist? Och hur i helvete kan dom åka så jävla fort på två brädor? Tur att det är i Kanada i år så man slipper sjukskriva sig.

hur står det till egentligen?

igår klockan 5 var min lägenhet städad och var sak på sin plats och så. Nu ser det ut som katrina återuppstått. Det är vinflaskor och pizzakartonger och matrester för all del. Och tomma vattenflaskor och snorpapper och en hel jävla massa kläder. Och en röd plasthink.

Det värsta är att jag inte ens förstår HUR det här kunnat hända.

inre monolog

Aj. Mitt huvud. Jag är hungrig fast ändå inte. Undra vad det är på teve? Det spelar ingen roll, jag orkar ändå inte gå dit. Har alla par såhär gullegullegull nu med frukost på sängen och djupa blickar? Stackars ensamma mig. Gud vad det är synd om mig faktiskt. Syndast i hela världen faktiskt. Vilken kväll det var igår! Hur många ställen var vi på? Ett, två...tre. Tre! När kom jag hem? Åh vad jag är törstig. Vatten. Vatten! Undra hur bakfull jag är egentligen? Jag kan röra benen och armarna och ojfan vad det snurrar i huvet nu. Haha, jag måste vara full fortfarande. Kanske ska sova lite till.

Full moon party

Jag sov konstigt inatt. Flera på jobbet också. Och deras kompisar. Sen kollade vi almanackan. Det är fullmåne i helgen. HUR kan det komma som en överraskning varje jävla månad? Ba hmmm, konstigt att tankarna snurrar och jag är pigg som fan. En gång. Varje månad. Året runt.

Me me me

Ibland tänker jag på vem jag är och varför det är så och om jag är den personen i verkligheten som jag verkar vara i skrift och vad det här med bloggar har gjort med mig. Och jag kan helt ärligt säga att bloggarnas intrång i mitt liv har förändrat helt sjukt mycket. Framförallt eftersom jag alltid har varit en sån där person som liksom aldrig talar om mina problem eller nojjor eller ledsamhet. Och alltid har trott att det bara är jag som är sådär knäpp och löjlig.

Sen kom bloggarna och då helt plötsligt blev det så himla tydligt att alla tänker så. Att alla har sina små stötestenar och sina nojjor och att de så många gånger hänger ihop med mina egna. För några år sen skulle jag aldrig nånsin ha pratat öppet om att jag kände mig ensam, eller hade söndagsångest, eller trodde att någon hatade mig. Nuförtiden fläker jag väl ut mig mer än vad jag någonsin gjort förut och det känns så förbannat renande.

Mitt nyårslöfte till 2009 var att öppna mig mer och släppa på den där skyddsmuren och jag det var då jag liksom smygstartade lite med en blogg som ingen jag kände visste om. Och nu är det en så naturlig del att spy galla över livet så det har spillt över till mitt verklighetsjag och jag kan vakna upp mitt i en mening och tänka att jag aldrig hade sagt dom här sakerna för ett år sen. Och ju mer man pratar om dom där jävla nojjorna, desto färre blir dom. Eller färre och färre, dom blir iallafall mindre betydelsefulla. Eller så blir dom till en rolig historia som tar bort udden ur känslan så det som liksom var litet och hårt nu bara är lite mjukt fluff i ett hörn som kommer fram på bakfyllan. Och alla vet ju att bakisångest inte är riktig ångest.

Jag vet inte var jag vill komma med det här förutom att jag tror att det här med att skriva av mig faktiskt har gjort mig till en bättre person.

Speedad

Jag har ju nytt jobb och mitt gamla jobb och nu är det bokslut i den förra och en jävla massa diskussioner och möten och middagar och grejer med det första. Sjukt kul såklart! Jag var till och med glad när jag var tvungen att jobba över i onsdags. På fullaste allvar. Nackdelen med det här gör att min hjärna liksom inte hinner sortera upp saker ordentligt på dagtid så jag drömmer om sortiment och konteringar och budgetar och lagerplatser och handdatorer och ja, allt egentligen. Inatt tror jag att jag sov kanske tre timmar effektivt, vilket delvis berodde på att jag inte hade nån mobiltelefon och inte kunde slappna av.

Försökte med liksom överumplingstekniken inatt så jag sov i soffan, i sängen och på vardagsrumsmattan och sen tillbaka till sängen igen. Det funkade sådär. Nu är jag överspeedad på apstarkt kaffe och pigg som en mört, men kolla runt tresnåret så kan det vara så att jag är ett monster.

Planer för kvällen? Sova.

Forget things much 2?

Det sista jag trodde att jag gjorde på jobbet igår var att lägga ner telefonen i jackfickan. Men nej, så var det inte. Det sista jag gjorde var att ta upp telefonen, sätta på mig jackan och lägga telefonen lite fint bredvid tangentbordet och gå.

Imorse möttes jag av ett sms från mamma och pappa som har åkt på golftrip i typ Afrika. Tja. Lilla och Stora Örnen har anlänt. Stora Ö är stenförkyld men så klart i speldugligt skick. Puss och Kram Det är lite av pappas standardfras när han är ute och reser, det här med örnen har landat. Oftast vet jag inte ens om att han är borta när det piper till i telefonen och nästan varannan gång måste jag ringa mamma och fråga vart han är. Nästan varannan gång har hon ingen koll heller. Är han borta?

Kommunikation är således ledordet i vår familj.

Forget things much?

Igår glömde jag telefonen någonstans medan jag städade. Nu sträckte jag ut handen för att ta en klunk vatten och tittade förvånat upp när handen inte hittade nån burk. Den ligger i sopsäcken. Urdrucken.

Dagens hat

Jobba över. Någon har inte tagit bort foliegrejen på smöret. Min näsa har typ fastnat i en position pga. snytsår.

Norrland

har jag berättat att jag och Lisa ska flytta till Norrland och hitta varsin karl? Min urspårarpersonlighet trogen har jag nu hittat 1) jobb 2) en ö som vi har råd med 3) statistik på antalet ogifta män i området.

Fast jag var tvungen att googla Kalix först för att se var det ligger nånstans. Nära finska gränsen, om det är nån som undrar. Ja, jag suger på geografi.

Men Norrland, peoples, så förbannat bra!

Skräcken

Jag hävdar ju ibland (oftast) att jag hellre är magsjuk än förkyld. Förutom the obvious reasons att en förkylning hänger i så.jävla.länge och att huvudet känns som att det är tio grader för varmt och fem gånger så stort som vanligt så hatar jag att vara förkyld på grund av skräcken att ha en snorkråka hängades helt synligt.

Alltså, jag tänker givetvis inte typ på näsan, men liksom lite sådär dinglande inifrån. Tänk om jag blivit lite typ förlamad i näsan efter att ha misshandlat den i några dagar och så känner jag inte att det liksom finns en synlig kråka och så går jag på ett möte och diskuterar budget eller likviditet eller nåt annat viktigt och så kan den andra personen inte tänka på något annat än den gröna lilla busen som hänger ut ur min näsa.

Skräcken, peoples! Skräcken!

Livet part 2

Jamen det kunde man väl ge sig fan på. Man ska inte hylla livet, ta ut segern i förskott osv. för då kommer karman med en fet käftsmäll och tar ned en på jorden igen.

Jag skojar inte om tåget sekunden efter jag skrev inlägget blev stående i 20 minuter och det kom en man med lusekofta (!) och trängde sig med mig vid nästa station. Sen blev jag superförkyld och istället för att snålåka bil upp till sthlm fick jag åka tåg upp för att inte smitta ner de andra i bilen. (Mitt beslut, ej deras) Givetvis var alla biljetter slut och jag fick åka gammeltåg till förstaklasspris. Sen var jag däckad i två dagar med förkylningen från helvetet. Om man säger så här: Jag fyllde en ica-kasse med snorpapper och gjorde av med allt i pappersväg jag hade hemma så kanske ni kan tänka er.

Sen lyckades jag dessutom städa bort min mobiltelefon igår. Vi tar det igen: Jag städade bort min mobiltelefon. På 35 kvadratmeter.

Det var lite eh, jobbigt, kan man säga för jag har ingen hemtelefon och inget internet = jag kan inte ringa efter mobilen. Och jag kan inte säga till nån att ringa mobilen. Och jag kan inte gå och låna någons telefon för att ringa mobilen för då är jag inte där och hör vart den är iallafall.

Från och med nu kommer jag ALDRIG ta ut segern i förskott.

tack livet!

Sthlm c, helt fullt. Tåg från klockan 4 väntade fortfarande på att gå. Eller tågen väntade väl inte så mycket som folket som skulle åka med. Men mitt tåg är i tid. Dessutom är platsen bredvid min tom så jag kan breda ut mig. Och jag sitter i tyst avdelning. Och mamma skrev nyss att det finns mat på bordet när jag kommer hem.

Fingers crossed

Nu bär det av hem till skogen. Håll tummarna för att SJ för en gångs skull visar sig från sin bästa sida och att jag inte behöver ljuga om en möhippa för att få åka med den här gången. Jag tyar inte liksom.

Nej, jag vill inte se din hängmage heller

Gymmet igen. Konstiga människor, igen. Sats vid medborgarplatsen borde få nåt form av pris för sämst gym inom sin prisklass. Okej om man betalar 200 spänn i månaden och går till nåt tyngdlyftargym i Rotebro, men för 550 pix borde det inte vara för mycket begärt att det inte luktar instängt och svett samt att maskinparken är nyare än, säg, 70-talet. Tycker jag då alltså. Men på grund av min inneboende lathet i kombination med ishalkiga gator så går jag ändå dit för att det är närmast hem.

Iallafall, häromdagen luktade det verkligen gammal gubbsvett och innan näsan liksom vande sig kom det lite kräks i munnen vid ett par tillfällen. Inte tillräckligt snabbt (tyvärr) upptäckte jag att the source of the smell satt tre cyklar bort från mig och när jag väl upptäckte det var jag liksom inne i vad jag gjorde och orkade inte flytta mig. Förrän den tunnhåriga, slappmagade dvärgmannen knöt upp sitt linne. KNÖT UPP SITT LINNE! Alltså, vem gör sånt? En 17årig tjej med en smoking body är enda gången det inte gör fysiskt ont i ögonen att se någons magparti put on display, men runt 55 år och svettgubbe? Fucking far from okej i min bok va.

Landet here I come

Mamma och pappa skulle ha kommit i helgen, men nu har direktörsgubben tydligen för mycket att göra. Det här med att prioritera familjen only goes one way. Men nu ringde mamma och bokstavligt talat tiggde hem mig.

Men jag läääängtar så mycket Linn. Snälla?! Jag betalar!

Jamenar kan man säga nej då?

Nej.

Nämen fy

Nu vet jag inte vad som har hänt här men de senaste dagarna har vi haft besök av folk som söker på ' bröstvårtepiercing gör själv', 'hängpattar' och 'Våta trosor'. Herre min je. Här finns det varken piercingar eller hängpattar, ni får gå nån annanstans.

Le Jesus bebe

Varje gång jag springer upp i trapporna eller gör nån annan aktivitet som gör att mina tuttar rör på sig så gör det ont. Alltså ont som i ömt. Ba mmmkej. Sa det på lunchen och alla ba åh, du är preggers! Och det, dudes och dudettes, skulle isåfall få mig att tro på bibelljuget och så kul ska vi inte ha det.

Förövrigt har jag hämtat datorn nu. Den blev levererad till kontorsdörren så det krävdes inte så mycket extra jobb från min sida. Tur för pappa det.

ps. Imorn ska jag sätta sortiment för hösten. DET är lite av ett skämt faktiskt, men säg inte det till nån. ds.

It's a raise

Jag hade ett litet samtal om mitt nya jobb igår. Lite vad jag ska göra (allt) och vad jag får bestämma (allt). Och lite om min nya lön. Plus omförhandling om 6 månader. Jag försökte med en vecka i karibien, ett beachhouse och ett jetplan, men dom ville inte riktigt gå med på det. Kanske sen Linn. Kanske sen, sa dom. Men jag antar att jag får vara glad för det lilla.

Direktörsfan

För det mesta älskar jag min pappa och tycker att han är världens bästa. Idag är inte en sån dag. Min lilla femtiotalistpappa har glömt sin dator i Stockholm för han var här på ett möte igår. Nu ska jag hämta den åt honom har han bestämt. Inte efter jobbet, nej nej, under min arbetstid. För pappas jävla direktörsjobb är ju sååå mycket viktigare än mitt jobb. Sen har HAN mage att bli sur när jag tycker han ska skicka efter ett UPS-bud då jag inte tror att min chef uppskattar att jag drar iväg 1 timma mitt i ett möte för att hämta en dator nånstans i Stockholm. Pappas gubblogik tycker däremot att det är perfectly fine att jag hämtar den när den är i Stockholm för så stort är det ju inte. Ba mmmkej, jag känner verkligen för att gå till tunnelbanan, byta till nåt jävla pendeltåg, gå tjugihundra meter och göra om samma sak igen FÖR ATT HAN ÄR SENIL.

Jag är så jävla irriterad just nu så en tusendel vore nog.

Tillägg:
Till saken hör att jag ERBJÖD mig att åka och hämta datorn wherever EFTER jobbet, men det dög inte serrni.

Har precis skrivit saker i handflatan

Meddelas enbart på detta sätt.

Men åh

Har varit så sjukligt effektiv idag att jag inte ens haft tid att gå och kissa. Just nu prioriterar jag självklart göllegöllebloggen istället. Inte för att jag har nåt vettigt att säga mer än att jag ska med ett tåg 6.10 imorgon bitti. Sex punkt tio. Dör! Jag hatar att gå upp tidigt och jag hatar SJ. Kommer bli en bra dag.

Hej.